Yens Wahlgren

Yens Wahlgren

Yens Wahlgren är xenosociolingvist, kommunikatör och skribent. Han jobbar på Lunds universitet och har ett förflutet som journalist. Yens är intresserad av språk som nästan inte finns. Språk som knappt går att använda för kommunikation. Språk från länder som inte existerar, utomjordiska språk, mytologiska varelsers språk och språk som talas i en tänkt framtid eller i en parallell verklighet. Konstgjorda språk i litteratur och populärkultur. Han har en fil. kand i klingonska, och hans ”Klingon as linguistic Capital” är fortfarande ett standardverk i studiet av det utomjordiska språket klingonska och dess talare.

En liten språklektion i huttiska inför Star Wars-premiären

  • 5 min

Inför premiären av Star Wars: the force awakens är många fans uppskruvade till max av förväntan. Nu ska den tredje och avslutande trilogidelen inledas som många, till exempel jag, sett framemot sedan slutet av 1970-talet. Det kommer blir strålande! Även om en och annan kommer att bli besviken och att det säkert dyker upp en karaktär som en del av fansen bara kommer att hata. Men det kommer bli strålande. Tro mig.

I mångt och mycket vet vi redan vad som kommer att hända i de nya filmerna eftersom de (sannolikt) bygger på samma koncept som de tidigare filmerna som Fredrik Kylberg så förtjänstfullt reder ut i den här texten. Han lyfter fram att George Lucas tidigt läste Joseph Campbells bok ”Hjälten med tusen ansikten” (1949), som visar hur samma karaktärer och berättelser återkommer i myter och sagor i hela världen och i alla epoker. Filmerna inspirerades av detta, och innehåller därför uråldriga arketyper och teman som känns igen från de gamla sagorna.

I de förhandsglimtar vi har fått se kan vi lätt föreställa oss att temat mer eller mindre kommer att upprepas – en till synes obetydligt och fattig person i öknen lärs upp av en äldre, vis läromästare. Anakin mötte Qui-Gon, Luke mötte Obi-Wan och vår nya hjälte Rey möter sannolikt Luke Skywalker. Sedan tar hjälte i vardande sig att an det stora hotet, som Rey sannolikt får spränga i slutscenen.

Detta är alltså ingen spoiler, utan handlar helt enkelt om hur George Lucas byggt upp de tidigare Star Wars-trilogierna och vi kan vänta oss att den nya trilogin är en variant av samma tema och arketyper. Vad som möjligen är en spoiler är att enligt Lation Review så kommer det att finnas hutter i den nya filmen. Vi vet inte om det är Jabba the Hutt själv eller om det är andra av den stora utomjordiska snigelarten som dyker upp, men Latino Review säger sig veta att det byggs flera hutt-dockor för filmen.

Det är spännande, för sannolikt innebär det att också vi kommer att få höra mer av språket huttiska! Språket dök upp redan i den första filmen på 1970-talet när Greedo konfronterar Han Solo på den skumma baren i Mos Eisley med de bevingade orden: Koona t’chuta, Solo? – Är du på väg någonstans, Solo?

När ljudteknikerna Ben Burtt skulle skapa huttiskan var han på jakt efter ett verkligt språk som kunde passera för utomjordiskt. Han insåg att om han bara skulle sätta sig ner och hitta på ett eget rymdspråk skulle det bli allt för färgat av engelska och amerikanskt uttal. Fördelen med att utgå från ett befintligt språk är att det har en inbyggd trovärdighet som bara ett språk som utvecklats över tiden har.

Burtt hade hört en inspelning av det sydamerikanska språket quechua som han tyckte lät främmande och lite komiskt. Det hade såväl ”konstiga” ljud som en tendens till att rimma på ett för Burtt underhållande sätt. Burtt samlade på sig inspelningar av quechua och letade efter någon som kunde tala språket. Visserligen hittade han ingen som talade quechua, men väl en student i lingvistik, Larry Ward, som hade han förmågan att härma språk utan att kunna tala dem. Han kunde lyssna på quechua och sedan börja prata som om han kunde språket flytande.

