Början på Början på allt
Det kom ett tips från ett nederländskt förlag som vi ofta pratar med under London Book Fair 2017: Ett spännande ”proposal” från den redan då ganska kände David Graeber och en mindre känd akademikerkollega till honom. En liten nätt bok med arbetstiteln ”Foragers and Kings”.
Vi anade inte då att vi skulle ha att göra med en 700 sidor lång bästsäljare som under första året skulle sälja i en miljon exemplar. Men det var å andra sidan inte det enda med Början på allt som tog oväntade vändningar.
Bokprojektet hade börjat tidigare än så, när antropologen David Graeber – mer känd för sin aktivism inom bland annat Occupy Wall Street-rörelsen – mötte arkeologen David Wengrow på en konferens. Under 10 år böljade sedan samtalet fram och tillbaka, då och då intensivt med tätt utbyte av texter, under andra perioder med glesare intervall. En intellektuell bromance över Atlanten, över de akademiska disciplinerna och som överbryggade två ganska skilda temperament.
I takt med att åren gick växte projektet och kom att omfatta inte bara de två ganska basala punkterna på vilka de två ville rätta historieskrivningen vi lever med:
- Att våra förfäder inte var schimpanslika barbarer eller ädla vildar utan helt enkelt – och komplicerat – människor som oss. (Här kan man läsa en vetenskaplig artikel av de båda författarna om det ämnet.)
- Att den hierarkiska och byråkratiska civilisationen (den som vi väl alla nu lever i) med nödvändighet byggdes i städer. (Här har Wengrow skrivit om det ämnet.)
Vi hade precis nåtts av den glada nyheten att manus var klart, och att vi därmed kunde börja planera för utgivning 2022, när den tragiska nyheten kom att David Graeber hastigt avlidit under en semester i Venedig.
Plötsligt och oväntat stod David utan David vid sin sida
För David Wengrow kom den personliga sorgen att stå i skuggan av arbetet med lanseringen av det som hade blivit en bjässebok – och vars titel Graeber myntat mot sin förläggares uttryckliga vilja.
”The Dawn of Everything”.
Poetiskt, kaxigt, ambitiöst och också lite ”mischievous” (busigt). I och med hans död blev det omöjligt för förläggaren att driva igenom något alternativ. ”It’s the title David wanted”, kunde David Wengrow svara i all enkelhet. (Och nu älskar originalförläggaren titeln – det brukar bli så när en bok blir en succé …)
En tidig indikation på att boken skulle bli en succé – förutom listplaceringarna i New York Times och Der Spiegel – var de så kallade blurbarna. Man måste ju älska när en Nassim Nicholas Taleb använder begreppet ”avslappnat ikonoklastisk”. Stort för oss var också när en utlandssvensk som Sigge Eklund ägnade en god stund i podden Alex och Sigge åt att hissa boken något alldeles extraordinärt. ”Jag känner mig darrig, förvirrad och upplyst.”
Graeber hade förberett sin vän Wengrow på att det skulle bli ”ett ståhej” kring släppet – men inte att han skulle få axla det hela själv. Men sedan boken kom ut – och snabbt klättrade upp på bästsäljarlistorna, lästes, hyllades och diskuterades – har arkeologiprofessorn rest världen runt och talat på vetenskapliga konferenser, i bokhandlar, på fackföreningsmöten och med otaliga journalister. Veckan före besöket i Stockholm hade han besökt Chicago, och han erkände på en gång att han kände sig sliten.
För oss på förlaget var besöket förstås en höjdpunkt för året. Första dagen ägnades åt intervjuer – bland annat en med Tobias Svanelid på Vetenskapsradion Historia (som Wengrow berömde som den hittills bästa intervjuaren han mött!) – och med ett långt och vindlande samtal på NAV-scenen i Nacka med Nora Bateson. Det kom att till stor del handla om begreppet ”schismogenes”, som hennes far Gregory Bateson myntade och som spelar en stor roll i boken Början på allt. (Här finns en spännande vetenskaplig artikel på det ämnet!)
