En doft av midsommarafton och tusen svunna somrar

• 21 april 2022
• 4 min

Vad är det där för liten röd stuga? Hundratals gånger har jag passerat förbi men den har alltid varit lika oåtkomlig bakom tågfönstret. Den ligger inklämd på industriområdet i Skutskär, bland gråa och svarta byggnader. Rökpelare stiger upp i bakgrunden från massafabriken. Vid ett tillfälle för flera år sedan hann jag få upp mobilkameran och tog ett foto när tåget rusade förbi. En dag, tänkte jag, ska jag ta mig in bakom fabriksgrindarna och få klarhet i vad det är för byggnad. På grund av pandemin och en besvärlig cancerbehandling, som hållit mig borta från allt tågresande under lång tid, var det ett bra tag sedan jag passerade stugan.

Jag har alltid tänkt mig att det i alla fall doftar bryggkaffe därinne, om än inte kokkaffe.

När jag tittar närmare på fotot jag har ser jag att det inte finns några blommor kring byggnaden. Den är inget hem, ingen fritidsstuga, vilket förstås inte är konstigt, belägen som den är på ett industriområde. Ingen mormor har kanske någonsin bott där, med sina torparblommor. Har den flyttats dit? Eller har industrin vuxit upp kring den? Är den helt enkelt ganska nybyggd? Är det de fackliga ombudsmännen från Pappers som sitter därinne? Tjänstemän? Ingenjörer? Det vet jag inte. Jag har alltid tänkt mig att det i alla fall doftar bryggkaffe därinne, om än inte kokkaffe. Men bakom stugan reser sig ett mäktigt industrilandskap och stugan ser rätt så rebellisk ut där den kämpar mot en helt annan arkitektur. Jag har hållit föredrag för S-föreningen i Skutskär, men glömde då att fråga om den där lilla stugan som tronar bakom höga stängsel som ett minne från förindustriella dagar.

Den doftar midsommarafton och tusen svunna somrar.

En rödmålad stuga med vita knutar är en svensk flagga. Den vajar mycket starkare i svenska folkets kollektiva medvetande än den blågula flaggan. Den svenska flaggan har till och med blivit närapå polariserande det senaste årtiondet sedan Sverigedemokraterna blev en kraft i svensk politik. När den syns hänga från balkonger, ofta i ett slitet och väderbitet skick, brukar jag ibland tänka på vad folk i den lägenheten röstar på. Och när S-märkta regeringsföreträdare under pandemin alltid höll sina pressträffar framför stora tunga svenska fanor – alla röda var bannlysta – blev en del vänsterfolk, inklusive jag själv, irriterade. Men en faluröd stuga orsakar knappast någon polarisering, utom möjligen hos någon enstaka vänsterextremist som ser den som en symbol för nationalism och förljugen etnisk svenskhet.

Rödfärgen kan också väcka upprördhet när fäbodar, som ska vara timmergråa, målas röda av tanklöst sommarstugefolk. Hos de allra flesta väcker den ändå bara en enkel värme inombords. Den doftar midsommarafton och tusen svunna somrar. Den röda stugan är folkets stuga. Det faktum att uttrycket »gå hem i stugorna« lever kvar i den politiska rapporteringen säger något om stugans plats i svenska folkets medvetande. Liknande uttryck finns på många språk; i franskan kan det heta »ça va faire pleurer dans les chaumières« (det kommer att få folk att gråta i stugorna) – där chaumière är en stuga, ett hus, gärna med halmtak på franska landsbygden. Ett skäl till att en simpel husaffär blev politiskt sprängstoff i Sverige – jag tänker på fallet Ebba Busch – är helt säkert att det rör sig om just en rödmålad stuga, ägd av en äldre man, gömd i skogen i det som Busch i en amerikanisering kallar det svenska »hjärtlandet«.

Ändå kommer själva den röda stugfärgen uppifrån, från eliterna, och det röda idealet är importerat från utlandet. När Stormaktssverige växte fram, långt nere i sextonhundratalet, ville en svällande adel framstå som rikare och mer överdådig än den var. Koppartak på slott och säterier var dyrt. Rödfärg från Falu koppargruva var billigare. Johan III beslöt redan 1573 att måla slottstaket i Stockholm rött med »gruvkli« från Falu koppargruva; inte ens kungen hade lust eller råd att spendera för mycket pengar på dyra koppartak. Han ville förvandla slottet Tre Kronor till ett italienskt renässanspalats och på toppen – röda koppartak. »Alle tak skall du låta göra röda«, beordrade han. Riddarhuset i Stockholm var färdigbyggt 1574 – det var rödmålat – och byggnaden kom att stå modell för många nybildade säterier under seklet som följde.

 

Detta är ett utdrag ur inledningen till Stugland – En berättelse om Sverige.