Vilket ”jag” är himmel och hav?

Vi ställde några korta frågor inför utgivningen av jag är himmel och hav. 

”jag” är del av livets rörelse som löper genom mig.

Varför vill du inte skriva ”jag” med ett stort J i titeln?

”Jag” utkristalliseras i boken som en person med en plats i ett socialt sammanhang. ”jag”, däremot, är del av livets rörelse som löper genom mig.

”Jaget” Jonna Bornemark är inte himmel och hav. Men i graviditeten kommer jag i kontakt med livet som sträcker sig före mig, efter mig och runt mig, detta ”jag” är del av ett system, del av himmel och hav.

Språket behöver alltid modifieras

Om du skulle ta denna logik från boken till andra sammanhang. Finns det några sätt som du skulle vilja förändra språket i stort?

Språket behöver alltid modifieras, men det jag skulle vilja förändra är snarare logiken, så att vi förstod oss bättre på kontinuum och hur varelser är intimt sammanhängande. Liksom hur mänsklig kultur med dess språk är del av en avskärande rörelse där det sammanhängande separeras – vilket dock inte i sig behöver vara negativt.

Vi behöver nog göra så för att ha en begriplig värld med lagar och ordning. Men vi ska veta att vi täcker över något när vi gör så.

orden får göra sina egna resor

Du har ju tidigare myntat några ord. ”Förpappring” inte minst. Vilket ord från den nya boken framför allt kommer sätta sig? Och är det samma som du vill ska sätta sig?

Jag tycker att ordet ”paktivitet” är användbart i en lång rad olika sammanhang. Det kan handla om hur vi är ansvariga för den kultur vi kommer från, men också hur vår vilja alltid redan kommer någonstans ifrån.

”Dugaj” är också ett ord jag gillar, men tror nog inte det tar sig bortom denna bok. Men tack och lov är det inte jag som bestämmer utan orden får göra sina egna resor.

För övrigt. Hur blir det då på engelska om du ska beskriva ”jag” i boken?

Haha… ”i” (det har gjorts förr…)