Schismogenes – plötsligt ser man det överallt
På 1930-talet myntade antropologen Gregory Bateson termen ”schismogenes” för att beskriva människors tendens att definiera sig själva i kontrast till andra. Tänk er att två personer börjar gräla om någon smärre politisk oenighet, men efter en timme har de intagit positioner som är så oförsonliga att de befinner sig på helt motsatta sidor av en ideologisk klyfta – de intar till och med så extrema ståndpunkter att de aldrig skulle förfäkta dem under normala omständigheter, bara för att visa hur starkt de motsätter sig den andras uppfattning. De börjar som mittenorienterade demokrater, fast av lite olika schatteringar; innan den heta debatten är över har den ena på något sätt förvandlats till leninist medan den andra förespråkar Milton Friedmans idéer. Vi vet att sådant kan hända under diskussioner. Bateson föreslog att sådana processer kan institutionaliseras även inom olika kulturer. /…/
Bateson var intresserad av psykologiska processer inom samhällen, men det finns goda skäl att tro att någonting liknande sker även mellan olika samhällen. Människor definierar sig själva i relation till sina grannar. Stadsbor i centrum av civilisationerna blir därför mer urbana, och barbarer blir mer barbariska. Om ”nationalkaraktärer” verkligen skulle finnas så kan det enbart bero på sådana schismogenetiska processer: Britter försöker påminna så lite som möjligt om fransmän som försöker vara så olika tyskar som de kan, och så vidare. Om inte annat överdriver de skillnaderna så mycket det går när de grälar med varandra.
(Från Början på allt)
När det anordnas en pride-parad i Kiev mitt under brinnande krig, till exempel: schismogenes.
Andra dagen fortsatte intervjuandet – lyssna till exempel på samtalet med Sverker Sörlin i podden Stora idéer – men vi hann med att äta lunch med arkeologen och författaren Jonathan Lindström också.
Finalen på besöket blev helt fantastisk. David Wengrow höll en kort, klok och kul föreläsning i Kulturhusets stora hörsal. Den följdes av ett panelsamtal med arkeologen Liv Nilsson-Stutz, ekonomihistorikern Rasmus Fleischer (läs hans recension av Början på allt i Flamman), opinionsjournalisten Mattias Svensson (som också skrev om boken i Svenska Dagbladet) och P3 Historia-programledaren Cecilia Düringer.
Samtalet kom att handla om mycket skilda frågor. Liv Nilsson-Stutz beskrev pirret i kroppen som uppstår när en arkeolog står inför eller mitt uppe i en utgrävning – och David Wengrow hakade förstås i. De talade också om hur vår fantasi spelar roll i vetenskapen – fantasin måste ju vara arkeologens eller antropologens eller historikerns främsta redskap!
Historieskrivningens Emil i Lönneberga
Helt kort kom också det alternativa statsbegreppet som boken introducerar att diskuteras och därmed också de tre friheter som människan enligt Graeber och Wengrow alltid har eftertraktat:
- Friheten att röra sig fritt
- Friheten att vägra lyda
- Friheten att föreställa sig och bygga ett annat typ av samhälle
Bland ättlingarna till Cahokias undersåtar tog migrationen ofta formen av en omstrukturering av den sociala ordningen. Våra tre grundläggande friheter smälte ihop till ett enda frigörelseprojekt: man flyttade, vägrade lyda order och byggde upp nya sociala världar.
Som vi ska se använde Osage – ett Sioux-folk som från början tycks ha bott i området kring Fort Ancient i mellersta Ohio-floddalen och som senare gav sig av till prärien – uttrycket ”flytta till ett nytt land” som synonym till att genomföra en stor förändring.
(Från Början på allt)
Det var Cecilia Düringer som betonade att boken är ”mischievous”, en sorts historieskrivningens Emil i Lönneberga. Och där någonstans knyts väl tråden ihop, i den avslutande bilden från David Wengrows bildspel, en tolkning som en taiwanesisk illustratör skickat till honom efter att ha läst Början på allt.
