Fyra frågor till Pelle Snickars
Vi passar på att ställa fyra frågor till Pelle Snickars, vars bok ”Digitalism” utkommer i maj 2014 på Volante förlag. För att följa arbetet med boken kan du läsa Pelles blogg eller följa honom på Twitter. Vill du veta mer om bokens omslag, läs vår tidigare bloggpost Work in progress: ett omslag blir till.
Vem är Pelle Snickars?
Jag är en 42-årig medieforskare som under snart ett decennium också varit chef – och samtidigt rört mig mellan olika miljöer: myndighetssektorn, förlagsbransch, näringsliv och universitetsvärld. – Även om jag under flera år inte har varit anställd vid ett universitet så har det varit viktigt för mig att hålla kontakten med forskarvärlden. Nyligen återvände jag också formellt till universitetsvärlden eftersom jag fått en medieprofessur vid Umeå universitet. Faktum är dock att jag velat en aning i min identitet. För två år sedan sökte jag faktiskt tjänsten som riksbibliotekarie, och blev bland annat slutintervjuad av statssekreteraren: – Inför den anställningsintervjun var jag ganska nervös, det sa erkännas. Men efter att ha funderat en stund så tackade jag nej. Jag är forskare i grunden, och det är forskning, skriva och läsa jag vill ägna mig åt. Men inte bara för en smal akademisk grupp. Tvärtom riktar jag mig alltid till en bredare krets av intresserade. – Det roar mig helt enkelt att arbeta och skriva i gränslandet mellan forskning och forskningskommunikation.
Du har nyligen bytt jobb, från forskningschef på Kungliga biblioteket till medieprofessor vid Umeå universitet. Vad kommer du forska om?
Huvudteman i min forskning rör förhållandet mellan äldre och nya medier, jag har skrivit om mediehistoria och om medie-ekonomi, men också intresserat mig för digitalisering av kulturarv och betydelsen av ny teknisk infrastruktur för humaniora. Bland annat har jag under många år drivit flera audiovisuella forsknings- och digitaliseringsprojekt. – I min tidigare forskning ägnade jag mig en hel del åt mediers användande under 1900-talet, och vi kommer därför att starta ett internationellt mediehistoriskt seminarium uppe i Umeå. Men jag är också intresserad av den tekniska infrastrukturens betydelse för digitala medier. Om till exempel en stor del av en tidnings läsare köper surfplattor, hur påverkar det tidningarna? Jag vill också undersöka hur vi ska spara och arkivera vårt kulturarv, och hur vi ska få människor att utforska de samlingarna. Här har vi mycket att lära från de stora nätföretagen. Se till exempel på Spotify, som ju egentligen är ett gigantiskt musikarkiv. Hur bygger de upp sin databas? Hur kan man söka i den? Hur får de sina användare att känna sig bekväma i databasen? Det är frågor som vi bland annat kommer att undersöka i ett nytt Vetenskapsrådsprojekt som jag leder, ”Strömmande kulturarv: filförföljelse i digital musikdistribution”.
Din bok har titeln ”Digitalism” – vad är det?
Som medievetare är jag rättså bred, och det är också därför som jag under lång tid intresserat mig för digitaliseringen som en samhällsförändrande kraft. Ur ett mediehistoriskt perspektiv har digitaliseringen på mycket kort tid förändrat det mediekulturella landskapet – medievärlden har drastiskt bytt utseende, det offentliga samtalet och kulturen likaså. Om industriella tankar och maskinromantik var den underström som influerade moderniteten (och modernismen), är dagens datorbaserade flöde av information den samtida digitalismens standardvärde. – Termen digitalism är såtillvida ett sätt att beskriva ett tillstånd (eller en pågående process). Men en ism kan också vara militant och propagera för ett visst synsätt; och det gäller även digitalismen i allra högsta grad. Digitaliseringen sägs ju skapa nya ”möjligheter” – men alla är förstås inte digitala vinnare. En av digitalismens mer brännande frågor handlar därför om hur man ska förstå den politiska och ekonomiska retorik där analog numera betyder gammal – och digital skinande ny och modern.
Vilken är nästa stora digitaliseringstrend?
Den är redan här och handlar om hur vi konsumerar medier och kultur– men framför allt varför vi gör det. Upplevelser håller för närvarande på att ersätta objekt. – Det är en väldigt stor omställning, skulle jag vilja hävda, där ny typ av musik- och filmaccess idag sätter agendan. Själva konsumtionsakten har helt sonika förändrat sig, speciellt i form av strömmande innehåll i olika mediala och kulturella former. Det verkligt intressanta med denna trend – som förstås också är kopplad till diverse molntjänster – är att den ställer kulturekonomin, ja rentav hela mediekapitalismen på huvudet. I digital form är det helt enkelt inte längre självklart, eller ens önskvärt att köpa och äga innehåll – det handlar alltså i viss mån om en helt ny typ av konsumtion av medier och kultur i form av tjänster som vi genom våra ständigt uppkopplade apparater alltid har tillgång till.
***
Har du frågor eller vill veta mer? Kontakta press[@]volante.se eller ring oss på 08–702 15 19
