En inte fullt ansvarig person

• 7 maj 2025
• 10 min

Här följer ett utdrag ur inledningen till min bok En invasiv art – Så tog företagen över världen.

Bilden är tagen den 22 februari 1979. Sprängladdningarna har detonerat, och fabriksbyggnaden har kollapsat i ett moln av splitter och damm. Skorstenen pekar fortfarande mot skyn, men den lutar och kommer om några sekunder att ligga i spillror på marken. Platsen är BT Kemis då stängda anläggning i Teckomatorp, platsen för ett av Sveriges större miljöbrott.

Verksamheten startade i Teckomatorp i mitten av 60-talet, och de boende reagerade snart på lukten från anläggningen. När trädgårdsodlare i samhället drabbades av missväxt, tog man prover nedströms i Braån och fann gifter i vattnet. BT Kemi betalade 1967 ut ett mindre skadestånd till fem odlare och började senare i stor skala gräva ner tunnor med giftigt innehåll – fenoxisyror, dinitrofenol – på fastigheten. I befolkningen drabbades allt fler av allergier och andra symptom. En tonårspojke som skördade ärtor fick en gulaktig vätska i stöveln och dog några dagar senare. Företaget tvingades hösten 1975 gräva upp tunnor, som visade sig ha rostat sönder. En rättslig process inleddes 1977 och slutade i förlikning, denna gång med ett större skadestånd till en av odlarna. BT Kemi hade då försatts i konkurs, men denne odlare hade säkerställt prioritet för sin fordran. För att begränsa läckaget från området började kommunen gräva ner dräneringsrör, men då upptäcktes ytterligare en stor mängd gifttunnor. Brottmålsprocesser rörande miljöbrott fördes vid två tillfällen mot VD och platschef, men de ledde inte till fällande dom.

Ansvaret är begränsat.

Man bedömde efter det andra fyndet att en genomgripande sanering krävdes, byggd på en kombination av upphettning och nedbrytning av gifterna och bortschaktning av mindre kontaminerade jordmassor. En fullständig sanering ansågs dock inte ekonomiskt försvarbar; ambitionen sattes till att 80 procent av det läckta giftet skulle avlägsnas. Denna operation var ännu våren 2024 inte avslutad.

Samhällets kostnad för saneringen har uppgått till i runda tal en halv miljard kronor. Krav ställdes på BT Kemis danska moderbolag Kemisk Værk Køge A/S att ta på sig denna kostnad. Moderbolaget hänvisade i sitt svar till att ett företags ekonomiska ansvar inte sträcker sig längre än till det aktiekapital som finns i bolaget, i detta fall dotterbolaget fram till dess konkurs. Ansvaret är begränsat.

BT Kemi är inte unikt. Länsstyrelserna har identifierat 85 000 platser i landet där miljöfarlig verksamhet har bedrivits och som alltså kan vara förorenade. Av dem bedöms 8 500 vara förenade med hög risk och 1 200 med mycket hög risk.

I unga år lekte jag som många andra barn med modellbilar i metall. De var av brittiskt ursprung, och på några av yrkesfordonen fanns en kryptisk text – ett firmanamn följt av förkortningen Ltd. Jag frågade runt vad det betydde och fick svaret att det ska utläsas Limited, vilket betyder begränsad, och att det är ungefär detsamma som Aktiebolag – ett svar som inte gjorde mig så mycket klokare. Lite senare började jag intressera mig för modelljärnvägar, där tyska tillverkare dominerade. På kartonger och kataloger fanns en annan, lika kryptisk förkortning: GmbH. Efter några års studier i tyska kunde jag tyda detta till Gesellschaft mit beschränkter Haftung, bolag med begränsat ansvar. Återigen denna begränsning.

