Ny, hyllad bok. Välkommen till online-release med Jonna Bornemark
Välkommen till online-release med Jonna Bornemark, där hon berättar om sin nya bok Horisonten finns alltid kvar.
Tisdag 10 november kl 17.00-18.00 via videosamtalsverktyget Zoom. (Det går att koppla upp sig 10 minuter på förhand, och det fungerar att använda länken både via valfri webbläsare och deras app, och både via mobil och på dator.)
Jonna kommer inleda med att presentera boken innan hon kommer svara på frågor. Mejla på förhand till jonna@volante.se, eller ställ frågor i chatten.
HUR? Klicka här för inbjudan till zoom-mötet
Samtidigt erbjuder vi specialpris via Volanteshop om du vill beställa hem boken för 169 kronor + frakt (enhetsporto 39). Signerad bok? Mejla till till Gamla stans bokhandel där du kan beställa och få boken signerad och inslagen för 189 kronor — och skickad till valfri adress för samma enhetsporto.
Fantastiska recensioner
Jonna Bornemark har redan innan boken släpptes börjat få fantastiska och stora recensioner. Nedan Jan Gradvalls krönika i Dagens Industris fredagsbilaga Weekend.
Jan Gradvall i Dagens Industri:
Hennes nya bok Horisonten finns alltid kvar skulle kunna beskrivas som en lovsång till ödmjukhet och förundran. Att få oss att förstå mycket som vi fortfarande inte känner till.
Bilden som Jonna Bornemark använder är en horisont.
Tänk dig att du tittar mot en horisont ute på havet. Vid horisonten finns en ö. Du kan åka till den ön och undersöka den, lära dig allt om ön. Men när du kommer dit får du syn på något annat längre bort. “Vid varje ö väntar en ny horisont”.
Varje gång som vi tror oss veta allting om någonting finns det saker längre bort som vi just nu inte ser eller kan förutsäga.
“Förundran är därmed inte okunnighet – utan vetande om vad jag inte vet.”
En insikt som för de flesta är djupt oroande. “Det är svårt för människor att leva med öppna horisonter”, skriver Jonna Bornemark. “Vi vill så gärna ha kontroll och trygghet. Vi vill veta vad som gäller, vad som är sant och vad som inte är sant”.
Vårt kontrollbehov märks på alla plan, från det privata till det politiska. Ingen politiker har någonsin sagt i en debatt: “Jag vet inte. Jag hoppas att det här visar sig vara rätt beslut, men säker är jag inte.”
Det är när vi tror oss veta allt som vi kan ta katastrofalt dåliga beslut.
Som en väg framåt ur kriser lyfter Jonna Bornemark fram Aristoteles och hans hyllning till icke-vetande och förundran.
Förundran jämställs just nu med svaghet och osäkerhet. Men förundran stannar aldrig i sig själv utan leder vidare mot kunskap.
Jonna Bornemark: “Förundran är därmed inte okunnighet – utan vetande om vad jag inte vet.”
I sin bok visar hon att vi ofta är omgivna av mer kunskap än vi tror, men letar på fel ställen.
____________________________________
Fler kommer kunna fortsätta i hennes spår
Alexandra Borg i Dagens Nyheter:
I sin nya bok Horisonten finns alltid kvar. Om det bortglömda omdömet, också den utgiven av det publicistiskt ansvarsfulla förlaget Volante, går Bornemark ett steg vidare i sin uppgörelse med mätbarhetssamhället. Denna gång är kikarsiktet inställt på ett av den förra bokens mest centrala teman, det Bornemark kallar ”horisonten av icke-vetande”, det som i dagligt tal kallas ovisshet. Detta att inte veta, att låta världen skälva, som Bornemark så fint uttrycker det, är en ytterst viktig dimension av den mänskliga erfarenheten. Som sådan är den något vi borde bejaka, inte förtränga.
/…/
Strukturen /i boken/ är tredelad: en gedigen genomgång av vad omdöme är, en beskrivning av omdömets hinder och sist men inte minst handfasta råd om hur vi odlar vårt omdöme. Argumentationen är rak, övertygande; Bornemark presenterar en kritik som både är ödmjuk och rakbladsvass, och framför allt konstruktiv. Det är en kritik som visar på alternativ och tillhandahåller förslag på konkreta motståndshandlingar – sätt att odla omdömet och därmed på sikt komma tillrätta med ratiofundamentalismen, med pedanternas världsherravälde.
/…/
Framställningens styrka ligger i Bornemarks förmåga att, för att stanna kvar inom filosofin, väva samman logos och patos: alltså övertyga både genom resonemang och känslor. Detta görs med en å ena sidan tydlig dialog med praktikers berättelser, med tidigare studier och dokument, å andra sidan egna, privata erfarenheter och känslor. ”Saklig” är vanligtvis ett tråkigt och torrt ord; så är inte fallet hos Bornemark. Här är sakligt stringent. Tack vare hennes gedigna empiri, de skarpa analysverktygen, kommer fler att kunna fortsätta verka i hennes spår, praktiskt som teoretiskt.
/…/
Vikten av att våga blicka ut mot horisonter av icke-vetande illustreras fint i bokens layout. Formgivaren har låtit omslagsbildens horisontlinje löpa över och in i framsnittet. Under läsningen blir det därmed omöjligt att släppa himlaranden ur sikte.
Det som gör boken verkligt angelägen…
John Sjögren i Svenska Dagbladet:
Vi har, menar Bornemark, på arbetsplatser och i samhället i stort skapat en kultur som hindrar människan att utveckla sitt omdöme. Alltså just den förmåga som handlar om att förhålla sig till icke-vetandets horisonter. I boken ger Bornemark ett antal exempel på sådana hinder, men också strategier för att odla den förbisedda omdömesförmågan. Ja, här uppmanas rent av till motstånd. Men, är Bornemark noga med att poängtera, inte revolution.
/…/
Det som gör Bornemarks bok verkligt angelägen är att hon påminner oss om att människan inte kan reduceras till en kalkylerande maskin. Och kanske är det en av filosofins främsta uppgifter: att påminna oss om att vi är människor. Samt att lära oss hur lite vi egentligen vet.
_________________________________________
Vass och varierad, relevant och bitvis rolig
Erik Cardelús i Opulens:
Tiden är ur led. Men vad göra åt saken? Uppvärdera och ge mer plats för omdömet, menar Bornemark. I det avslutande kapitlet ”Att odla omdömet” ges rikligt med förbättringsförslag, vissa skarpare än andra.
/…/
Ett annat sätt är att utöva mikromotstånd; inte efterfölja de onödiga byråkratiska pålagor som drabbar de människonära verksamheterna. Även makromotstånd behövs, men via bredare allianser så att inte enskilde medarbetare hamnar i skottglugg och skamvrå. Avpapprifiera och manualgallra, lyssna på varandra, inte blunda för systemfel och även tillämpa andra kunskapsformer än de vetenskapliga.
/…/
Djuplodande och direkt, vass och varierad, relevant och bitvis rolig, så kan boken sammanfattas.
______________________________________