Sedan har ju huttiskan utvecklats under åren när det förekommit i de följande filmerna och även byggts ut i en liten ordbok Star Wars – Galactic phrase book & travel guide (2001.) Fansen har såklart också vridit och vänt på språket för att lista ut grammatiken bakom. För även om språket ursprungligen bara var en ljudeffekt som skulle låta som ett språk – är det ett äkta språk för fansen. Och undan för undan har man genom analyser av huttiskan börjat förstå lite mer av hur språket är uppbyggt och fungerar.

The complete Wermo’s guide to huttese (wermo – idiot) är förmodligen den främsta källan till huttiska som går att finna. På denna sajt har man inte bara samlat och utforskat alla hänvisningar till huttiska, utan man varsamt börjat utvidga ordförrådet i huttiskan genom att nybilda ord. Men man har även gått till quechuan för att hitta helt nya rotord. Så lakilla i quechuan som betyder ”ledsen” har blivit lakeela med samma innebörd i huttiskan.

Så sakta har ljudeffekten börjat närma sig något som mer liknar ett riktigt språk. Och det är det som gör den nya filmen så spännande! Hur kommer huttiskan vi får höra i filmen att vara? Har filmteamet tittat på vad fansen har gjort? Kommer man försöka hålla huttiskan ”konsekvent” eller köra man bara på i ljudeffektspåret?

Här är i varje fall ett par nyttiga fraser på huttiska att öva på inför premiären:

  • No bata no tutu – Vad det än gäller så var det inte jag som gjorde det.
  • Mee tassa cho-passa – Jag höll på att rengöra fläktknapparna
  • Yoka to bantha poodoo! – Du är bantha-avföring!
  • Je am tuta planeeto Jorden – Jag kommer från planeten Jorden
  • Uba niboba che blastoh – Du behöver license för det där vapnet
  • Jee panwa waffmula chone patogga che lickmoomoo – Jag tycker om kakor och paj till efterrätt.

Och här en mycket underhållande fortsättningskurs, How to Speak Huttese!, för dem vill veta mer:

Lista över de 101 språken i Liftarens parlör till galaxen

  • 2 min

Det förekommer många konstgjorda språk i min kommande bok Liftarens parlör till galaxen (släpps den 15 november 2015, och finns att köpa på till exempel Adlibris eller Bokus. Somliga nämns bara i förbifarten och andra utreds noggrant. Här är en lista över 101 språk som nämns i boken. Listan är inte komplett, det finns dialekter och varianter av språk som jag inte tagit med och det finns språk som det ges exempel på i boken, men som saknar namn.

