Paleogenetikens motsvarighet till Indiana Jones

  • 4 min

Här följer ett utdrag ur min bok Vem dödade Lonely boy? Den sista mammutens gåta, som utkommer i maj 2024. Min ledsagare i jakten på gåtan är en av världens främsta vetenskapsmän och en gammal kompis till mig.

Hur studerar man beteenden hos ett utdött djur? I det här fallet började det med misstanken om att det fanns fler hannar än honor i museisamlingarna. Forskarna beslutade sig för att undersöka saken. Dna-testade ett hundratal ben, hår och tänder från ullhåriga mammutar som levde mellan 60 000 och 4 000 år sedan. Analyserna bekräftade misstanken. Närmare 70 procent av proverna kom från hannar. Känner hur murveln inom mig vaknar. Anar en bra story. Blossar girigt på e-ciggen. Sveps in i ett grått ångmoln. Vem ligger bakom artikeln? Viftar bort dimman och ser ett bekant namn, Love Dalén.

Känner hur murveln inom mig vaknar. Anar en bra story.

För decennier sedan lärde vi känna varandra genom det svenska fjällrävsprojektet. Vår volontärinsats var att inventera lyor. Ett hårt jobb. Fjällvärlden är stor, fjällrävarna få. Men det var ett kall som mynnade ut i att vi båda blev doktorander inom fjällekologi. Efter disputationen skildes våra vägar åt. Jag hade fått nog av myggen, kylan och de eviga regnen. Började studera knölvalar på Zanzibar. Det innebar nya utmaningar. Brännande sol. Tidvatten och höga vågor. Och knölvalarna var lika svårfunna som fjällrävarna. Sedan kom jag på villovägar. Lämnade forskningen, blev delägare i en krog på Södermalm i Stockholm. Sedermera vetenskapsjournalist. Love höll däremot rak kurs. Blev expert på att analysera uråldrigt dna. Numera professor i paleogenetik. En ganska ny gren inom paleontologin, vetenskapen om förhistoriskt liv. Paleontologer studerar lämningar efter utdöda organismer, som ben, tänder, fossil och frön. Målsättningen är att förstå hur dessa organismer levde. Att förstå deras ekologi och evolution. Paleogenetikerna studerar också lämningar från utdöda organismer, men i jakt på det dna som finns inuti dem.

Love är paleogenetikens motsvarighet till Indiana Jones. Lika delar forskare och äventyrare. Alltid på jakt efter lämningar av istidsdjur på platser få besöker frivilligt. Tack vare sin målmedvetenhet är han numera en förhållandevis ung professor. Medan jag, tack vare min mållöshet, är en förhållandevis gammal vetenskapsjournalist.

Lika delar forskare och äventyrare.

Det är sent. Chansar på att Love fortfarande är uppe. Ringer och ber honom berätta om den nya artikeln.
”Jag misstänkte att du skulle gilla den. Jo, i princip visar vi att mammuthannarna var klantigare än honorna. Eller kanske dumdristigare är en bättre beskrivning.”
Love förklarar att hannarna, i större utsträckning än honorna, dog på ett sådant sätt att kroppen bevarades. De trampade igenom isen eller sjönk ner i slukhål i permafrosten. Kalla, syrefattiga miljöer som hejdar nedbrytningen. Därför finns det så gott om lämningar efter hannar. Mönstren är bekanta. De speglar elefanternas beteenden. Mammutarnas nutida släktingar. Könsmogna elefanthannar lever ensamma. Honorna däremot, lever i grupper styrda av en matriark. En erfaren hona som ser till att flockmedlemmarna undviker faror.

Mammuthannarna var klantigare än honorna. Eller kanske dumdristigare är en bättre beskrivning

Vi tappar tråden. Snackar minnen, men timmen är sen. Love måste sova. Jag måste skriva färdigt. Lämnar redaktionen strax efter midnatt. Cyklar hemåt. Regnet piskar i pannan. Sommaren är på väg att ta slut. Fryser i min tunna jacka men märker det knappt. Det är något som skaver i bakhuvudet. Men vad?

Precis innan jag somnar kommer uppenbarelsen. De där mammutproverna. Det äldsta var drygt 60 000 år gammalt. Det yngsta 4 000 år … Det är ju långt efter att istiden slutade. Inte fanns det väl mammutar då? De var ju istidsdjur. Helvete. Vi går till tryck imorgon och jag har gjort mig skyldig till ett faktafel. Sätter mig klarvaken i soffan. Det ljusnar, men ovädret får allt att kännas som natt. Öppnar datorn. Letar igenom filerna som följer med den vetenskapliga artikeln i syfte att låta andra kontrollera beräkningarna. Hittar en förteckning över proverna. Ett som kallas E469 är daterat 4024 calBP. Det betyder att dess kalibrerade ålder är 4 024 år före nutid. En tand från Wrangels ö. Jag googlar. Finner en arktisk ö belägen 14 mil från den sibiriska kusten. Det var inget fel. Tanden visar att det fanns ullhåriga mammutar långt efter istidens slut. De vandrade fortfarande på jorden när skriftspråket tog form i Mesopotamien. Pyramiderna i Giza hann bli klara innan mammutarna dog ut. Otroligt.

Det fanns ullhåriga mammutar långt efter istidens slut