Långt senare, i vuxen ålder, blev jag klar över att detta begränsade ansvar varit föremål för ett kulturkrig i flera av Europas länder under 1800-talet. Under decennierna kring mitten av seklet – i Sverige 1848 – stiftades aktiebolagslagar som stöd för industrialiseringen, och striden gällde just det begränsade ekonomiska ansvar som ett aktiebolag åtnjuter. I Storbritannien, som hade bränts av en stor spekulationsaffär i början av 1700-talet, var motståndet starkt mot aktiebolagsformen och det begränsade ansvaret gentemot världen utanför bolaget. Debatten fördes inte bara bland jurister och i parlamentet utan i den allmänna debatten. En skämtteckning i tidskriften The Tomahawk från den här tiden visar tonläget. Den lättlurade medborgaren lockas i sin jakt på rikedom att stödja sig på det begränsade ansvaret – en chimär – och störtar ner i avgrunden.

Kulturkriget pågår fortfarande, men fronten har förflyttats.

Också här i Sverige fördes en debatt om det begränsade ansvaret, dock mest bland jurister och lagstiftare. Konservativt skolade jurister befarade att ansvarsfunktionen i samhället skulle urholkas, om man begränsade det ansvar som kunde läggas på ett bolag, i synnerhet som etableringsrätten hade släppts fri, när skråväsendet avskaffades och näringsfrihet infördes 1846. Fallet BT Kemi tyder på att de kanske inte hade helt fel.

Kulturkriget pågår fortfarande, men fronten har förflyttats. Att ett aktiebolags ansvar inte sträcker sig längre än dess aktiekapital räcker är numera antagen norm. Den som sätter in pengar i ett företag riskerar alltså inte mer än dessa pengar. Men i USA har man bland ekonomiska makthavare inte nöjt sig med detta utan också fört en lång och framgångsrik kamp för att de juridiska personerna dessutom ska åtnjuta samma rättigheter som medborgarna, de personer av kött och blod som den amerikanska författningen ursprungligen skrevs för. Med hänvisning till första tillägget i författningen beslöt Högsta domstolen på federal nivå år 2010 i fallet Citizens United v. Federal Election Commission att företagen inte ska hämmas av några begränsningar på hur stora ekonomiska bidrag de får ge för att påverka utgången av allmänna val. Utanför domstolen bar demonstranter på plakat med texten Corporations are not people.

Den stora omvälvningen

Där jag sitter vid köksbordet är jag överallt omgiven av produkter från företag. Maten jag äter, huset jag bor i, köksmöblerna, tidningen jag läser – allt har tillverkats av företag av olika storlek. Utomhus är bilden densamma. Rabatter, fruktträd och staket har alla kommersiellt ursprung. Mitt eget bidrag är de val och kombinationer jag har gjort.

För tvåhundra år sedan hade bilden varit en helt annan. För det första hade jag sannolikt suttit på landet snarare än i en stad. Min konsumtionsnivå hade också varit avsevärt lägre, och de flesta tingen omkring mig hade varit lokalt producerade, i många fall till och med inom det egna hushållet. Få människor hade råd med en tidning för tvåhundra år sedan, och det fanns inga radioutsändningar att lyssna på till frukosten.

Företagens närvaro märks överallt – transporter, kläder och underhållning. De har, liksom människorna men betydligt snabbare, förökat sig och uppfyllt jorden. I utvecklade ekonomier är den stora majoriteten av invånarna anställda antingen i företag eller i den andra huvudkategorin av juridiska personer, stat och kommun. Antalet företag växer väsentligt snabbare än antalet människor i världen. Om man för ett ögonblick lämnar levnadsstandard, teknik och andra synliga förändringar därhän, kräver företagens allestädesnärvaro en förklaring. Hur ska vi förstå att de tagit sig in i de finaste kapillärerna av våra liv?

Företagens närvaro märks överallt

För liberala och högerorienterade tänkare är förklaringen given. Arbetsfördelningen och industrialiseringen har höjt levnadsstandarden radikalt under de senaste århundradena. Företag och andra kommersiella aktörer har varit den huvudsakliga drivkraften bakom förändringen, så vad är problemet?

I andra politiska kretsar har kritiska röster höjts. Många har pekat på den ojämna fördelningen av både ekonomisk makt och frukterna av tillväxten – en kritik som hörts från flera håll under senare decennier, till och med från traditionellt tillväxtorienterade organisationer som OECD, Världsbanken och Internationella valutafonden, där man nu försöker utveckla politik för en inkluderande tillväxt som engagerar alla och vars frukter kommer alla till del.