Aeo – Jonathana Tegire
Antipodernas språk – Den store Gargantuas förskräckliga leverne
Aristofanes hittepåpersiska – -Acharnerna
Ars Signorum – George -Dalgarnos
Astaporisk valyriska – Game of Thrones
Arumbaya – Tintin
Atlantiska – Atlantis
Balaibalan – mystiskt språk från 1500-talet
Barsoomiska – John Carter
Basic English – Charles Kay Ogden
Bhotani Jib – Arrakis ökenplaneten
Bibaros – Tintin
Borduriska – Tintin
Brobdingnagska – Gullivers resor
Chakobsa – Arrakis ökenplaneten
Clavis Universalis – Gottfried Leibniz
Common Writing – Francis -Lodwick
Communicationssprache – Joseph Schipfer
Divinian – Det femte elementet
Dorisburgska – Aniara
Dothrakiska – Game of Thrones
Eldarin – Tolkien
Enokiska – John Dee och Edward Kelley
Esperanto – Ludwig Zamenhof
Ewokiska – Star Wars
Fornegyptiska – Stargate
Fornengelska – Vikings
Fornskandinaviska – Vikings
Fremen – Arrakis ökenplaneten
Galach – Arrakis ökenplaneten
Geonosiska – Star Wars
Ghisiska – Game of Thrones
Glossolalia – tungomålstal
Goa’uld – Stargate
Grammelot – gycklarspråk
Gudomliga språket – Det femte elementet
Hebreiska – Eliezer Ben-Yehuda med flera
Horngoth – Lajv/Tolkien
Houyhnhnmernas språk – -Gullivers resor
Huttiska – Star Wars
Interlingua – the International Auxiliary Language Association
Ivaka – Kampen om elden
Jawanesiska – Star Wars
Kēlen – Sylvia Sotomayor
Khuzdul – Tolkien
Klingonaase – Star Trek
Klingonska – Star Trek
Láadan – Native Tounge
Langue Universelle – A. Gosselin
Lengua Universal – Pedro Martinez
Lilliputianska – Gullivers resor
Lingua Ignota – Hildegard av Bingen
Linguarum universali – Joakim Becher
Linusspråk – Linus på linjen
Logopandecteision – Thomas Urquhart
Mando’a – Star Wars
Mangani – Tarzan
Meereens valyriska – Game of -T-hrones
Minionska – Minioner
Mugbûrz – Lajv/Tolkien
Månspråk – The man in the moone
Månspråk – A Voyage to the Moon
Nadsat – A Clockwork Orange
Na’vi – Avatar
Néo-Latine – Élie Courtonne
Neulatein – Nahida Sturmhöfel
Nynorska – Ivar Aasen
Nyspråk – 1984
Orkiska – Tolkien/Lajv
Pal-ul-don – Tarzan
Paramount Hol – Star Trek
Philosophical Language – John Wilkins
Pinguska – Pingu
Protoindoeuropeiska – rekonstruerat urspråk för den indoeuropeiska språkfamiljen
Protolettiska – Vikings
Quenya – Tolkien
Sandfolkets språk – Star Wars
Shyriiwook – Star Wars
Simliska – The Sims
Sindarin – Tolkien
Smurfarnas språk – Smurferna
Solresol – Jean Francois Sudre
Sullustiska – Star Wars
Svarta språket – Tolkien
Svartiska – Lajv/Tolkien
Syldaviska – Tintin
Tamariska – Star Trek
Telerin – Tolkien
Toki pona – Sonja Elen Kisa
Ulamiska – Kampen om elden
Universal Character – Cave Beck
Universal Language – Isaac Newton
Universalglot – Jean Pirro
Urukgîjabs – Lajv/Tolkien
Utopiska – Utopia
Valarin – Tolkien
Valyriska – Game of Thrones
Weltsprache – A Volk och R Fuchs
Volapük – Johann Martin Schleyer
Voynichmanuskriptet – okänt språk från 1400-talet
Vulkanska – Star Trek

Liftarens parlör till galaxen

  • 4 min

Jag skriver just nu på en bok om språk som utkommer på Volante förlag framåt jul. Titeln lyder Liftarens parlör till galaxen. Det blir en bok om språk som nästan inte finns. Språk som knappt går att använda för kommunikation. Språk från länder som inte existerar, utomjordiska språk, mytologiska varelsers språk och språk som talas i en tänkt framtid eller i en parallell verklighet.

Konstgjorda språk överhuvudtaget är intressanta, ta bara modern hebreiska eller nynorska som konstruerades av nationalistiska eller identitetsskäl, eller esperanto som har en tydligt ideologiskt idé om att vara ett språk för fred och internationell förståelse. Men det är inte främst sådana språk som fascinerar mig och som min bok kommer att handla om, den berör främst konstruerade språk i populärkulturen, språk som skapats av konstnärliga skäl — eller ibland bara som rekvisita.

