Vårt största misstag är att vi har tolkat Ryssland utifrån vår egen logik och rationalitet

Patrik Oksanen är en av Sveriges främsta experter på frågor om hybridkrigsföring och våren 2025 aktuell – faktiskt hyperaktuell – med boken Rysslands hemliga krig mot Sverige. Vi ställde sex snabba frågor till honom, just som han satt punkt och boken gått till tryck.

När du satte igång att skriva Rysslands hemliga krig mot Sverige – kunde du då ana att världshändelserna skulle springa iväg med en sådan fart?

Jo, faktiskt – tyvärr. Det har varit uppenbart under lång tid att läget skulle bli värre och i slutet av 2023 gick det att säga att läget nog kommer att bli rejält mycket sämre bara ett eller ett och halvt år senare.
Jag kommer ihåg mitt första möte förläggaren Johan Wirfält på Kulturhuset när han för ett år sedan frågade mig om jag inte skulle skriva en bok om Rysslands hybridkrig. Jag svarade att då måste vi ju göra det snabbt för att det ska vara relevant.

Det har varit uppenbart under lång tid att läget skulle bli värre.

Hur bestämmer man när det är dags att sätta punkt i en bok som är så hyperaktuell?

Någonstans så kommer ju en gräns om det ska hinnas med till tryckdatumet. Men den här boken har vi skämtsamt sagt är en pågående publicering. Framför allt har ankarhistorierna skapat en massa arbete. Det fanns ett kapitel om just kriget till havs i fredstid som låg klart tidigt under hösten, men så kom kabeldragningarna på rad. Så just det kapitlet har skrivits om så många gånger att jag har tappat räkningen.

Varför behövde boken innehålla den hisnande hastiga (och väl sammanfattande) historia över den ryska imperialismen som du skrivit i första delen?

Förstår vi inte historien och drivkrafterna bakom det ryska agerandet så kommer vi inte förstå vad som sker, vi förlorar också vår förmåga att se vad som sker om vi saknar kunskapen. Vårt största misstag när det gäller Ryssland är att vi har tolkat Ryssland utifrån vår egen logik och rationalitet, som vi projicerat på Ryssland. Det var därför som många som saknar den här kunskapen blev överraskade över det fullskaliga angreppet mot Ukraina, men vi som förstod drivkraften bakom varnade för att det skulle hända.

För många kan det nog komma som en obehaglig överraskning att förstå att ryska intressen redan nu köpt och därmed äger många fastigheter på svensk mark. I Finland har man länge diskuterat lagstiftning för att hejda den här utvecklingen, men inte så mycket här i Sverige. Sätter du ner foten i den frågan?

Ja, i det avseendet att vi behöver göra mer snabbare. I Finland har den här debatten pågått under lång tid och lagstiftning har kommit på plats. Det jag lyfter fram i boken är att vi måste diskutera vad vi gör åt hybridkrigföringen, vi måste förstå att angreppen riktas mot våra sårbarheter som exploateras. Vi har fram till rätt nyligen haft svårt att dra rätt konsekvenser av att det finns någon som vill oss illa och som ser till att det händer. Nu börjar det hända saker i båda avseenden, men generellt är det för lite och för sent.

Jag hoppas att boken kan vara underhållande, spännande, intressant, uppfordrande och inspirerande för läsaren på samma gång. Jag tror på folkbildning och att samhället byggs med kunskap, jag är en konstitutionell patriot som tycker att regeringsformens inledning är vacker poesi, så i det avseendet så är det en bok som manar till ansvar, förståelse och handling.

Sedan är det viktigt att understryka, varken jag eller någon annan enskild är historien – den viktiga berättelsen är verktygen och metoderna som används. Det är kring det som samtalet bör kretsa.
Beträffande rädsla så ska ingen i vårt land vara rädd, men vi behöver vara beredda så att vi förstår vår tid och riskerna i den.

Kommer vi någonsin att kunna lita på Ryssland och betrakta henne som en trovärdig internationell partner eller är kriget – sådant det gestaltar sig – ett ständigt tillstånd för Rysslands grannar? (Eller är vi i själva verket onödigt ”russofoba”?)

Vi kan lita på att Ryssland inte kommer att förändras under överskådlig tid. Ryssland bryter avtal när de passar dem, Ryssland startar krig mot grannländer när det är fördelaktigt och Ryssland kommer att fortsätta att ljuga och fulspela för att få fördelar. Målsättningen i Kreml ligger fast: Ukraina ska inte existera och imperiet ska återuppstå på fria länders bekostnad. Jag vill påminna om att Ryssland började kriget mot Ukraina 2014, och inte 2022, och däremellan brutit mot två stora vapenvilor.
Det som förändrats nu är att vi i Sverige inte kan blunda för verkligheten längre, det är en verklighet som varit så mycket tydligare och klarare i våra grannländer på andra sidan Östersjön än här hos oss. Vi får nu leva med detta och agera för att minska riskerna.
Och nej, russofoba är vi inte, vad Kreml än säger. Just russofobins historia som ett maktmedel för Ryssland gentemot intern opposition och grannländer sedan 1800-talet nu till det senaste utfallet mot Sverige i februari – det läser du om i boken.