The Witcher vs. Game of Thrones – och mannen som skapar all alviska

• 20 december 2019
• 7 min

Julens stora fantasyhändelse verkar häxkarlen Geralt från Rivia komma att stå för. Åtminstone hoppas Netflix det, för The Witcher är deras stora utmanare till HBO:s Game for Thrones. Producenterna pratar redan om att de planerar för sju säsonger innan första avsnittet ens har sänts. Och bakom kulisserna finner vi ingen annan än språktrollkarlen från Liftarens parlör till galaxen – allt du behöver veta om 121 språk som inte finns: David J. Peterson.

Producenternas förhoppning för serien grundar sig inte enbart på att snyggingen Henry Cavill har huvudrollen, utan också på att The Witcher är ett populärt och välkänt datorspel med en upparbetad fan-base. Spelet är i sin tur en slags fortsättning på de noveller och romaner om häxkarlen (ja, så kallas han på svenska!) som den polske författaren Andrzej Sapkowski ligger bakom. De första novellerna kom redan 1990 och efterhand kom det också fem romaner, ”Sagan om häxkarlen”, och riktig fart tog serien när dess värld förvandlades till dator- och rollspel.

En polsk Tolkien

Geralt från Rivia är alltså en häxkarl (witcher) som helt enkelt försörjer sig, i ett medeltida polskt parallelluniversum, med att avförtrolla människor och döda allehanda vidunder. Som en polsk Tolkien hämtar Andrzej Sapkowski inspiration i polsk och baltisk folktro, och det är en värld som inte bara befolkas av alver och dvärgar utan även av monster som mylingar, bysingar, vampyrer, vattennymfer, varulvar, landvättare, dyklor, gaffelsvansar, nattramnar och drakar. Gröna, svarta och röda drakar. Men drakar jagar häxkarlar inte. Om de kan undvika det …

Det är alltså ett koncept som passar novell- och serieformen väl. Geralt från Rivia kommer till en by som plågas av ett vidunder, kämpar och besegrar det och drar sedan vidare till nästa avsnitt. Tack vare att häxkarlen har hängt med sedan 1990-talet och varit huvudperson i tre datorspel så finns det en välkonstruerad värld, mytologi och historia att bygga tv-serien på. Och kanske även det viktigaste – språk!

Man kan inte klandra rollbesättningen – för att efterlikna TV-spelsversionen av karaktären krävs en käklinje som Cavills. 

De flesta i häxkarlens värld talar det allmänna språket, den världens lingua franca som representeras av engelska i tv-serien, men det finns även det gamla språket (Elder Speech) – det inomvärldsliga ”latinet”. Det gamla språket, Hen Llinge, är alviska och talas främst av alver och dryader. Alverna är de äldre invånarna i världen, men nuförtiden är de få och lever undanträngda i människornas tidsålder.

Men det gamla språket används också, som sig bör, av magiker och de lärda. Liksom latin har gett upphov till språk som italienska, franska, spanska etc. så har också det gamla språket gett upphov till språken/dialekterna de talar i Nilfgaard, Zerrikanien och på Skelligeöarna. Det finns alltså gott om tillfällen att använda Hen Llinge för den hugade. Andrzej Sapkowski tog sig an den utmaningen, till skillnad från Game of Thrones skapare George R. R. Martin. Även om dothrakiska och valyriska är två av de mest välkända, välkomponerade, hiitepåspråken i dag, så har George RR Martin haft väldigt lite med dem att göra. Martin erkände att han inte var någon Tolkien och hade svårt att själv konstruera språk, så i böckerna finns det väldigt lite av dothrakiska och valyriska – det var först med tv-serien Game of Thrones som språken fick liv på riktigt. Producenterna ordnade en språkaudition och David J. Peterson tog hem den och fick därefter i uppdrag att skapa de vackra språken. Vi återkommer till David J. Peterson om en stund.