Inte helt oväntat så härstammar de flesta av de 40-50 språk som jag tittar närmare på från de genrer som brukar kallas Science Fiction eller Fantasy, det vill säga berättelser som utspelar sig i främmande världar och tidsepoker. Precis som det nyfödda spädbarnet och den bibliske Adam som känner en ostoppbar lust att namnge allt det nya som de ser i världen, måste författaren namnge allt i den främmande värld som växer fram i hans berättelse. Vad kallar man det blå havsdjuret med vingar, snabel och älghorn? Hur talar man i framtiden? Hur har språket utvecklats efter 40 000 år? Hur tänker och talar de tvåhövdade marsianerna? Är kentaurernas språk baserat på gnäggningar eller inte? Blir det konstigt på bioduken om varelserna på den planet filmhjälten nyss landat på talar engelska?

Ofta blir det bara ett par ord på ett utomjordiskt språk som får ge färg åt det utomjordiska, men det finns gott om exempel på författare, eller filmproducenter, som fascineras av lingvistik och som tänkt till lite extra och vill säga något mer. Det finns de som har arbetat fram komplexa språk som börjar likna riktiga språk. Anda författare har penetrerat språkets inverkan på vårt sätt att tänka och testar dessa idéer i dystopiska framtidsskildringar, där språket blir huvudperson i berättelsen.

Science fiction-litteratur är som gjord för att testa den språkliga relativitetsprincipen, eller Sapir–Whorf-hypotesen, som säger att det i varje språks grammatik och ordförråd finns en inbyggd uppfattning om världen som präglar talarnas tänkande. När mänskligheten träffar på utomjordiska varelser, kommer vi då ens att kunna kommunicera?
I stort sett alltid döljer det sig en fascinerade historia bakom språkens tillblivelse, även om det till slut bara blir en enstaka exotiskt mening på film eller en pratbubbla i ett seriealbum. Jag siktar därför inte på att skriva en språkkurs eller lärobok i xenolingvistik, utan kanske snarare en slags ”språkhistoria för konstgjorda språk.”

De språk som läckt ut från sitt verk och gått från rekvisita till att användas för kommunikation i vår värld av fans är ett annat fascinerande fenomen. Tusentals personer runt om i världen kommunicerar dagligen på Klingonska, quenya, na’vi, dothrakiska eller valyriska. Varje helg lajvar kids i skogarna och talar alviska och orkiska. Måhända är det mer lockande att lära sig alvlatin är att rabbla läxans oregelbundna tyska verb?

För att inte tala om rörelsen av conlangers som skapar nya språk i parti och minut som hobby. De studerar, utforskar och konstruerar egna språk som, på sin höjd, en handfull människor någonsin får stifta bekantskap med. Avancerade skapelser som uttrycker det som språkets skapare finner estetiskt, eller karakteristiskt för de fiktiva varelser som kan tänkas tala det. Det är tack vare att JRR Tolkien var en sådan ”conlanger” som vi har trilogin om Härskarringen och de andra verken som utspelar sig i Midgård. Den unge Tolkien utvecklade sina egna språk, och speciellt fastnade han för sina alviska språk som han utvecklade i början av 1900-talet och han började fundera på vem som egentligen talade detta vackra språk och började utveckla en mytologi som passade till språket!

Ni som läst min blogg tidigare förstår förstås vad det handlar om och varför ämnet är så fascinerande, men jag hoppas att en större läsekrets nu ska få upp ögonen för betydelsen av konstgjorda språk i litteratur och film.

*

Foto: NASA’s Marshall Space Flight Center (CC BY-NC 2.0)

Dif-tor heh smusma, Spohkh! eller Live Long and Prosper, Leonard Nimoy!

  • 5 min

Med spetsiga öron, påmålade ögonbryn och en pottfrisyr som enda rekvisita porträtterade Leonard Nimoy den mest minnesvärda utomjordingen på film – Mr. Spock – i 50 år. I februari gick Leonard Nimoy bort och sörjes av science fiction-fans över hela världen. Som den ikon han gestaltade fick han en del mycket speciella hyllningar. Den kanske mest ovanliga hedersbetygelsen kom från ett 1 000-tal spelare av ett online datorspel som utspelar sig i Star Trek-universumet – de samlades vid ett givet klockslag på planeten Vulcan (virtuellt i spelet) för att hedra Leonard Nimoy. Unikt måste också den sista hälsningen från astronautenTerry Virts (@AstroTerry) som tweetade ut en bild på sin hand från den internationella rymdstationen där han gör den karaktäristiska vulcanska hälsningen. På Facebook spreds en inbjudan att hedra Nimoys minne genom att börja lära sig det vulcanska språket. Och så har vi den italienska vulcanfantastens T’Prion hyllning till Leonard Nimoy. Hon har översatt en dikt, “You and I Have Learned”, som Nimoy skrev 1981 till vulcanska, Ki’oren-tor oDu eh Nash-veh, och spelat in en stämningsfull nekrolog.

