Smakprov ur “Sverigevänner”: Pappa Jamshid deltar i ett svenskt förstamajtåg.

Sverigevänner: Historien om hur pappa och jag försökte bli svenskast på Tjörn är inte bara Arash Sanaris bok. Här ryms även ett stort antal utdrag ur pappa Jamshids dagböcker skrivna under 80- och 90-talen, utdrag som väckt oerhört mycket varma känslor hos läsarna.
Nedan följer Jamshids minnen av första gången han deltog i ett förstamajtåg i Sverige. 

“Skillnaden mellan våra första år i Sverige, i slutet på 80-talet, och de nästkommande åren då vi etablerade oss på västkusten i början av 90-talet känns så distinkta. 1987 såg jag ett förstamajtåg i Laxå. Det chockade mig i all sin » gullighet «. I min värld kunde inte detta på något som helst vis klassas som en demonstration. Det var så ordnat. Så lugnt. Respektfullt. Som en stilla vårpromenad. Jag kunde föreställa mig hur även den girigaste rovkapitalist hade kunnat kavla upp ärmarna och gått med. På banderollerna stod det » Bättre sjukvård «, » Bättre barnomsorg «, » Bättre skola «. Ingenting provokativt. Inget med udd. Bara allmänna plattityder som ingen människa kan gå i polemik mot. Inga konkreta förslag. Ingen som ska avgå. Ingen som ska hållas ansvarig. Bara lite bättre här, och gärna lite bättre där.

Jag var van vid de våldsamma demonstrationerna i Teheran 1978 och i Paris. Jag förväntade mig brinnande lastbilar och demonstranter i ansiktsmask och palestinasjal. Jag hade lite hjärtklappning på vägen dit. Hade tagit på mig bra skor. I fall vi måste springa. Att konstatera hur landet låg hade en kraftig passiviserande effekt på mig. Var alla strider redan vunna?”