Jag har valts in i Förläggareföreningens styrelse
Jag har blivit invald i Förläggareföreningens styrelse. Det är en förening som har funnits sedan 1843. Bilden ovan visar Zacharias Haeggstöm som var föreningens ordförande under de första åren.
För mig har Förläggareföreningen stått för etablissemanget. Volante, däremot, ville jag sedan starten skulle stå för det nya. Som en outsider.
Min bild av föreningen och som ristat sig kvar utgår ifrån Per Gedins memoarer. I den berättas om hur några få äldre män — styrelsen i Förläggareföreningen — stenhårt bevarade en monopolstruktur i den svenska bokbranschen.
De bestämde enväldigt vem som skulle få driva en bokhandel och inte. Ner på personnivå. Annars fick man inga böcker. Per Gedin skildrar hur man utan direkt kunskap eller underlag kunde fatta beslut över människors liv och företag.
Det dröjde till 1970-talet innan denna monopolstruktur bröts upp. Min pappa var med och startade den första bokhandeln efter denna reform, Björns bokhandel i Vetlanda. Den finns fortfarande kvar.
Tiderna förändras. Det är oftast bra. Förläggareföreningen är idag något annat och sitt arv i tryckfrihetsförordningen och upphovsrätten är något som ständigt behöver vårdas och utvecklas.
Jag skulle inte säga att Volante numera är en del av etablissemanget nu, men det är inte fel att säga att vi sedan flera år är ett förlag som är etablerat. I början av året passerade vi en miljon sålda böcker. Det ska inte hindra att vi ska fortsätta våga och testa nytt.
Själv hoppas jag i styrelsen kunna bidra med min tidigare erfarenhet om kulturpolitik och kulturekonomi. Jag har bland annat varit ledamot i två kulturmyndigheter och med i juryn för Regeringens exportpris för kulturella och kreativa näringar. I tidigare roller har jag ansvarat för några mätningar av olika ”kreativa branscher”, innan förlagsbranschen fick sin metod på plats.
Bara kort: Förlagens roll i kulturpolitiken är kraftigt försummad. Låt mig återkomma till det.