Sedan 1964 har Leonard Nimoy med jämna mellanrum, senast i en Star Trek into Darkness från 2013, gestaltat utomjordingen Spock från planeten Vulcan. Hans tolkning och utveckling av det utomjordiska hos den strikt logiske och känslobefriade Spock har också kommit att forma en helt utomjordisk kultur. Leonard Nimoy ÄR helt enkelt Spock. Hans första självbiografi hette i och för sig ”I Am Not Spock” (1977), men den andra från 1995 heter ”I Am Spock”. Karaktären har formats och åldrats med Nimoy. Flera av den vulcanska kulturens mest karakteristiskt kännetecken, som hälsningen från planeten Vulcan och det vulcaniska nackgreppet, är Nimoys ingivelser.

Att karaktären Spock fick sådant genomslag och sådan livskraft beror inte på häftig makeup eller dataanimering, det utomjordiska i Spock sitter inte i det yttre. Spock är till häften människa (på mammas sida) och brottas hela tiden med sin vulcanska uppfostran och filosofin att inte känna eller visa känslor. Spocks strikta logik och lugn blir en klangbotten för den hetsige och impulsive Kapten Kirk och för allt mänskligt.

När regissören JJ Abrams 2009 rebootade Star Trek-konceptet med en ny film om rymdskeppet Enterprise och dess originalbesättning lät han Nimoy, efter 18 år, återvända till filmduken för att gestalta Mr. Spock, för att bokstavligen lämna över stafettpinnen som Spock till den porträttlike skådespelaren Zachary Quinto. Leonard Nimoy spelar en åldrad Spock som reser tillbaka i tiden för att varna sig själv. Så knyter man ihop den gamla versionen av Star Trek med nystarten, prologen har en direkt koppling till Star Treks inre kronologin och storyn som filmen föregår. Cirkeln sluts med en tidsresa.

Och på köpet skapade man ett magiskt filmögonblick för trekkers och trekkies.

Spock talar som sig bör vulcanska då och då och redan i 60-talets tv-serie förekom det ord och fraser på det utomjordiska språket. I avsnitt ”Amok Time” fick tv-publiken bekanta sig så väl med märkliga kulturella sedvänjor från Vulcan som med namn på andra vulcanier, T’Pau, T’Pring och Stonn, och också en del ord, plomeek (någonslags soppa), pon farr (parningstid), kah-if-farr (Börja), koon-ut-kal-if-fee (bröllop eller utmaning), kroykah (Stopp! Nog!), lirpa (traditionellt vapen) och ahn woon (annat traditionellt vapen.)

Detta väckte fantasin och nyfikenheten hos många fans och snart var man igång med att skriva poesi och fan-fiction om den exotiska vulcanerna. Undan för undan började fansen mynta egna vulcanska ord och fraser. I officiella böcker i Star Trek-serie dök ett och annat nytt vulcansk ord upp. Det vulcanska språket började så smått puttra.

1977 publicerades ett litet 16-sidigt häfte ”The Vulcan Language Guide – Starfleet Academy Training Manual”, där vi får veta att det finns över 100 dialekter på planeten Vulcan, men huvuddialekten som 75 procent av vulkanierna pratar heter Anakana, som visade vara ett språk som starkt påminde om japanska.

