De blåvita paketen symboliserade en flärdfri antikonsumism
Sara Kristoffersson, professor i designhistoria vid Konstfack i Stockholm, kommer i april 2024 ut med boken Det förlorade paradiset – Berättelsen om Konsums uppgång och fall. Vi ställde några frågor om den blåvita utopin och Saras egen relation till rörelsen.
Hur kom det sig att du började skriva en bok om just Konsum?
I Sverige har många generationer vuxit upp med en relation till Konsum. Kooperativa förbundet var folkhemmets flaggskeppskoncern. Men plötsligt var allt borta. Och det skedde i tysthet. Frågan är: vad var det som hände? Det ville jag berätta om.
Din bok visar att Konsum var en del av sin polariserade samtid och en verklig vattendelare. Hur tog det sig uttryck och har du upplevt polariseringen i ditt eget liv?
För många handlade det om ideologi. Antingen var det på Konsum man handlade. Eller så var det här man verkligen inte handlade. Lika självklart som att man fyllde tanken på en annan bensinmack än kooperationsägda OK. Eller valde Expressen framför Aftonbladet. Hemma hos mig hade vi Blåvitt och jag minns hur dåligt rykte serien fick senare på 1980-talet. Blåvitt träffade rätt i tiden när den kom 1979 men frontalkrockade rätt snart med andra strömningar.
Blåvitt finns ju inte längre som varumärke, men var på sin tid starkt. Nu finns bleka kopior som ”egna varumärken” – ICA Basic, Garant. Varför var Blåvitt så mycket starkare och vad kan vi lära oss av det?
Tanken var att den grafiska formen skulle signalera ett lågt pris. Men designen är också betydligt starkare än efterföljarnas. I all sin enkelhet stack förpackningarna ut. Bland mängden av andra märkesvaror i forcerande färger på hyllorna blev de blåvita paketen iögonfallande och symboliserade en flärdfri antikonsumism.
Trots sitt starka varumärke så gick det inget vidare för Konsum. Vad är huvudorsaken till fallet, enligt din mening?
Personligen tycker jag det finns något sympatiskt i kooperativt ägande. Men kooperativa förbundet blev en centralstyrd koloss. Lägg till förflyttningar i tidsandan. Och kanske prioriterade man också rätt ideologi framför kompetens på högre nivåer.