Tolkiens arv

Andrzej Sapkowski utvecklade alltså Hen Llinge till böckerna. Han utgick främst från keltiska språk, walesiska, iriska och gaeliska, för sin version av alviska. Vilket faktiskt inte är helt ovanligt för alviska språk, som förmodligen hänger samman med att Tolkien inspirerades av walesiska för alvspråket sindarin. Liksom hur Tolkien satt standarden för hur alver gestaltas i litteraturen efter honom, så färgar hans alviska språk av sig när andra författare skapar språk för sina alver.

Det gamla språket har även hämtat inspiration från latin och germanska språk. Till exempel har Sapkowski hämtat två viktiga verb, ”att vara” och ”att ha”, från latinet – esse och habet. I original så representeras ju det allmänna språket av polska och för att ge läsarna en helt annan känsla för det gamla språket har Sapkowski naturligt nog hämtat inspiration från icke-slaviska språk. Minst ett låneord kommer från Tolkiens sindarin – pherian (hobbit). Från svenskan har Sapowski hämtat ordet för spion, angivare – an’givare! (Kanske inte så smickrande för oss svenskar som är mer vana vid att man lånar från vår stolta kanslisvenska, typ ”ombudsman”.)

Några fraser på det gamla språket:

Mir’ me vara – Visa mig dina gudar

Que suecc’s?  – Vad händer?

A d’yaebl aép arse – En djävul i din röv

Ire lokke, ire tedd – En annan plats, en annan tid

Ymladda dh’oine. Ess’tedd, esse creasa – Slåss mot människorna. Det är dags, det här kommer att vara platsen.

Peterson återvänder

Vad nu alla språknördar ser fram emot inför premiären av The Witcher är såklart att få höra det gamla språket talas – och så kommer det också att bli! Även om det finns en hel del av språket i böckerna, så har Sapkowski inte utvecklat ett fullständigt, ”riktigt” språk, men producenterna har anställt ingen mindre än David J. Peterson för att ge alverna ett tvättäkta tungomål! Så The Witcher kommer att tävla med Game of Thrones även på detta område – det vackraste eller bästa hittepåspråket! Sedan David J. Peterson vann uttagningen för att konstruera språk till Game of Thrones har han de senaste tio åren jobbat heltid med att skapa språk till filmer och tv-serier. Så hör du ett utomjordiskt språk talas på vita duken i en ny film så är det stor chans att det är Peterson som ligger bakom det.

Det är inte heller första gången han utvecklar ett alviskt språk. Minst tre av dem har hörts på vita duken:

Shiväisith – Svartalfernas spark från Thor: The Dark World.

Övüsi – alviska från Bright.

Elvish – Tomtenissarnas (elves) språk från The Christmas Chronicles.

För att skapa Hen Llinge, eller Hen Linge som Peterson ändra stavningen till för att det ska bli tydligare hur det uttalas, har gått igenom och analyserat allt som Andrzej Sapkowski skrivit på och om språket i böckerna och byggt vidare på det.

Så vi kan räkna med att Peterson varsamt förvandlar Sapkowskis ganska väl genomtänkta rekvisitaspråk till ett fullt fungerande och detaljerat språk. I Game of Thrones mostvarar valyriskan det gamla språket i The Witcher, och för det utvecklade Peterson flera olika dialekter, dels den klassiska valyriskan och sedan olika derivat som astaporisk valyriska och de olika dialekter som talas i stadsstater i Essos. Så förhoppningen finns att vi får se en liknande utveckling av det gamla språket, det vill säga att Peterson får tillfälle att utveckla till exempel de dryadiska och zerrikanska dialekterna av det gamla språket.

I böckerna finns det ord som är specifika för de olika dialekterna, men det är i inte särskilt utvecklat och här skulle Peterson hantverk vara guld värd för alla som är intresserade av språken i the Witcher. Så vi håller tummarna för att det verkligen blir sju säsonger som producenterna kaxigt har antytt – språkutveckling tar ju sin tid.