Och sedan kom den första Star Trek långfilmen, 1979, och i den talades det inte bara ett par meningar klingonska utan också vulcanska! Ett par nonsensmeningar improviserade av skådespelare. MEN – tvättäkta vulcanska för fansen. Till exempel, den i sammanhanget viktiga hälsningen: Diftor heh smusma – Live long and prosper! Eller ”Lev länge och väl” som frasen brukar översättas på svenska.

Sedan har också Marc Okrand, klingonskans skapare, varit inne och konstruerat några enstaka meningar på vulcanska i olika filmer, men inget officiellt samlat grepp för att utveckla Spocks modersmål har gjorts av filmbolaget. Istället har fans dammsugit alla möjliga källor och grundligt analyserat de få fraser som talas i olika filmer och tv-serier och utifrån det identifierat grammatiska mönster och byggt upp ett helt språk. De ord man hittat i filmer, tv-serier och Star Trek-romaner har man brutit ner till rotord och andra grammatiska smådelar och via dessa har man sedan kunnat konstruera nya sammansatta ord. Detta språk har fått namnet Modern Golic Vulcan och det finns en lång invecklad historia om olika varianter och dialekter av språket.

De personer som var mest drivande i utvecklingen av språket, som skapare av Golic Vulcan måste Mark R. Gardner räknas, har dragit sig tillbaka och verkar inte längre arbeta på språket. Men en ny generation av fans har tagit kopior på gamla webbplatser och laddat ner ordböcker etc. och förvaltar och bygger vidare på deras arbete.

Speciellt fascinerande är det arbete som Britton Watkins lagt ner genom att skapa flera olika mycket vackra och avancerade skriftspråk för vulcanskan. Med inspiration från ”skrivtecken” från filmer och tv-serier har Watkins otroligt nog fogat samman fungerande och helt unika skriftspråk. Hans sajt http://korsaya.org/ är väl värt en utflykt!

Till sist åter till T’Prion som gjorde minnesfilmen till Nimoy/Spock på vulcanska. Här en sång på det utomjordiska språket med texten konstfärdigt återgiven med det vulcanska skriftspråket Gotavlu-Zukitaun.

Urspråk, Babels torn och utomjordingar

  • 5 min

Tanken på ett urspråk är fantasieggande. Tänk om det i människans barndom bara fanns ett språk? Om människan uppstod på ett enda ställe och spred sig därifrån utöver världen skulle det kanske inte vara helt omöjligt. Uppenbarligen har människor i alla tider funderat över att man talar olika språk, språks likheter och skillnader och varför man inte talar samma språk. En en ”lösning” på problemet blev den bibliska myten om Babels torn som orsak till språkförbistringen.

Ett intressant konstgjort språk är protoindoeuropeiskan som i någon form förmodligen talades på de pontisk-kaspiska stäpperna för sisådär 5 000-6 000 år sedan. Det har man inom den jämförande språkvetenskapen hävdat länge, men nu verkar det har bekräftats också i genetiska studier som nyligen publicerats. Hur pass säkert genetiska studier nu kan säga något om vilket språk gamla kvarlevor pratat när de levde.

De indoeuropeiska språken har ju än så länge haft en fantastisk framgång och verkligen erövrat världen. Man räknar med att det talas över 400 indoeuropeiska språk.

Den stora språkfamiljen ”upptäcktes” när man såg likheter mellan sanskrit och latin och grekiska i slutet av 1700-talet och i början av 1800-talet när man upptäckte påfallande likheter mellan många vitt skilda språk.

Svenska – Tyska – Engelska – Iriska – Latin – Grekiska – Sanskrit – Persiska

Broder – Bruder – Brother – Bráthair – Frater – Phrater – Bhratar – Beradar

Namn – Name – Name – Ainm – Nomen – Ónoma – Naman – Nam

Genom att jämföra hur de fonetiska förändringar bland de indoeuropeiska språken förhöll sig till varandra kunde man slå fast lagar om hur dessa förändringar gick till och så att säga utveckla språken bakåt – till protoindoeuropeiskan. Ett slags konstgjort urspråk. Alla indoeuropeiska språks moder. Det måste ju vara språket innan Babels torn? Åtminstone före byggande av lokalt indoeuropeiskt Babels torn. Tanken svindlar och sätter fantasin i rörelse!

