Slappna av – lär av hur dina förfäder sov (eller inte sov)
- 6 min
- 1 kommentar
Var inte orolig om du ligger vaken mitt i natten. Kanske ligger du och vrider på dig utan att kunna tänka på annat än hur trött du kommer att vara på det där mötet i morgon. Men mycket tyder på att vi rent biologiskt har en tendens att ha vakentid då. Bilden av sammanhållande sovpass är snarare ett nytt kulturellt fenomen.
Om du tillbringat några mörka höstkvällar i ett torp i skogen har du kanske en idé om hur det skulle vara. Men det är ändå svårt att i dag föreställa sig världen utan elektriskt ljus. Hur kompakt mörkret var, och hur mycket det påverkade livet på dagen och om natten.
Ska en person pekas ut som ansvarig för att man för drygt hundra år sedan började sova på ett helt nytt sätt så finns det bara en riktig kandidat – den amerikanske uppfinnaren Thomas Edison, mannen bakom glödlampan.
När en historisk vinternatt med 14 mörka timmar återskapas blir mönstret mer eller mindre exakt det som verkar ha varit det vanliga genom vår historia.
Med artificiell belysning skapar vi egna ljus- och mörkercykler för att kunna leva som vi vill. När du en mörk kväll tänder taklampan och slår på tv:n tänker du inte på de miljontals soluppgångar och solnedgångar som genom evolutionen mejslat fram ditt inbyggda biologiska tidssystem. Din biologiska klocka är hårdkodad så att ljus starkt påverkar den hormonproduktion som i sin tur styr dina mönster av sömn och vakenhet.
När 1900-talet nalkades var natten i stora delar av Europa fortfarande, med historikern Roger Ekirchs ord, ”…en värld av älvor och sagor vid brasan, stölder och midnattshyss.”
Så hur tillbringade våra förfäder dessa nätter, i bästa fall upplysta av oljelyktor och brasor? Det krävdes en rätt grundlig genomgång av alla möjliga typer av historiska dokument, allt från dagböcker till skönlitteratur från 1400-talet och framåt, innan historiker började se ett mönster. Och det såg likadant ut i källor från flera europeiska länder, däribland Sverige, som i ett nykoloniserat Nordamerika.
På många olika språk återgavs på liknande sätt nätter uppdelade i två sovpass. Det första i djupare sömn följt av några timmars stillsam vakenhet, och därefter ett andra sovpass, som varade till morgonen. Sömnpassen var ungefär lika långa och man talade om en ”första sömn” – på franska ”premier sommeil”, på italienska ”primo sonno”, på engelska ”first sleep” – samt en ”andra sömn” med motsvarighet på en rad språk. De vakna timmarna, i regel efter midnatt, tillbringades oftast i sängen. De två sovpassen var så självklara att de under hundratals år nämndes i medicinsk litteratur, ofta med råd om att man skulle ligga på höger sida under första sovpasset för att sedan byta. Men mellan passen var det alltså normalt att hålla sig vaken i två eller tre timmar. Den svenska idéhistorikern Karin Johannisson har beskrivit hur den här så kallade vakenvilan kunde tillbringas.
”Vakenvilan var ett särskilt tillstånd av stilla aktivitet. Ibland steg man upp för att gå ut en sväng, röka en pipa, byta några ord med en granne, urinera. Men ofta stannade man kvar i sängen, bad böner, samspråkade med den man delade bädd med, reflekterade över dagen eller över en dröm, lät sinnet vandra i det introverta tillstånd som den religiösa praktiken satte högt. Samlag (som man var för trött för efter dagens arbete) ägde ofta rum under denna vakenvila.”
Första sömnen kallades ibland ”död sömn” eller variationer på samma sak. Med det menades att första sovpasset var djupare än det andra, något som bekräftats av modern forskning om hur vi sover. Första halvan av natten är den viktiga för återhämtning, medan ytligare sömn tar större plats under nattens andra halva. Självklart sov inte alla likadant, och vakenvilan inföll senare för de som gick och lade sig sent. För nattugglor som inte kom i säng förrän midnatt eller senare uteblev den vakna perioden ofta helt. En vanlig läggtid var mellan klockan nio och tio på kvällen, även om det så klart varierade med säsong och arbetsuppgifter.
Man skulle kunna tänka sig att det här sömnmönstret har sitt ursprung i en tidig, västerländsk vurm för nattlig bön. Det skulle i så fall betyda att den tvådelade natten vore något som förekom mest i vår del av världen. Men samhällen där invånarna idag lever utan elektriskt ljus ger starka bevis för att det finns ett universellt drag i den rytm som vi förlorat. En antropologisk studie visade att hemmen i Tiv- och Chaggafolkens byar i Nigeria levde upp efter midnatt, på precis samma sätt som hos de förindustriella européerna. Hos Tiv användes till och med samma benämningar som i Europa, man talade om en ”första” och ”andra” sömn.
Den tvådelade natten har också återskapats i modern laboratoriemiljö – försökspersoner som berövas artificiellt ljus under långa perioder faller in i det förindustriella beteendet. När en historisk vinternatt med 14 mörka timmar återskapas blir mönstret mer eller mindre exakt det som verkar ha varit det vanliga genom vår historia. I experimenten har deltagarna befunnit sig i rum som blivit helt mörka efter solnedgången. I brist på annat har de flesta gått och lagt sig nästan omedelbart. Det typiska beteendet blev då en långsam insomning följd av några timmars djup sömn, därefter två eller tre timmars vakenvila och sedan en avslutande ”andra sömn” på cirka fyra timmar.
I bästa fall är det en tanke som inte bara är trösterik, utan också kan hjälpa dig att sova bättre.
Med modern vetenskaplig metod och mätutrustning har man i labbet hittat fascinerande egenskaper hos vakenvilan, när den återskapats så som den såg ut för förfäderna. De vakna timmarna mitt i natten visade sig vara dygnets mest behagliga för försökspersonerna, som till och med liknade tillståndet vid meditation. Begreppet utvilad fick också en helt ny innebörd, enligt försökspersonernas rapporter. Våra förindustriella förfäder sov inte under hela de långa vinternätterna, men de sov längre än vi gör i dag.
Den vanliga erfarenheten att ligga vaken i vargtimmen förknippas idag med sömnbrist, och förmodligen tänker du inte på ett nattligt vakenpass som något särskilt trevligt. Ofta upplevs vakenheten i sig som starkt stressframkallande. Men mycket tyder alltså på att vi rent biologiskt har en tendens att ligga vakna på natten, medan det sammanhängande sovpass som är norm i vårt samhälle är något man ska tänka på som just ett kulturellt fenomen. I bästa fall är det en tanke som inte bara är trösterik, utan också kan hjälpa dig att sova bättre.
