Modiga munskyddare
- 3 min
”Jag tycker väl egentligen att alla borde ha det, men när jag började använda det så fick man lite blickar. Jag är ju inte jätteparanoid, det är ju bara onödigt att sprida det vidare när det redan är som det är.”
Tilda är en av de med munskydd som Studio Ett intervjuar på stan om hur det känns när det inte är så många andra som bär det. Med sitt svar fångar hon frågan mitt i prick och ger uttryck för något jag tror fler tänker: munskydd finns det väl en poäng med i vissa situationer, men jag vill inte sticka ut som en udda fågel och gå i täten.
Till en början bestod den munskyddsbärande minoriteten mest av äldre. Som troligen beklädde sitt ansikte för att skydda sig själv. Men den senaste tiden har jag noterat allt fler yngre. 20-30-åringar, som Tilda. Jag gissar att de bär det av en annan anledning: vara med och skydda andra. Tilda resonerar i radioklippet, såsom den senaste danska studien i frågan kommer fram till, att hon nog inte själv vinner så mycket på det. Jag tycker de är modiga.
Jag försöker undvika att vila blicken för länge på killen i blå hipster-fleece och vita designersneakers som sätter sig ned en rad bort på tunnelbanan. Med munskydd. Med lite beundran funderar jag på vad det är för karaktär som krävs för att orka gå mot strömmen, som han. För sociala normer är en oerhört mäktig kraft. Och här i Sverige är normen, ännu, att inte bära munskydd.
I min bok Magkänslans intelligens – Vetenskapen bakom bra beslut skriver jag bland annat om sociala normers betydelse för de beslut vi fattar i vardagen. Vill man påverka en grupp, är det ett av de mest effektiva verktygen man kan ta till. Avsaknaden av munskyddsnorm förklarar varför två av tio svenskar i augusti ville ha krav på munskydd på allmänna platser och fyra av tio ville se krav på det på allmänna färdmedel, samtidigt som det knappast var 20 % som gick omkring med det på stan och verkligen inga 40 % som själva bar det i kollektivtrafiken.
Tycker du nu att det är det rätta, bär det själv då utan att någon ska behöva tvinga dig, kan man tycka. Men diskrepansen mellan antalet som anser att man bör och de som faktiskt gör, kan förklaras med den sociala normen. Så länge den är att inte bära munskydd, så länge man blir uttittad ut om man har det, så drar sig folk för att göra det de egentligen tycker är det rätta. Med ett tvång skulle de däremot kunna dra på sig munskyddet och smälta in.
Hur jag själv gör? Som sagt, jag kollade på munskyddskillen i tunnelbanan med beundran. För att han är med och normaliserar något jag tycker är sunt: små, billiga, anpassningar i vardagen vi som individer kan bidra med för att göra positiv skillnad på totalen. Även om det det i stunden kanske högst är på marginalen.
Nyligen hemkommen från en reportageresa i USA upptäckte jag hur snabbt jag där blev van vid att ha det där munskyddet på. Och att man inte måste se ut som en narkosläkare på vift i ansiktet. Det finns riktigt stiliga varianter på ansiktsbeklädnaden.
Men när jag steg ut från Arlanda åkte den av. Man vill ju inte vara den som blir utstirrad på stan. Så modig är inte jag.
Du som är nyfiken på att läsa mer om beslutsfattande i min bok Magkänslans intelligens är säkert smart nog att inte låta dig luras av ”extrapriser”. Men visst är det lite kittlande när man hittar en rabattkod som ger 20% på det redan lägsta priset online? Koden är ”tänkföre” och funkar i Volanteshop.