Sluta förminska normbrytande beteenden!
2021 skrev före detta rektorn (numera journalisten) Vesna Prekopic en uppmärksammad artikel i Dagens Nyheter om sitt år som rektor för en nystartad skola i ett utanförskapsområde – ett år av hot, kränkningar och övermäktig arbetsbelastning, som slutade med att cheferna bedömde att det var för farligt för henne att jobba kvar.
Men Brottsplats: Skolan innehåller vittnesmål från många lärare, skolledare, forskare och politiker och visar hur världens viktigaste arbetsplats blev en av de farligaste. Boken leder också fram till en tanke om vad vi kan göra åt det.
Vi ställde några frågor till författaren inför utgivningen av boken 1 september:
Men Brottsplats: Skolan innehåller vittnesmål från många lärare, skolledare, forskare och politiker och visar hur världens viktigaste arbetsplats blev en av de farligaste. Boken leder också fram till en tanke om vad vi kan göra åt det.
Vi ställde några frågor till författaren inför utgivningen av boken 1 september:
Vad fick dig att skriva den här boken?
– Jag ville dela med mig av min egen erfarenhet av våld från elever mot skolpersonal som jag upplevde under ett läsår som rektor. Det jag upplevde är inte unikt, men ändå är ämnet relativt osynligt när skolans problem diskuteras. Visserligen rapporteras det regelbundet om stök, hot och våld i skolan, men det är sällan som lärare och rektorer själva berättar om vad de upplevt och hur det påverkat dem.
Det bottnar alltså i din egen erfarenhet, men det är ju också ett gediget research-arbete du gjort för den här reportageboken. Vad har slagit dig mest när du antagit helikopterperspektivet?
– Främst två saker: Dels den känsla av utsatthet och ensamhet som de jag intervjuat har känt. Dessutom finns även en tillhörande känsla av hjälplöshet för att ingenting händer för att få slut på den orimliga arbetsmiljön. Och dels att det finns lösningar, både på kort och lång sikt, men de kräver både en samsyn och en resurssättning i alla led när det kommer till vad som ska göras, vem som ska göra det och hur det ska göras.
parallellt med andra viktiga skolfrågor finns den om våldet
Som läsare är det svårt att inte bli oerhört upprörd när man läser din bok, både för de drabbade lärarnas och elevernas skull – men också för de förövare som är på så fel spår i livet. Det blir också tydligt att skolan och det omgivande samhället hör ihop. Så vem är boken skriven för egentligen?
– En välfungerande och likvärdig skola är grundläggande för ett demokratiskt samhälle, så boken är skriven för alla som är engagerade i skolan. Jag hoppas att allmänheten får upp ögonen för att parallellt med andra viktiga skolfrågor finns den om våldet. Den behöver synliggöras och framför allt göras något åt.
Vad tror du behövs för att förbättra arbetsmiljön i skolan här och nu?
– Jag tror att det viktigaste, bortsett från att långsiktigt bygga upp en stark lärarkår som ges rätt förutsättningar för att göra sitt jobb, är att sluta förminska normbrytande beteenden och att direkt agera när de uppstår. Det åligger vuxenvärlden att tidigt lära barn skillnaden på rätt och fel och att agera utifrån det i praktiken. Sådant som inte accepteras utanför skolans väggar, ska inte accepteras innanför skolans väggar.
Om du fick gå tillbaka i tiden och ge dig själv ett råd inför det nya jobbet, som du då såg så mycket fram emot – vilket skulle det vara?
– Att vara idealist är bra, men att vara realist är bättre. Tacka inte ja till jobbet om det inte finns en genomtänkt organisation och struktur för att skolan ska kunna fungera som skola.