Den växande orkiska språkfamiljen

JRR Tolkiens trilogi om Härskarringen förändrade världslitteraturen för alltid. Världen som han konstruerade till sitt litterära universum blev grunden och inspirationen för hela fantasygenren. Alver, dvärgar och troll hämtade Tolkien visserligen från folktron, men efter Härskarringen har Tolkiens tolkning och framställning av dessa varelser blivit norm i fantasyvärlden.

Orkerna har också haft sina förebilder i folktron, goblins/vättar, även om Tolkien gav dessa onda varelser ett eget namn — orker. Begreppet ”ork” hämtade Tolkien från romersk mytologi där dödsguden hette Orcus, möjligen via omvägen över anglosaxiska där åtminstone Tolkien hävdade att ”orc” var ett ord som betecknade ”demon.” På alvspråken quenya och sindarin heter för övrigt orkerna ”orc” respektive ”orch.”

Orkerna, dessa ondskans kreatur, har fascinerat många läsare och i lajv är det populärt att spela orkiska karaktärer. Det finns hela klaner av ”svartblod” som konstruerar en svartisk kultur och så klart är orkiska eller olika svartiska språk en viktigt komponent.

Tolkien var ju språkprofessor och var sedan tidig barndom mycket intresserad också av konstruerade språk. Olika alviska språk som Tolkien utvecklade för sitt eget höga nöjes skull föregick hans litterära universum. Ja, faktiskt var språken grunden och böckerna bara en biprodukt. När språken utvecklades började Tolkien fundera på och fantisera om vilka varelser som pratade dessa språk och vilken kultur och värld de levde i. Så växte hans universum fram och så småningom kom böckerna om Bilbo och Härskarringen som utspelar sig i denna värld.

De mest utvecklade språken hos Tolkien är det båda alviska språken quenya och sindarin. Quenya är det äldre språket som ibland kallas ”alvlatin” och sindarin är ett språk besläktat med quenya, men som utvecklats parallellt med det enligt sin egen utvecklingslinje. Många alver som talar sindarin har också kunskaper i quenya eftersom det är ett lärdoms- och utbildningsspråk.

Men Tolkien nämner och ger inblick i många andra språk i sin värld, som dvärgiska (khuzdul), entiska, svarta språket och inte minst i orkiska. I böckerna handlar det om några få enstaka meningar på dessa språk. Den enda egentliga meningen på orkiska är denna svordom:

Uglúk u bagronk sha pushdug Saruman-glob búbhosh skai!

Orkerna hade ursprungligen inget eget språk utan talar en förvrängd rotvälska av andra språk, så det finns många olika dialekter. Ondskans härskare Sauron konstruerade (han var alltså conlanger!) ett ondskans esperanto i svarta språket som han ville att alla onda varelser skulle tala. Det gick så där att sprida svarta språket, egentligen var det väl bara nazgulerna som blev flytande, men svarta språket påverkade orkerna, och orkiskan kan väl beskrivas som olika pidginspråk mellan svarta språket och lokala rotvälskedialekter.

Tack vare populariteten att spela orker vid lajv, så behövde man veta mer om orkernas språk, så genom åren har det utvecklats olika varianter av orkiska och svarta språket bland lajvare. Flera svenska orkspråk har sett dagens ljus och det mest spridda torde vara svartiska. De olika språkskaparna har analyserat det som finns om orkiska och svarta språket och extrapolerat det så långt det går och sedan byggt vidare på språket enligt de mönster man tyckt sig se och tagit inspiration från vad man tyckt varit passande. En del av språken har också inspirerats av varandra och lånat in ord från andra svartspråk. Lite som de ”äkta” orkiska dialekterna — de konstruerade orkiska språken är släkt med varandra i och med att de stammar från samma begränsade ordförråd och att några av språken har hämtat in låneord från andra dialekter.

Men inför filmatiseringen av Härskarringen och speciellt inför filmerna om Hobbiten, har orkiskan utvecklats utöver det som var känt i böckerna. I och med att det talas i filmerna har denna orkiska någon slags officiell status. Det är ju inte äkta Tolkienspråk, men . . .

Språken för filmerna har utvecklats av en av de främsta experterna på Tolkiens språk, David Salo, så det är inte vem som helst som tagit sig friheten att bygga vidare på alviska, dvärgiska, svarta språket och orkiskan. I fallet med quenya och sindarin har David Salo kunnat använda mycket av det som är känt om språken och endast behövt göra smärre tillägg — och då är det ofta nykonstruktioner som kan beläggas i Tolkienforskningen. Men när det gäller khuzdul, svarta språket och orkiskan är det mer nykonstruktion inblandat. Låt vara att mycket är kvalificerade gissningar och att David Salo har tagit inspiration från sådana språk som det antas Tolkien gjorde här han modellerade sina olika språk. Så nu finns det mer av svarta språket och mer orkiska i sina olika dialekter. Åtminstone i en halv-officiell version.

Orkiskan som Salo tagit fram, har tagit inspiration i att orkiskan som språk är pidginspråk av befintliga språk, han har alltså kunna låna in ord och begrepp från andra Tolkien språk och orkifiera dem. Ordet för dvärg (som är nykonstruerat) är ”khozd” av khuzduls ”khuzd.” Ordet för alv är ”golug ”vilket kan vara ett låneord från svarta språket, som lånat in det från alviska, eller ett nyare låneord från sindarin ”golodh” som betyder ”en av Noldor” (som en grupp av alver.) Jämför man med det svenska lajvspråket svartiska låter ordet för alv — ”alba” — mer som ett låneord från svenskan. Ett tredje exempel på Salos kreativitet är det orkiska ordet för krig — ”azgar” — som han lånat in från ett annat Tolkien språk adûnaiska — ”zagar.”

David Salo har på detta sätt utvecklat ett pan-orkiskt ordförråd som han tänker sig att alla orker talar, och sedan har han utvecklat olika orkiska dialekter, främst dialekten som dimmiga bergens orker talar.

Om jag skulle gissa över utvecklingen av svartspråken, så tror jag att många av dessa fan-utvecklade språken kommer att titta noga på David Salos neo-orkiska och låna in många av hans ord i sina språk. Andra kommer att bygga nya språk utifrån detta halvofficiella filmspråk och låna in lämpliga ord från lajvspråken. Språkfamiljen kommer troligen att växa.