Även om tanken triggar fantasin är inte nu inte protoindoeuropeiskan, eller PIE som de förkortas, direkt ett språk som man lajvar på i skogen om helgerna. Nej, det pratas väl inte alls på PIE, och det är väl knappt någon som skriver prosa på detta språk (?) PIE är mest en torr vetenskaplig hypotes.

Den mest kända texten på PIE är, också den första texten på språket, från 1868 och kallas Schleichers fabel. August Scheichers text ”Fåret och hästarna” — Avis akvāsas ka – är bara några meningar lång och har i sin ursprungliga version stora likheter med sanskrit, men under 150 år har fabel kommit i nya versioner efterhand som forskning kring PIE har gjort nya rön.

I Ridley Scotts film Prometheus (2012), en slags prequel to Alien, kan man höra androiden David läsa Schleichers fabel när han lär sig PIE som en förberedels för att om möjligt kommunicera med varelser som verkar ha besökt jorden för tusentals år sedan. Senare i filmen får han användning av sina kunskaper när han talar ett slags PIE med en urgammal rymdvarelse. Tydligen fanns det mer av detta talade språk utvecklat av den engelske lingvisten Anil Biltoo, men det klipptes bort. PIE får i filmen symbolisera ett språk som har kommit till människan från utomjordiska varelser som besökt jorden i förhistorisk tid.

I en annan klassisk film, Luc Bessons Det femte elementet (1997) leker man med ett liknande tema. Det femte elementet, med smeknamnet Leeloo, talar det gudomliga språket som ”talades över hela universum före tiden var tiden.” Alltså ett slags urspråk för universum. På jorden är det få som talar detta interplanetariska lingua franca, men en order av ”väktare” har lärt sig språket i generationer för att vara beredda på att tala med rymdvarelser om de skulle landa någon gång i framtiden. Luc Besson utgår förstås inte från PIE, utan språket verkar ha utvecklats av honom och skådespelerskan Milla Jovovich.

I Disneyfilmen Atlantis (2001) finns det en hel del talad och skriven atlantiska, ett språk som skapats av Marc Okrand. Beställningen från Disney var att det skulle vara ”alla språks moder.” Så Okrand konstruerade atlantiskan med protoindoeuropeiskan som bas för inspirationen, men använde även till exempel protosinotibetanska, hebreiska, arabiska och indianspråk för att plocka rotord för att simulera ett verkligt urspråk för hela världen. Marc Okrand är ju lingvist, och mannen bakom klingonska, så språket är välgjort och det finns en tanke bakom. Jag har funderat på hur atlantiskan skulle tolkas och uppfattas om man lät en intet ont anande språkhistoriker studera det. Skulle vederbörande tro att man verkligen hittat ett urspråk eller skulle atlantiskan genomskådas? Man kanske skulle testa att gräva ner en lertavla med atlantiska någonstans vid de pontisk-kaspiska stäpperna?

I Tolkiens språkvärld finns också idén om urspråket tydligt. Det finns dels det upphöjda språk som de gudomliga valar talar, och dels det ursprungliga alvspråket, quendian, som är grunden för de många alviska språken. Tolkien, som ju var språkprofessor, hade sannolikt PIE i bakhuvudet när han slog fast regler för hur olika alvspråk utvecklats ljudmässig över tiden. Alviska lingvister kan i dag använda det för att rekonstruera hur ett ord som saknas i quenya borde ha sett ut om det finns i till exempel sindarin.

Fortsätter de indoeuropeiska språken sin framgångsrika spridning några århundraden till kanske vi är tillbaka i en situation som liknar den som rådde före Babel torn. Då kanske vi alla återigen pratar ett och samma språk igen. Sannolikt är det då indoeuropeiskt.

*

Foto “IE countries”. Licensierad under CC BY-SA 3.0 via Wikimedia Commons