Fyra frågor till Christina Bengtsson
Vi ställer fyra frågor till Christina Bengtsson, före detta skytt på elitnivå och idag verksam som föreläsare, skribent och officer i Försvarsmakten. Christinas bok om koncentration och elitidrottande kommer hösten 2015 på Volante förlag. Efter en framgångsrik idrottskarriär kan Christina titulera sig världsmästare i skytte, i både lag och individuellt.
Vem är Christina Bengtsson?
Spontant vill jag svara att jag är en lyckligt lottad människa. Det märks säkert på mitt sätt att vara. Jag är helt enkelt ofta glad och nöjd, och relativt orädd för både förändringar och utmaningar. Men också orädd för stillhet, och för att ingenting händer. Det behöver inte ske så mycket kring mig som många kanske tror. Bakgrunden till varför jag säger att jag är lyckligt lottad och upplever mig stå på en grund av trygghet, tror jag själv har med min uppväxt att göra. Jag och min bror Thomas är födda på en gård utanför Långås i Halland med de finaste föräldrar man kan tänka sig. Jordbruk, djur, natur och värme präglade mitt liv när jag var liten och jag är säker på att jag har denna grund att tacka för de framgångar jag hittills uppnått, och för de motgångar jag hittills klarat.
Jag är en nyfiken iakttagare, och betraktar gärna världen omkring mig utifrån ett lite djupare perspektiv.
Att jag valde den militära banan berodde på en önskan om utmaning och ett intresse för teknik – men främst för möjligheten att satsa på skytte. Mitt militära liv har gjort mig tydlig och rättfram. Det har också hjälpt mig att se till det vi har i vår värld jämfört med många andras världar, något jag ofta tänker på. Att jag i de flesta sammanhang varit ensam tjej har inte alltid varit roligt. På ett sätt har det stärkt mig, men absolut inte gjort mig mindre kvinnlig. Trots någon slags orubblig styrka är jag en känslig och känslosam person. Jag är en nyfiken iakttagare, och betraktar gärna världen omkring mig utifrån ett lite djupare perspektiv.
Min egen familj är liten men betydelsefull. Michaels och min son är 2 år. Boken har jag helt enkelt skrivit när han sovit. Vi bor på åsen ovanför Båstad, och har nära till allt nödvändigt; skog, kullar, hav, en kort flygresa till Stockholm och en båtresa till Danmark.
Att per definition vara världsmästare är egentligen en liten del av mig. Folk beskriver mig förmodligen som extremt målinriktad, men i själva verket tycker jag att det är helt andra kvaliteter hos mig som ligger till grund för min ihärdighet, mina framgångar och för mitt sätt att hantera förluster på. Intresset för fokus och vad detta kan göra för människor har givetvis växt fram under mina år som elitidrottare. Men det är inte bara inom ramen för idrott och topprestationer som mitt intresse för fokus ligger, utan också för vad en förmåga till större fokus kan göra för livet i sig, och för oss människor i det stora hela. För att kunna reda ut dessa funderingar har jag behövt se på världen och på människan ur ett mycket bredare perspektiv än från en prispall.
Din kommande bok heter ”10,9” – kan du förklara titeln?
I precisionsskytte räknas decimaler inne i tian. 10,9 är en skyttetavlas absoluta mitt, och den högst möjliga poängen. Ett skott som på 50 meters avstånd träffar i tians 10,4 millimeter exakta mitt blir 10,9 – mer perfekt kan det inte bli. Det bästa av det bästa.
I boken används skytte som metafor, och det är utifrån detta jag förklarar fenomenet koncentration och hur uppnå denna för att få fram det absolut bästa i en själv. Förmågan att kunna prestera i en sådan form av idrott, kräver samma mentala kapacitet som alla former av utmaningar som inte avgörs på det fysiska planet. Det handlar om vilka tankar man tänker och varför man tänker dem – i ett läge då man står helt still. Precis som på kontoret, i styrelserummet, i talarstolen eller hemma vid matbordet.
Jag har ju själv gjort denna resa – i strävan efter det perfekta fann jag meningen med det som inte är perfekt.
Början av titeln står alltså för det perfekta. Men 10,9 följt av ”Ett liv i fokus” är också tänkt att antyda en omöjlighet – en sorts motsägelsefullhet. Strävan efter det perfekta är ofta förenat med ett evigt jagande mot en omöjlighet. Ett liv i fokus betyder inte alls att alltid uppnå det perfekta. Faktum är att det faktiskt ganska sällan blir så som vi tänkt oss, och detta faktum är en del i livet vi måste förstå och acceptera för att i förlängningen finna såväl ro som fokus.
Jag har ju själv gjort denna resa – i strävan efter det perfekta fann jag meningen med det som inte är perfekt.
