Är du den första filosofen i världshistorien som vill tänka bort döden helt?
Första boken Volante ger ut 2024 är ett radikalt manifest för livet, Mot döden. Vi ställde några frågor till författaren, filosofen Patrick Linden, i väntans tider inför bokens ankomst från tryckeriet.
När insåg du att livet går för fort och att döden är dålig?
Tidigt. När jag var jag var liten, kanske 7 år eller så, var jag ledsen att sommarlovet gick så fort och jag försökte fånga nuet genom att skriva ”nu”, ”nu”, ”nu”. Jag förstod att en dag – alltför snart – skulle min farfar inte kunna leka med mig.
När jag var tolv tyckte jag att det fick räcka med att fira födelsedagar som för mig kändes som nedräkningar till förintelse. Nu förstår jag att de även handlar om att fira att någon finns till, fast födelsedagar är fortfarande en obehaglig påminnelse om livets korthet. Att döden är dålig, nej, fruktansvärd, om döden verkligen är slutet, är uppenbart för mig; det är helt enkelt oacceptabelt att en hel inre värld ska förintas och glömmas bort.
det är helt enkelt oacceptabelt att en hel inre värld ska förintas och glömmas bort.
Är du den första filosofen i världshistorien som vill tänka bort döden helt?
Ja. Jag tror faktiskt det. Det finns naturligtvis filosofer som velat leva längre, Aristoteles spekulerade angående möjligheten att förlänga livet, och ävenså Descartes och Francis Bacon. I kortare format och mer försiktigt har min lärare Thomas Nagel ifrågasatt argumentet att om vi inte finns när vi är döda så kan döden inte sägas skada oss, och den svenske filosofen Nick Bostrom har skrivet en klassisk parabel där han jämför döende och död med en ond, tyrannisk drake.
Så en hel del filosofer är positivt inställda till att leva längre, men jag har faktiskt aldrig sett en utförlig polemik i boklängd mot själva döden. Sådan polemik mot döden finner man däremot ofta i ”dårens” mun; filosofens roll är traditionellt sett att bemöta den och att visa att döden faktiskt inte är så hemsk som människor kan tycka. Jag kallar detta intellektuella projekt Vishetsläran, eftersom dödsacceptans är centralt för många filosofier. Min inställning, att döden, om den innebär slutet, är oacceptabel och högst fruktansvärd, är något av det mest ofilosofiska man kan påstå.
dödsacceptans är centralt för många filosofier
Vilka är dina starkaste argument mot att acceptera döden?
Om döden inte är slutet så vet jag inte om döden är bra eller dålig, men om döden är slutet är den dålig för att den förhindrar oss från att fortsätta att njuta av allt vi uppskattar med livet: dödens dålighet är en funktion av livets godhet. Jag brukar säga att döden har en enorm alternativkostnad.
Döden kan även i många fall vara dålig för att den gravt traumatiserar människor som förlorar någon de älskar. Dessutom är den en form av ofrihet; vi dör vare sig vi vill eller ej, och oavsett vilka vackra drömmar och planer vi har. Jag ser därför motståndet mot döden som ett liberalt projekt att frigöra oss från godtyckliga begränsningar.
Slutligen menar jag att det är naturligt att se döden som något dåligt; är inte oftast det goda just det som tendera att hålla oss vid liv?
döden har en enorm alternativkostnad
Du har själv översatt och bearbetat Mot döden från sin originalform A Case against Death. Vad har hänt på vägen (och varför ska man, om man kan, läsa den på svenska)?
Jag har ytterligare slipat till mitt argument, tagit bort det mindre viktiga och lagt till mer av det viktiga. Dessutom har jag engagerat några svenska röster och anpassat mycket av den empiriska sidan till svenska förhållanden. Allt sammantaget är det nog en bättre bok, och helt säkert så för en svensk läsare. Att översätta sin egen bok är lite som att få ge sitt yngre jag råd.
Att översätta sin egen bok är lite som att få ge sitt yngre jag råd.
Vem har inspirerat dig mest till att formulera ditt radikalt livsbejakande manifest?
Inte direkt någon filosof, men snarare olika erfarenheter med människor. Jag blev ”triggad” vid en middag av en kvinna som sa att hon tyckte att det skulle vara tråkigt att leva utan att åldras och att hon hoppades att hon skulle dö senast vid 80. Då förstod jag att alla inte är på samma sida: vissa människor, kanske de flesta, vill åldras och dö. Otroligt provocerad började jag forska i detta, attityder till döden, och var tvungen att skriva en bok. Vänner kring mig uppmuntrade mig starkt.
Det intressanta här är att vi befinner oss alla i samma situation, men vi ser saker så olika: för de som håller med mig är min tes självklar, fast för de som inte håller med mig är min tes uppenbart fel. Boken är en riktig konversationsstartare. Det skulle vara fantastiskt om jag hade fel, fast tyvärr tror jag att tanken att åldrande och död inte vill skada oss är för bra för att vara sann. Detta har varit det mest spännande projekt jag någonsin genomfört och ett verkligt passionerat sådant, vilket jag hoppas kunna förmedla till de som läser min bok.
Boken är en riktig konversationsstartare
