Fem frågor till Musse Hasselvall och Robert Svensson
I slutet av mars utkommer boken Våldet — En bok om det som lockar, smärtar och skrämmer oss av de gamla vännerna Musse Hasselvall och Robert Svensson. Vi ställde några frågor till dem.
Hur lärde ni känna varandra och hur växte intresset/boken fram?
Vi lärde känna varandra första året i gymnasiet. Musse hade nycklar till den kampsportslokal som låg i idrottshallen i anslutning till skolan. Vi brukade gå dit på håltimmar och slåss. Det var precis som att det fanns ett band, ett släktskap, men det enda vi hade gemensamt var att vi var män, eller snarare, på väg att bli.
Redan då började vi prata om varför vi drogs till kampsport. Sedan har samtalet aldrig slutat. Många gånger drevs samtalet av ilska när det egentligen handlade om utsatthet. Under långa perioder har det varit allt vi pratat om. Till sist insåg vi att vi behövde sammanfatta våra tankar i en bok. Det tog några decennier att komma så långt.
Vad är attraktivt med våld?
Det där är flera frågor i en. Dels handlar den om varför våldet är attraktivt för oss och det skriver vi mycket om i boken. I korthet kan man säga att det handlar om närvaro, att skapa mening i att slippa vara rädd. Sedan är våldskapital något oerhört värdefullt att besitta som människa, och kanske särskilt för en man. Vi drar nytta av det hela tiden, vilket bland annat manifesterar sig i att vi fått skriva den här boken. Dessutom, har man väl börjat, är det svårt att sluta.
Vem ska läsa den här boken?
Den är inte en fackbok eller ett inlägg i sociologisk eller genusvetenskaplig debatt. Det är en bok om vår egen ambivalens inför våldet som format våra liv och vad det gör med oss, som individer, som män och som samhälle. Så om du älskar våld är det en bok för dig. Och om du hatar våld så är det absolut en bok för dig.
Vi skrev boken med våra yngre jag och alla de vi mött i kampsportslokaler framför ögonen.
våldet är ett språk som vi lär oss använda i mycket tidig ålder
Vad har ni lärt er under arbetet med boken?
Att vi är långt sämre människor än vad vi föreställt oss. Men också att våldet inte går att välja bort. Att våldet är ett språk som vi lär oss använda i mycket tidig ålder och som är närvarande livet igenom. Men det är inte heller något att skylla på, att vi bara har socialiserats in i våldet. Vi kan ta ansvar för det men för att vi ska lyckas med det måste vi se oss själva och helt enkelt sluta förneka vår egen del i det hela.
Att våldet inte går att välja bort, vad menar ni med det?
Det är nog ganska enkelt. Våldet är alltid närvarande, medvetet eller omedvetet. Många gånger outtalat, i det tysta. Människor visar makt med det, sätter gränser med det och använder det för att bli hörda. Visst går det att föreställa sig ett samhälle helt utan våld, men det kan nog bara överleva tills det möter ett annat samhälle som faktiskt besitter ett våldskapital som de är beredda att använda.
Foto: Niklas Nyman