De lärdas republik och restaureringen av Babels torn
- 5 min
Genom människans historia har tider av öppna utbyten mellan kulturer och samhällen alltid följts av slutenhet. Följderna har varit omvälvande.
Johan Norbergs nya bok Öppen/Sluten är en vindlande historisk odyssé om människans djupaste dubbelnatur, om evolution och civilisation, om tribalister och världsöppnare, någonstansare och varsomhelstare. Som till exempel de visionära världsöppnarna inom sammanslutningen De lärdas republik. Varsågod, ett kort smakprov ur boken!
*
Den förunderliga sammanslutningen De lärdas republik var ”den viktigaste institution som låg bakom den massiva och snabba tillväxten av tillämpbar kunskap i Europa under den vetenskapliga revolutionen och upplysningstiden”, enligt den holländsk-amerikansk-israeliske historikern Joel Mokyr, som har dokumenterat dess betydelse. De lärdas republik var en spontant organiserad sammanslutning som bestod av intellektuella som korresponderade om filosofi, politik och vetenskap. Den grundades inte av någon enskild människa och ingen av deltagarna hade ens kunnat drömma om att den skulle bli så betydelsefull.
De lärdas republik var en spontant organiserad sammanslutning som bestod av intellektuella som korresponderade om filosofi, politik och vetenskap.
Allt började med en grupp likasinnade som ville dela och testa nya idéer och hålla sig uppdaterade om vad de övriga gjorde, men deras principer för fritt inträde och öppen granskning – som påminde om reglerna i Royal Society – förvandlade det snart till en växande sammanslutning som fick stor betydelse för upplysningen och för tekniska framsteg inom textiltillverkningen, stålindustrin, elektriciteten, medicinen och otaliga andra områden. Denna virtuella republik hade ungefär 1 200 medlemmar i alla Europas hörn i slutet av 1600-talet, och hundra år senare hade de blivit 12 000.
Det var en kosmopolitisk grupp som bestod av människor från olika länder och med varierande bakgrund som ständigt interagerade och påverkade varandra via ett kontinentalt postsystem som hade utvecklats för ekonomins och handelns behov. En av grundarna, John Wilkins, sade att det lärda sällskapet hade som syfte att ”reparera Babylons ruiner”, syftande på den gammaltestamentliga berättelsen om hur språkförbistring gjorde det omöjligt för människan att samarbeta vid bygget av Babels torn. Det fungerade förträffligt för det ändamålet. Människor med olika religion höll nära kontakt med varandra om vetenskapliga frågor, till och med fundamentalister som avskydde de övrigas ståndpunkter. Medan ländernas arméer slog ihjäl varandra på slagfälten fortsatte intellektuella på båda sidorna att utbyta sina bästa idéer. ”Den filosof som kommer från ett land ser ingen fiende i någon annans filosofi; han tar plats i vetenskapens tempel och frågar inte efter vem som sitter bredvid honom”, skrev Thomas Paine.
Medan ländernas arméer slog ihjäl varandra på slagfälten fortsatte intellektuella på båda sidorna att utbyta sina bästa idéer.
Med ett ständigt utbyte av brev, böcker och artiklar struntade dessa upplysningstänkare i religiösa tabun och slapp undan myndigheternas censur. De accepterade bara evidens och logik som auktoriteter, och den auktoriteten kunde hävdas av vem som helst, inte bara av traditionella makthavare med fina anor eller en stor förmögenhet. Granskningen som deltagarna utsatte sig för kunde vara väldigt hård. Den franske filosofen Pierre Bayle, som hade flytt till Rotterdam, förklarade den etiska principen: ”De lärdas republik är ett extremt fritt tillstånd. Sanningens och förnuftets herravälde är det enda som råder där, och under dess beskydd förs ett oskyldigt krig mot vem som helst om vad som helst. Vänner bör här vara på sin vakt emot sina vänner, fäder mot sina barn […] Alla som finns där är suveräna, samtidigt som de står under alla andras jurisdiktion.”
Ingen undgick kritik och revideringar. Inte ens samtidens störste vetenskapsman, Isaac Newton. Han hade hävdat att det var omöjligt att korrigera kromatisk aberration som orsakar en misspassning så att ljus med olika våglängder (det vill säga olika färger) inte träffar samma fokalpunkt när de bryts genom en lins. Andra ifrågasatte Newtons slutsats. Som ett nästan perfekt exempel på den öppna vetenskapens ideal under upplysningstiden vände sig Royal Society inte till religiösa auktoriteter eller äldre skrifter för att avgöra tvisten. Istället kontaktade de John Dollond, en sidenvävare och självlärd optiker som var son till hugenottflyktingar. Dollond litade först på Newtons ord, men en serie experiment med olika sorters glas övertygade honom så småningom om att den berömde mannen hade fel. 1758 byggde Dollond ett teleskop som korrigerade för aberrationen. Senare beställde han ett porträtt av sig själv med ett exemplar av Newtons berömda bok Opticks or, a Treatise of Reflexions, Refractions, Inflexions and Colours of Light och ett bokmärke som visade på vilken sida Newtons misstag fanns.
Den holländske matematikern Nicolaas Hartsoeker, som också vågade ifrågasätta Newton, menade att den ömsesidiga granskningen var de nya vetenskapernas livsluft: ”Jag ber allra ödmjukast alla dem vilkas åsikter jag har angripit, kanske alltför frispråkigt, att inte ta illa upp, eftersom jag oftast har gjort så endast för att uppfordra dem att göra på samma sätt med mina […] i detta filosofiska krig kommer det sannolikt att ödslas lite bläck, men det kommer inte att spillas något blod.”
För första gången ersattes auktoriteters idéer av idéers auktoritet.
Upplysningstänkare som brevväxlade skickade vidare det som de ansåg vara rätt, förbättrade det som de tyckte verkade lovande och angrep sådant som de kom fram till var felaktigt, eftersom de ville förbättra världen och sitt eget rykte, i hopp om att nå berömmelse och välstånd och locka till sig mecenater. För första gången ersattes auktoriteters idéer av idéers auktoritet. Därigenom etablerades en tradition av kritik som är högst ovanlig i världshistorien. En tradition är definitionsmässigt ett beteende som överförs från tidigare generationer till senare. De lärdas republik och andra upplysningstänkares enastående bedrift var att lyckas förvandla ifrågasättande av traditioner till en ny tradition.
Läs mer i Johan Norbergs Öppen/Sluten: hur människan skapar och förstör framsteg
Missa inte heller originalljudboken Viruset och världen – som sätter coronapandemin i ett historiskt och idéhistoriskt sammanhang. Skriven och inläst under våren 2020.