Översättaren: Behöver jag säga att Loraxen var en utmaning?

Loraxen, den senaste boken i  Volante Knopps satsning på den legendariska ordvrängaren Dr Seuss, slog an en ton hos översättaren. Marianne Tufvesson berättar om vad som gör att en av de första miljökämparna i barnbokslitteraturen fortfarande är den största.


Jag föll direkt för Loraxen, som jag faktiskt inte kände till tidigare. Hade inte sett filmen eller så och det tror jag bara var en fördel. Det här är ingen oförarglig barnbok med lättsmält budskap, utan en djupt originell, på samma gång hejdlöst knasig och glimrande poetisk saga som knockade mig med sin mix av gränslös lekfullhet och djupaste allvar.

OM INTE någon som du
bryr sig på riktigt
blir ingenting bättre.
För det här är viktigt!

Här finns en genuin oro och sorg över vad människans girighet gör med naturen, djuren, hela planeten och inte minst med oss själva, men formulerad så halsbrytande häftigt och färgsprakande finurligt att den beska medicinen fungerar som rena vitaminsprutan.

Behöver jag säga att översättningen var en utmaning? I det här fallet har jag verkligen försökt göra mitt yttersta för att fånga nyanserna och ordglädjen i Dr Seuss suveräna verskonst, en lika omöjlig som underhållande uppgift.