VM-special: Statistiken bakom en straffläggning
Imorgon tågar Brasilien och Kroatien in på Arena Corinthians i São Paulo för att drabba samman i VM:s premiärmatch. Under en dryg månad ska trettiotvå länder göra upp om världsmästartiteln. I VM är varje minut av varje match av högsta betydelse, ett litet misstag någonstans längs vägen kan innebära tack och hej och kanske en ny chans om fyra år. Och det finns inget moment där detta blir så tydligt som vid en straffläggning; en decimeter hit eller dit kan vara skillnaden mellan triumf och nederlag. (Minns till exempel Asamoah Gyans straff då Ghana mötte Uruguay i semifinal i VM 2010.) Men vad säger egentligen statistiken? Hur ska man bäst skjuta en straff? Svaren hittar vi i Steven D. Levitt och Stephen J. Dubners kommande bok ”Tänk som ett freak”. Ibland är raka vägen framåt faktiskt det allra djärvaste vägvalet, se bara på Andrea Pirlo nedan.
Tänk dig att du är fotbollsspelare. Du har lett ditt landslag nästan ända fram till VM-guldet. Det enda du behöver göra nu är att lägga en straffspark. Du har statistiken på din sida – nästan 75 procent av alla straffsparkar på elitnivå går i mål. Publiken tjuter när du lägger bollen på straffpunkten. Målet är bara 11 meter bort; det är 7,32 meter brett och 2,44 meter högt. Målvakten stirrar ut dig. När bollen väl far iväg från din fot kommer den att komma emot honom i 130 kilometers hastighet. Eftersom det går så fort har han ingen möjlighet att vänta och se åt vilket håll du sparkar bollen; han måste gissa och slänga sig ditåt. Om målvakten gissar fel ökar dina chanser med ungefär 90 procent. Det bästa alternativet är att sparka så hårt mot ena hörnet att målvakten inte hinner rädda skottet även om han gissar rätt. Men ett sådant skott har små marginaler – om du bara skjuter en aning snett så missar du. Så du kanske föredrar att ta det lite lugnare, eller sikta en bit bort från hörnet – men då har målvakten större chans om han gissar rätt. Du måste dessutom välja mellan det vänstra och det högra hörnet. Är du som de flesta fotbollsspelare högerfotad, så är vänstern din “bästa” sida. Det innebär både större styrka och bättre precision – men det vet förstås målvakten också. Det är därför målvakter i 57 procent av fallen slänger sig mot det vänstra hörnet från straffläggaren sett, och åt höger bara 41 procent av gångerna. Där står du nu – publiken vrålar, ditt hjärta bultar stenhårt – och du förbereder dig för en livsavgörande spark. Världens ögon vilar på dig, och i ditt land ber man för dig. Om bollen går in kommer ditt namn alltid att uttalas i den ton som man använder om sina mest omhuldade helgon. Om du missar – du vågar inte ens tänka på hur det blir i så fall. Alternativen snurrar runt i ditt huvud. Starka eller svaga sidan? Stenhårt upp i krysset, eller kanske lite mer försiktigt? Har du lagt straffar mot samma målvakt förut – vartåt siktade du då? Och åt vilket håll slängde han sig? Medan du funderar på detta tänker du dessutom på vad målvakten tänker, och du kanske till och med tänker på vad målvakten tänker att du tänker. Du vet att du har cirka 75 procents chans att bli hjälte, inte illa alls. Men skulle det inte vara trevligt att bättra på den statistiken lite? Det kanske finns ett mer konstruktivt sätt att angripa problemet? Kan du möjligen överlista motståndaren genom att tänka längre än näsan räcker? Du vet att målvakten försöker bedöma om det är bäst att slänga sig åt höger eller åt vänster. Men tänk om… tänk om… tänk om du varken ska sparka åt höger eller åt vänster? Tänk om du gör det mest korkade som finns och sparkar bollen rakt framåt i målburen? Jovisst är det där målvakten står just nu, men du är rätt säker på att han kommer att lämna platsen så fort du har kickat till bollen. Kom ihåg fakta – i 57 procent av fallen slänger sig målvakter åt vänster och i 41 åt höger – det betyder att de bara stannar i mitten ungefär i 2 fall av 100. En målvakt som slänger sig kan förstås fortfarande ta en boll som går rakt in mot mitten, men hur ofta händer det? Om du bara kunde se statistik över alla straffsparkar mot mitten av målet! Okej, vi råkar faktiskt ha tillgång till fakta: en spark mot mitten kan verka riskabel, men den har sju gånger så stora chanser att träffa målet som en spark mot hörnet. Vågar du ta den risken? (Hur förlöjligad är inte Andrea Pirlo när han försöker samma som i videon ovan, men misslyckas.)
Trots att en straffspark som styrs mot målburens mitt har betydligt större chanser att gå i mål, är det bara 17 procent av alla straffar som skjuts rakt framåt. Varför är det så få? Ett skäl är att det vid första anblicken verkar vara en urdålig idé att sikta mot mitten. Vadå skjuta rakt på målvakten? Det verkar helt enkelt onaturligt, ett uppenbart brott mot sunda förnuftet – fast det gjorde idén att förebygga sjukdomar genom att ge folk sprutor med samma bakterier som orsakade dem också. Dessutom har straffläggaren fördelen av att ovissheten är på hans sida: målvakten vet inte åt vilket håll spelaren tänker sparka. Om alla straffläggare alltid gjorde på samma sätt, skulle betydligt fler straffar misslyckas; om de började sikta rakt framåt oftare skulle målvakterna anpassa sig. Det finns ett tredje skäl till att inte fler strafflägare skjuter mitt i målet, särskilt i prestigefyllda sammanhang som världsmästerskap. Men detta skulle ingen fotbollsspelare i världen erkänna: de är rädda för att göra bort sig. Tänk dig att du är den där spelaren som ska lägga straffen. Vilken är din viktigaste drivkraft i detta ytterst omskakande ögonblick? Svaret kan verka självklart: du vill göra mål och vinna matchen åt ditt lag. Om så är fallet visar statistiken tydligt att du borde sparka bollen rakt mot mitten på målet. Men är din innersta motivering verkligen att vinna matchen? Tänk dig att du står där med bollen framför fötterna. Mentalt har du just bestämt dig för att sikta mot mitten. Men vänta lite – tänk om målvakten inte slänger sig? Tänk om han av någon anledning står kvar, och du sparkar bollen rakt i magen på honom, så att han räddar sitt land utan att behöva röra en fena? Hur patetiskt skulle inte det vara! Nu är målvakten hjälte, medan du måste flytta utomlands med familjen för att komma undan potentiella lönnmördare. Så du tänker om. Du tänker på att följa den traditionella vägen och skjuta mot ena hörnet. Om målvakten gissar rätt och tar bollen – tja, då har du gjort ett tappert försök, även om det överglänstes av en ännu tapprare insats. Du blir visserligen inte hjälte, men du lär å andra sidan inte behöva emigrera.
Om du följer den själviska impulsen – och skyddar ditt eget rykte genom att inte göra någonting som kan visa sig vara dåraktigt – så siktar du antagligen mot ena hörnet. Om du följer det kollektiva incitamentet – och försöker vinna matchen åt ditt land, trots att du personligen riskerar att göra bort dig – så sparkar du bollen rakt framåt. Ibland är raka vägen framåt faktiskt det allra djärvaste vägvalet.
***
Ovanstående text är ett utdrag ur Steven D. Levitt och Stephen J. Dubners kommande bok ”Tänk som ett freak”, som släpps i september 2014 i översättning av Ulrika Junker Miranda.