Robin Olovsson (född 1985) är specialiserad på norrländsk historia och genom Historiepodden har han blivit en av landets mest folkkära folkbildare.
Historien om Norrland är Robin Olovssons debutverk. Dimmans land: från istid till hungernöd är den första av två böcker i detta storverk och utkommer i oktober 2024. Den andra delen, Framtidens land, utkommer i september 2025.
Robin Olovsson är uppväxt i Arvidsjaur och flyttade vid 19 års ålder till Umeå för att studera till lärare i svenska och historia. Han flyttade därefter till Gävle där han arbetade vid två gymnasieskolor. Numera bor han i Gröndal utanför Stockholm.
Läs en intervju med Robin här.
Läs Robins debutantporträtt här.
Robin Olovsson. Foto Sofia Runarsdotter.
– Robin Olovsson, vilken är din favoritkung?
Adolf Fredrik. Äldre historiker har öst galla över den kung som bara är känd för att han dog efter att ha ätit för mycket. I själva verket regerade han tålmodigt under den frihetstid som ställde frågor få svenska kungar före honom tvingats ta ställning till.
– Vilken är din favoritepok?
Allt är 1800-tal. Från luciafiranden och olympiska spel till demokrati och genikult. 1800-talet är det avgörande seklet för allting vi idag dras med. Allt det bra och allt det dåliga. Allt är 1800-tal.
– Vilket är ditt favoritland?
Albanien förtjänar mer uppmärksamhet än vi ger det. Under kommunistregimen bröt diktatorn Enver Hoxha med både Sovjetunionen och Kina. Europas fattigaste land spenderade det lilla man hade på att bygga bunkrar för att vara beredd på den dagen NATO och Warszawapakten gemensamt skulle attackera. Ibland kommunistiska monument, vackra berg och paradisstränder finns oerhört mycket att fascineras av.
– Vilken är din favoritplats?
Storforsen mellan Arvidsjaur och Älvsbyn är Europas största oreglerade fors. Det är en mäktig plats som jag upplever få människor känner till.
– Och slutligen … Vem är din favoritförfattare?
Den författare jag läst mest är Stephen King. Mikael Yvesands Häng city är den bok som påverkat mig mest de senaste åren. Jag är dessutom svag för Éric Vuillards korta historiska berättelser. Bäst är Dagordningen.
Skriv ut sidan
