Utveckla eller dö
I några blogginlägg — läs bakgrunden här — beskriver jag några egna lärdomar från Micael Dahlens böcker apropå nya tankeboken om träning (Starkt kul). Det här är inlägg #1 utifrån Boxen: Kreativitet som skapar bättre affärer (2006).
Det finns en figur som varit en ledstjärna för hur jag valt att se på världen och för hur Volante växt fram.
Förändring är normaltillstånd.
Det handlar kanske inte så mycket om figuren i sig, som vad Micael Dahlen ville säga med den. Han konstaterade att det här inte var ett diagram som man brukade finna i en kreativitets- eller marknadsföringsbok.
Diagrammet var nämligen hämtat från evolutionsbiologin och — citat från boken — ”beskriver hur arter utvecklas genom evolution och vad som gör att vissa arter överlever och andra inte”.
”Arter som inte förändras (…) utvecklas inte överhuvudtaget. Evolutionen är fylld av kortlivade arter som stått och stampat på samma ställe, blivit omsprungna och dött ut.”
På många sätt är detta också en illustration av Micael Dahlen själv, hur han vågat testa nya saker, alltid sökt utveckling.
Utvecklingslandskapet har egentligen bara en vertikal dimension: framgång. Tvärtemot vanliga diagram är det bättre att röra sig neråt, ju längre ner i diagrammet desto större framgång. Den horisontella dimensionen, från vänster till höger, är bara ett sätt att illustrera förändring.
Den första, raka pilen (1) beskriver ett företag som inte gör några förändringar i sina affärer överhuvudtaget. Den förändras ingenstans på vägen och kommer därför inte neråt.
Den andra pilen (2) visar ett företag som utvecklas i en given riktning, till exempel genom en tydlig och konsekvent positionering som ”den säkraste bilen”. Inom ramen för den utvecklar man sedan olika koncept och förbättringar på temat säkerhet. Den tredje pilen (3) representerar ett företag som utvecklas i alla möjliga och oförutsägbara riktningar.
Alla mutationer och riktningar är inte framgångsrika (i figuren kan du se hur den tredje pilen vid ett tillfälle till och med är högre upp i diagrammet än den första, raka pilen), men tillsammans garanterar de att utvecklingen aldrig stoppas.
***
Det här ligger djupt inneboende hos människan. Jag har tänkt på det många gånger, hur ofantligt bra vi ändå är på att anpassa oss.
Jag var som ung journalist i Sarajevo under slutet av kriget och präglades för livet av att se optimismen mitt i den sönderbombade staden, hur jämnåriga hittade vägar för att fortsätta leva sin liv. Hur de höll fast vid sina rockband och ordnade klubbar med hjälp av elgeneratorer (där fanns ingen el). De intrycken har fortsatt vara en enorm inspiration.
Samma sak nu med Notre Dame-branden där Paris motto lyfts fram och gör sig påmint: fluctuat nec mergitur, det gungar men sjunker inte. Katedralen ska byggas upp igen, bli ännu vackrare.
Men det kan förstås göras bättre eller sämre. Det är lätt att fastna och inte minst gäller det om något gått bra. Som Petter Stordalen skriver i sin bok: Framgång är inte något man har, utan något man haft.
Micael Dahlens modell i Boxen må verka simpel, men jag ser den framför mig varje dag.
Dessutom älskar jag hans tips som kommer i förbigående: ”Besök gärna ett naturhistoriskt museum – det kan ge betydligt nyttigare insikter än att gå på ett seminarium om hur man gör affärer.”
Kunskap kan komma ifrån olika håll, inspiration är bäst utifrån, och vi är alla del av något större.