Den miljörelaterade kritiken riktas direkt mot företagen. Eftersom de står för eller påverkar en stor del av de dagliga valen och verksamheterna i ekonomin, hålls de naturligen ansvariga både för icke-uthålliga produktionsmetoder och för de ibland miljöskadliga konsumtionsmönster som de bidrar till i sin marknadsföring.

En tredje fråga rör det kapitalistiska samhällets moraliska bas. Moraliska problem hör till den mänskliga existensens villkor, och mycket av vår kultur – filosofi, litteratur, teater, film – kretsar kring våra mer eller mindre framgångsrika försök att hantera sådana problem. Den kapitalistiska samhällsformens moraliska ordning förefaller, åtminstone i sin nerslitna vardags version, vara baserad på övertygelsen att fria tyglar åt egenintresset kommer att maximera samhällsnyttan. Finns det någon solid grund för den övertygelsen, eller genomgår kapitalistiska samhällen en moralisk erosionsprocess?

Det finns andra juridiska personer än aktiebolag: stater, kommuner och stiftelser

Det finns andra juridiska personer än aktiebolag: stater, kommuner och stiftelser. Staters expansion har studerats ingående inom samhällsvetenskaperna och debatterats i vidare kretsar. Privata juridiska personer förefaller jämförelsevis försummade av forskningen, med tanke på den betydelse de har. De finns, som vi har sett, överallt. Ett annat mått på deras betydelse är deras storlek. För närvarande har de femtio största företagen i världen vart och ett inkomster som överstiger intäkterna hos en medelstor stat. De största företagen har intäkter som placerar dem i nivå med stora stater som Spanien eller Kanada.

Liksom de tekniska förändringarna och urbaniseringen är företagens tillväxt ett nytt fenomen i människans historia. Spridda försök att hantera projekt som var för stora för enskilda fysiska personer och därför krävde en organisation gjordes i Mesopotamien några tusen år före vår tideräkning. Senare användes företag i de klassiska medelhavskulturerna och utvecklades vidare under medeltiden. Aktiebolag i den moderna betydelsen av ordet skapades först under decennierna runt sekelskiftet 1600. Utvecklingen gick till en början långsamt men accelererade snabbt, när aktiebolagslagar stiftades i de industrialiserande länderna kring mitten av 1800-talet. USA tog en ledande roll i den utvecklingen.

Lagstiftningen hade mognat kring sekelskiftet 1900, men utvecklingen avbröts av två världskrig och den djupa ekonomiska krisen i början av 1930-talet. Efterkrigstiden har präglats av stadig företagstillväxt och expansion till såväl nya geografiska områden som nya delar av människans tillvaro. Ett antal djupa ekonomiska kriser har drabbat världen också under den här perioden, men de verkar inte ha påverkat kapitalismens politiska fundament. Företagen har fortsatt att växa i storlek, antal och ekonomiskt inflytande.

De största företagen har intäkter som placerar dem i nivå med stora stater som Spanien eller Kanada

En balanserad bild av den kapitalistiska samhällsutvecklingen måste ge utrymme åt dess del i den förbättrade materiella standarden, inte bara i Västerlandet utan globalt. Det begränsade ekonomiska ansvaret spelade en viktig roll genom att dämpa riskerna för dem som använde en del av sitt kapital i produktiv verksamhet. Det frigjorde stora mängder kapital. Samtidigt måste man erkänna de problem som hänger samman med den ojämna fördelningen av välståndet, med miljöproblem som på vissa områden växer alarmerande snabbt och med frågan om den långsik tiga moraliska hållbarheten.

För att kunna analysera sådana komplexa problem måste man först – ur ett neutralt, rent tekniskt perspektiv – ställa frågan vad som gjorde omvälvningarna möjliga. Upplysningens filosofi, ett vetenskapligt förhållningssätt till världen omkring oss och institutionella föränd ringar har förvisso alla varit viktiga. Fokus i den här boken ligger på en viss institutionell förändring av fundamental betydelse – skapandet och spridningen av den juridiska personen, Persona ficta.