Koncentration: utgångspunkten för topprestation
- 4 min
Krav, effektivitet och produktivitet omger oss ständigt. Prestationssamhället ger bilden av att allt är möjligt, ytterligare kan effektiviseras och att vi alla alltid kan bli ännu bättre. Trots den motiverande inverkan detta har på människor, ser jag utifrån mitt perspektiv på detta synsätt med en viss skepsis. Hur mycket bättre är det egentligen möjligt att bli i relation till den vi är och det vi kan? Och vad innebär att prestera på sitt yttersta?
Ofta tror vi att vi i en krävande situation kan prestera ännu lite bättre än vad vi tidigare gjort. Att vi kan tömma våra reserver, maxa våra resurser och på så vis åstadkomma briljanta lösningar, strålande framträdanden eller orka arbeta fokuserat ytterligare ett antal timmar. Men så är inte fallet. Vi kan, i mentala situationer, inte prestera bättre än vad vi redan är.
Målet är snarare att få fram den inneboende kapacitet vi redan har, och kunna prestera precis så bra som vi är, så bra som vi är tränade till. Varken mer eller mindre.
Vid närmare eftertanke sker detta relativt sällan, sannolikt på grund av att vi lever i villfarelsen om att vi skall maxa oss själva när det verkligen gäller, och tror bättre om oss själva än vad som för situationen är rimligt och verkningsfullt. Detta skapar onödigt hög press, vilket i sin tur skapar sämre förutsättningar att prestera på topp. Nervositet, oro och fasa för att göra bort oss eller inte nå det vi satt oss för, träder in, istället för ett sansat, fokuserat lugn som vilar på den kapacitet vi länge byggt upp.
Här är det vår intellektuella förmåga att kunna tänka framåt och bakåt i tid som spelar oss ett spratt. Till skillnad från våra föregångare med ett mindre utvecklat intellekt, gör denna förmåga det möjligt för oss att i tanken leva i både historia, nutid och framtid.
Vi målar upp bilder av topprestationer som stjälper snarare än hjälper.
Förmågan att kunna fundera över varför något blev som det blev, inte blev som man önskat, hur något ska bli, eller oroa sig över att det inte ska bli, plockar vårt sinne ur den fokus som vi så väl behöver för att både fungera väl och prestera:
• Tänk om jag nu skjuter en sjua i sista finalskottet …?
• Om jag bara inte hade glömt mina anteckningar …
• Får jag inte fram budskapet nu ryker hela dealen …
Svaret på frågan hur vi kan befria vi oss från detta, få tillgång till den kapacitet vi bär inom oss, och fokusera på rätt sak är: koncentration.
Detta förklaras lämpligast med den koncentrationsmodell jag tagit fram under mina år som precisionsskytt. En enkel modell som tydligt visar skillnaden på okoncentrerad och koncentrerad – något som i min värld gjorde hela skillnaden mellan vinst och förlust.
I min kommande bok är koncentrationsmodellen utgångspunkten för mitt resonemang kring prestation, och en av de hörnstenar som bygger ett liv i fokus.
Tänk två vågräta tidslinjer med ett litet mellanrum emellan. Den vänstra står för tankar på historien. Den högra står för tankar på framtiden. Det tomrum som syns mellan linjerna blir självfallet ett ”nu”.
Anta nu att de oroande, grubblande eller distraherande tankarna byts ut mot en neutral tanke som istället försätter sinnet i det som är ”nu”.
Modellen beskriver det läge då tankar på både historien och på framtiden är borta för en stund. Sinnet är nu fritt från störande tankar som inte hör uppgiften till. Det är ostört och skärpt, och vår egentliga förmåga bromsas varken av tankar som skapar stress, skam eller oro eller gör oss frånvarande. Här är vi precis så bra som vi egentligen är. Vi är precis så bra som vi är tränade till. Bättre än så kan vi för stunden inte bli. Modellen beskriver ”det exakta nuet”, en absolut närvaro och en absolut skärpa. Det är nu vi presterar vårt yttersta.
Ett fåtal sekunder, oftast bara millisekunder, räcker för att i ett givet tillfälle uppnå den koncentrationsnivå som krävs. Hjärnan har förmåga att växla fokus oerhört snabbt, men kan enkelt förklarat endast fokusera på en sak i taget. Detta skall ses som en tillgång då en enda tanke som slår ut övriga tankar för en stund, är vad som krävs.
Finessen här är kraftfull: Kan du ta dig in i detta stadie av koncentration har du förmågan att vid alla de tillfällen du är på väg in ett stressande, oroande, ältande eller distraherande mönster, faktiskt bryta denna trend och styra situationen i rätt riktning. Detta oavsett om det gäller för en specifik uppgift eller för ett långsiktigt uppdrag eller strävan. Det är så vi helt enkelt skärper oss och parerar prestationssamhällets krav – och det är guld värt, inte bara i vm-finaler, utan även i det längre perspektivet.