Min historia och mitt vittnesmål från Förintelsen
- 1 min
Här följer Emerich Roths förord till Jag överlevde Förintelsen från 2021.
Jag är en av de sista överlevande av Förintelsen. Vi som ännu kan berätta om det vi har varit med om är bara några få kvar och vi orkar inte så länge till. Vi är i stort sett jämngamla – själv är jag snart 96 – och när vi slutar berätta gör vi det nästan samtidigt.
Med oss kommer minnena och förstahandsupplevelserna från Förintelsen att försvinna. Därför är det viktigt att tänka framåt och hitta väggar som gör att kommande generationer kan lära något av Förintelsen och inte bara om den.
De lärdomar vi kan dra av nazismens uppkomst och de brott som begicks, är så viktiga att de inte får glömmas. Det handlar om att rädda framtidens människor från liknande katastrofer. I dagens samhälle kan vi som överlevt Förintelsen se tendenser, som alltför tydligt påminner om vad som föregick andra världskriget och Förintelsen. Ideologier som bejakar hat och våld får ett större utrymme och ekon från 1930-talet hörs allt oftare.
Där jag växte upp var judehat en religiös fördom, som efter nazisternas maktövertagande underblåstes av makthungriga och hatiska ledare, vilka upphöjde antisemitism till något de kallade ideologi. Följden blev alltmer gränslösa grymheter och till sist ett målmedvetet, systematiskt och industriellt utfört massmord på miljoner människor.
För att undvika upprepning måste nazism, fascism och rasism stoppas så tidigt som möjligt innan det får fäste och än en gång tillåts sprida sig i samhället. I grunden handlar det om att motverka hat och våld, vilket också är syftet med min bok Emerich är mitt namn – ur vilken den historia du nu ska få höra är hämtad.
Det är min historia och mitt vittnesmål från Förintelsen.