Skyttets marginaler är så fasansfullt små att det på förhand aldrig går att urskilja vem som kommer ta hem segern. Det går omöjligtvis att vinna varje gång. Precis så ser livet ut i stort. Vi satsar, kämpar och strävar, tröttnar och kommer igen, på alla livets områden – alltid utan någon egentlig försäkran om hur det ska gå i slutändan. Boken riktar sig till den som vill prestera bäst när det gäller, men som också är beredd att inse att ett mindre jagande efter det perfekta är en förutsättning för att nå framgång och fokus i livet.
Att jag råkade pumpa in en 10,9 i mitt sista skott i vm-finalen och ta hem guldet, berättigar ju såklart en kaxig titel!
Hur kan vi utvecklas genom att lära oss att fokusera?
Fokus står för så mycket mer än det man spontat kanske tänker på. Det är inte bara att kunna prestera under nervositet, skjuta tior i en vm-final, hålla fokus på arbetsuppgiften istället för på mobilen.
Fokus handlar om att bland tusen tankar välja den rätta – att göra en sak i taget och göra denna bra. Att våga välja och hålla fast vid sitt val. Att agera konstruktivt här och nu när ens tankar fastnat i oro och grubbleri.
Fokus och koncentration är ju inget nytt påhitt. Det är något vi redan har att tillgå i oss själva. Det är ingen ny träningstrend, hälsoinriktning eller ledarskapsteori.
Egentligen gäller det kanske inte att utvecklas så särskilt mycket, utan snarare att finna den inre kapacitet vi redan har. Många gånger förlorar vi fokus just för att vi i dagens prestationssamhälle konstant strävar efter nytt och bättre, istället för att fokuserat och konstruktivt arbeta med det vi kan och är bäst på just nu.
En god förmåga till koncentration hjälper oss inte bara att fungera och prestera i pressade lägen, utan också att uppnå fokus i långsiktiga projekt, i vardagen och inte minst i livet som helhet. Fokus handlar om att identifiera vårt inre, och livets verkligt stora värden.
Vad händer om vi lär oss bättre styra vårt fokus mot det som inte gynnar bara oss själva utan även andra? Om politik oftare såg längre än till nationella intressen, och om fler kunde glädjas åt delaktigheten i ett globalt perspektiv än i ett individuellt och för stunden tillfredsställande?
Fokus och koncentration är ju inget nytt påhitt. Det är något vi redan har att tillgå i oss själva. Det är ingen ny träningstrend, hälsoinriktning eller ledarskapsteori. Det är en förmåga som i dagens brus av möjligheter, nya vågor och trender kanske förbisetts något, trots sitt stora värde. Däremot är det en högst komplex funktion i vår intelligenta hjärna. Min vilja att dela med mig av mina erfarenheter och mina reflektioner kring fokus, har drivit mig att försöka förenkla detta.
Du har intervjuat flera höga chefer och militärer om fenomenet koncentration, vad har du lärt dig av deras berättelser?
Det var en väldigt givande resa … och väldigt rolig! För mig var det så skön kontrast att från militära baracker, uniform och skjutbanor plötsligt gå i högklackat på Sveriges Riksbank. Utgångspunkten var att förstå hur de som jobbar på en nivå jag inte själv är på fungerar, och vilket värde de ser att fokus i organisation och näringsliv har. Dessa ledare hanterar ju onekligen situationer av oerhört komplex karaktär varje dag. Deras mål skiljer sig markant från en idrottares i den meningen att de är mycket mer föränderliga och påverkas av omvärlden på ett helt annat sätt.
Det finns få människor oavsett nivå som vågar påstå att de inte önskar varken mer tid eller mer fokus.
Eftersom jag själv i de organisationer jag arbetat i sett brister och förbättringspotential jag med mina referenser vågat koppla till fokus, ville jag få detta bekräftat av dessa ledare. Jag lärde nytt samtidigt som jag gladdes över att mina tankar och mina modeller hade bäring.
Gällande ledarskapet är det uppenbart att alltför många möten inte sker i närvaro, och det är kanske främst här som den största konkreta vinningen finns. Mycket kvalitet går till spillo genom den mängd tankar som inte hör uppgiften till.
På individnivå är det intressanta att de funderingar och utmaningar högre chefer och ledare tampas med är snarlika de som de flesta av oss har. Det som skiljer är att de, precis som jag, är vältränade i att prestera under press. Men förutom detta är det tidsbrist, splittrad uppmärksamhet, att bevara skärpan på långsiktighet bland alla ”brandkårsutryckningar”, och inte minst att få tillvaron hemma att fungera väl, som kostar flest tankar.
Det finns få människor oavsett nivå som vågar påstå att de inte önskar varken mer tid eller mer fokus.