K Anders Ericsson lärde oss om människans möjligheter

K Anders Ericsson dog 17 juni 2020. Han blev 72 år.

Han hade en rock, och han kallade den för ”Sverige-rocken”.

I Florida, där han arbetade som professor, behövde han den inte. Så den fick hänga i garderoben och tas med till Sverige vid de ofta årliga resorna för att hälsa på släktingar.

K Anders Ericsson hade lämnat Sverige för drygt 40 år sedan för att i USA forska med den extraordinära nobelpristagaren Herbert Simon (bara en sådan sak!). Senare kom han att kallas en av ”världens smartaste svenskar”, och få svenska forskare har fått sådant internationellt genomslag som han med sin forskning.

få svenska forskare har fått sådant internationellt genomslag

Anders var en typ av person som vi på Volante älskar att arbeta med. Inte bara oerhört sympatisk och generös, utan en person som kan något och som vill förändra världen genom att berätta om det, så att vi andra kan lära oss.

Jag lärde mig mycket genom hans forskning. Liksom många andra kom jag i kontakt med den via Malcolm Gladwells Outliers, som vi också givit ut. Av en lycklig slump fick vi sedan tillfälle att ge ut hans populärvetenskapliga bok Peak, som han skrev med Robert Pool.

bland det mest underhållande som jag hört i forskningsväg

Särskilt minns jag lanseringsveckan i mars för tre år sedan. Han spelade upp ett gammalt kassettband från ett legendariskt forskningsexperiment, där hans testperson kontinuerligt hade utvecklat sin förmåga att minnas allt fler siffror – och i ljudupptagningen frustade fram och skrek ut siffrorna som han mindes. Det är bland det mest underhållande som jag hört i forskningsväg.

K Anders Ericsson visade att människans kapacitet är enorm. Så länge vi fortsätter att utmana oss, och om vi får stöd, är talang överskattat.

Det senare om stöd är en viktig poäng och stod ofta för en missuppfattning om Ericssons forskning, att så länge man lade ner tillräckligt med tid (tio tusen timmar!) så kunde man bli bäst på allt. Men riktigt så enkelt var det inte, det visade han samtidigt.

Människans kapacitet är enorm. Talang är överskattat.

Han kom att studera extraordinära utövare och prestationer inom olika fält – musiker, pedagoger, säljare, idrottare, läkare och andra. Han har studerat deras psykologi, fysiologi och neuroanatomi. Och fann deras gemensamma nämnare.

Inte ens Mozart föddes med absolut gehör. Men man kan inte vänta på att upptäcka sin talang, den dyker inte ner framför en, det är något som man erövrar.

Det är i sig en konst som man kan lära sig. Ericsson kunde se att framgångsrika människor ofta blir framgångsrika inom olika fält. En duktig kirurg har inte sällan varit framgångsrik inom musik eller idrott. Svaret kan sammanfattas i att det gäller att lära sig teknikerna, och att ha motivationen.

Svaret på att uppnå framgång handlar om en kombination av motivation och målmedveten och handledd övning. Därför är det viktigt att ha en bra lärare och coach.

Lika viktigt är att det att själv ha fokus. Flera, koncentrerade pass är bättre än långa utan fokus. Det går i högsta grad att översätta till arbetslivet.

Slutsatser för arbetslivet

En annan intressant slutsats för arbetslivet handlar om att vi ofta riskerar att stå stilla i våra yrken. Till och med bli sämre.

Ericsson beskriver hur läkare är som bäst fem år efter läkarutbildningen, jämfört med tjugo år efteråt. I stället blir man snarare sämre. Man glömmer bort och vidareutvecklar sig inte.

Men det märkvärdiga i sammanhanget är att enbart en veckas vidareutbildning skulle föra läkaren tillbaka till tidigare, högre nivå.

Han pratar i det sammanhanget om trösklar, om då man inte kommer vidare, men hur betydelsefullt det då är att omge sig med människor som tar sig över och vidare, så att man kan förstå hur det är möjligt och ta efter. Banbrytarna är därför ovärderliga, de som går före så att resten kan följa efter.

Banbrytare är ovärderliga. Banbrytare var han själv.

Inte för att jag tror att han själv tänkte tanken, men banbrytare var han själv. Nu kan vi övriga vandra vidare i hans fotspår. Han trodde på människan, på oss.

Stort tack.

 

  1. Andra bloggposter som skrivits de här dagarna:

David Epstein (författaren till BREDD): REMEMBERING THE “FATHER OF THE 10,000-HOURS RULE”…(P.S. HE HATED THAT TITLE)

Cal Newport (författaren till DEEP WORK): A Deliberate Tribute

Forbes: Why Corporate Learning Needs Ericsson’s Deliberate Practice More Than Ever

Reddit: RIP to K. Anders Ericsson, the Father of Expertise Research

The World’s Foremost Expert on Expert Performance – A Remembrance