Varför “noise” blir “brus” på svenska

Pär Svensson, vår eminenta översättare av verk som Tänka, snabbt och långsamt och Vårt matematiska universum, har även översatt Brus: det osynliga felet som stör våra bedömningar – och vad du kan göra åt det.

Pär är från Kalmar, bor i Malmö (även om bilden ovan är från Lund), och förutom att översätta från en rad språk är han också på fritiden pianist.

Varför valde du ordet ‘brus’ för att översätta ‘noise’?

Eftersom ”noise” redan översätts med ”brus” i vetenskapliga sammanhang, till exempel inom fysiken (Tegmark) och ”brus” är en etablerad beteckning på en slumpmässig störning. Samtidigt har ”bias” kommit att användas parallellt med ”snedvridning”, vilket är lätt att förstå: det är kort och koncist, låter vetenskapligt, samtidigt som alternativen är otympligare.

”Brus” har liknande egenskaper och bildar tillsammans med ”bias” ett begreppspar som både har genomslag och är smidigt att använda.

etablerad beteckning

Sedan finns det olika böjningsformer. “Noisy” exempelvis. Hur tänker du där när du skulle översätta? 

Detta är ju en viktig språklig aspekt: ett ord som används frekvent i en lång text måste gå att foga in smidigt i svenskan för att inte läsningen ska bli knölig och tröttande. ”Brusig” fungerar bra i det avseendet; det är lätt att böja efter genus och numerus. Och är dessutom tvåstavigt som ”noisy”.

Författarna är oerhört ambitiösa med den här boken. De vill verkligen förändra samhället i grunden genom att minska bruset och därmed orättvisa. Vad tar du själv med dig från boken, finns där något som fick dig att se något med nya ögon?

Boken bygger på ett oerhört gediget forskningsmaterial, som författarna lyckas presentera på ett aptitligt sätt. Det som framför allt slog mig var den övergripande insikten, nämligen att brus är så accepterat. Att bedömningar skiljer sig åt är trots allt något som alla människor har upplevt, till exempel inom sjukvården, så vi borde ju inte vara omedvetna om att det finns.

Nu har vi ett ord på det oönskade problemet: brus

Ändå verkar vi inte ha reflekterat nämnvärt över problemet, vad det beror på eller om det går att göra något åt det. Det är som om feldiagnoser, orättvisor och andra mer eller mindre allvarliga diskrimineringar och misstag har setts som ofrånkomliga, närmast naturliga.

Kanske beror det till viss del på att vi inte har haft något ord för den här oönskade variabiliteten. Men det har vi nu: brus.

Du översatte även Daniel Kahnemans förra bok Tänka, snabbt och långsamt. Var det något som du gjorde annorlunda den här gången, utifrån lärdomar med den boken?

Den här gången var jag ju mer förtrogen med ämnesområdet och terminologin, så jag kunde koncentrera mig på själva översättningsarbetet, vilket nästan var en förutsättning med tanke på det ganska tajta tidsschemat. I en översättning gäller det att hitta tonfallet, och det gjorde jag fortare den här gången; även om Kahneman har haft medförfattare känns stilen tydligt igen från Tänka, snabbt och långsamt.

särskilt noga med att försöka få till en njutbar läsupplevelse

Jag minns att flera recensioner talade om översättningens ”flyt” i den boken så kanske har jag varit särskilt noga med att försöka få till en njutbar läsupplevelse den här gången, även om jag alltid lyssnar efter textens klangbild.

Om man lyssnar lyhört brukar översättningen skriva sig själv… Och jag har haft en utmärkt redaktör i Ulf Ivarsson som kommit med högst relevanta synpunkter och förbättringar.