Den enda rätta
- 6 min
FRÅGA. Tänk om det för alla människor bara finns en enda rätta – en själsfrände. Någon som ju kan befinna sig var som helst i världen?
− Benjamin Staffin
SVAR. DET SKULLE JU VARA rena mardrömmen. Det finns många invändningar mot föreställningen att det bara finns en enda person man kan bli lycklig med. Sanningen ser nog snarare ut så som Tim Minchin uttrycker det i sin sång ”If I Didn’t Have You”.
Your love is one in a million; You couldn ́t buy it at any price. But of the 9.999 hundred thousand other loves, Statistically, some of them would be equally nice.
Men tänk om det verkligen var så, tänk om det någonstans i världen bara fanns en som är den rätta och att vi inte kan bli lyckliga tillsammans med någon annan. Skulle vi hitta varandra? Vi utgår från att din enda sanna kärlek är bestämd redan vid födseln. Du vet inget om vem det är eller var personen finns, men – som den romantiska klichén lyder – du skulle känna igen hen i samma sekund som era blickar möttes. Till att börja med kan man undra om personen ens fortfarande är i livet? Sammanlagt har det under hela människans historia levt hundra miljarder människor, men i nuet lever endast sju miljarder (ett bortfall på 93 procent). Om vi alla parades ihop på måfå skulle 90 procent av alla de som var den enda rätta för någon sedan länge vara avlidna. 
Låter ganska hemskt, va? Men det är värre än så: rent logiskt kan vi då inte begränsa oss till enbart de människor som levde före oss, i vår beräkning måste vi också ta med ett okänt antal människor i framtiden. För om din enda rätta levde i ett dimmigt förflutet är det samtidigt möjligt att hon eller han inte dyker upp förrän i en avlägsen framtid. Just din enda stora kärlek kan ju faktiskt göra det. Men antag att din enda rätta lever i samma tid som du själv. Och dessutom att åldersskillnaden er emellan, för att den inte ska bli opassande stor, inte är större än några år. (Gränsdragningen för vad som kan anses vara en opassande stor åldersskillnad måste sättas strängare än vanligt, för även om vi tycker att en 30-åring och en 40-åring mycket väl kan vara ihop skulle det bli väldigt fel om de av en slump träffades 15 år tidigare.) Med samma åldersbegränsningar skulle de flesta av oss ha en halv miljard potentiella kärlekar.
Men hur väger vi in det här med kön och sexuell läggning? Och kultur? Och språk? Vi kan använda oss av demografiska begränsningar och krympa antalet tillgängliga kandidater ytterligare, men då avlägsnar vi oss från hela idén med den enda rätta som vi möter av en slump. I vårt scenario skulle du inte ha en aning om vem din enda rätta är förrän era blickar möttes. Alla skulle bara söka efter sin enda rätta.
Utsikterna för att de skulle springa på sin enda rätta skulle vara otroligt små. Antalet främlingar som vi har ögonkontakt med varje dag kan variera från nästan ingen alls (folk som sitter inlåsta eller bor i småstäder) till många tusen (en polis på Times Square) men låt oss anta att du i snitt ser några tiotal främlingar i ögonen varje dag. (Själv är jag ganska introvert, så för mig skulle det vara en siffra i överkant.) Om tio procent är ungefär jämnåriga så talar vi om ungefär 50 000 personer under en livstid. Om vi räknar med att du har 500 000 000 potentiella livspartners att välja bland men att bara en är den enda rätta för dig, innebär det att du endast kan hitta din enda kärlek under en livstid av 10 000 år. 
Inför det upptornande hotet om att vad som väntar de flesta är en död i ensamhet skulle samhället omstrukturera i ett försök att skapa så mycket ögonkontakt som möjligt mellan medborgarna. Vi skulle bygga jättelika transportband som lät långa led av människor paradera förbi varandra … 
… men om grejen med ögonkontakt fungerade även med webbkameror kunde vi dessutom använda en moderniserad version av ChatRoulette. 
Om alla använde sig av systemet åtta timmar om dagen, sju dagar i veckan, och det endast tar deltagarna några sekunder att avgöra om någon är den rätta, kan ett sådant system – i teorin – sammanföra alla med deras enda rätta på några tiotal år. ( Jag tog fram några enkla beräkningsmodeller och räknade ut hur snabbt deltagarna skulle hitta just sin enda rätta och lämna singlarnas skara. Den som intresserar sig för matematiken i något av dessa kan ta en titt på de rent praktiska problemen.)
I realiteten har många människor svårt att alls få tid över för kärlek – och de som kan ägna flera årtionden enbart åt att söka den enda rätta är lätt räknade. Så det är kanske bara rikemansbarn som har råd att sitta framför HittaDinEndaRättaRouletten. Olyckligtvis för dessa uppskattningsvis 1 procent skulle de flesta av deras enda rätta återfinnas bland de övriga 99 procenten. Om endast 1 procent av de rika använde sig av den här möjligheten, då skulle rent statistiskt den enda procenten av 1 procent ha en chans på 10 000 att lyckas.
De övriga 99 procenten av 1 procent skulle då göra vad de kunde för att få in fler personer i systemet. De skulle kanske sponsra projekt likt En Laptop Till Alla Barn (men med en snaskigare underton). Yrken som ”kassörska” och ”poliskonstapel på Times Square” skulle kanske bli mycket populära på grund av alla tillfällen till ögonkontakt med andra. Man skulle söka sig till städerna och ställen där det samlas mycket folk för att finna kärleken – precis som i dag.
Men även om många ägnade år åt att hänga på HittaDinEndaRättaRouletten, skulle andra skaffa sig arbeten som erbjöd ständiga ögonkontakter med främlingar, och vi andra skulle bara kunna lita till turen. Endast en liten minoritet skulle någonsin hitta sin enda rätta. Alla vi andra skulle ha otur.
All stress och press över detta skulle få en del att leva i en lögn. Deras längtan efter att få tillhöra de lyckosamma få skulle bli så stor att de skulle låtsas att de hade hittat sin enda rätta när de träffar en annan ensam person. De skulle gifta sig, dölja sina äktenskapliga problem och anstränga sig att visa upp en lycklig fasad inför släkt och vänner. (Det här händer naturligtvis inte i vår värld.) På det hela taget skulle en värld med en statistiskt och i själva verket mycket svårfångad enda rätta bli ännu ensammare än vår.
