Ledarskapet är en paradox – frukostsamtal med Alf Rehn
”Det var en riktig karlakarl. En sån som ser ut att äta spik och skita ut kätting” berättar Alf Rehn om den första VD han coachat. När Tobias Nielsén intervjuar Alf om nya Ledarskapsparadoxen: Omöjligheterna som gör dig till en sann ledare fnissar publiken, någon skrattar rakt ut och sätter frukostmackan i vrångstrupen – och i och med att Alf är rolig så lämnar vi alla bokhandeln lite klokare.
Det är svårt att inte bli medryckt när Rehn berättar. Hans historier rör sig mellan högt och lågt medan han förklarar hur han tänkt och tänker kring ledarskap, kring att föreläsa, kring människor i stort. Det är ofta motsägande tankar, men som Rehn säger så är det ju så ledarskap är. Det är en motsägelse. Det är att vara hård, men att vara mjuk. Att vara närvarande, men inte så närvarande att det stör. Att peka, men inte med hela handen.
Det är det här som skiljer proffset från amatören
Boken blev till av ren olyckshändelse, som bra saker så ofta blir. Efter att ha läst igenom sina egna krönikor och insett att han flera gånger har sagt emot sig själv i råden han gett så började han tänka. Han kunde ju inte dementera något av det han skrivit, för han höll ju med sig själv i alla de motsägande ståndpunkterna han argumenterat för. ”Då slog det mig att det är det här som skiljer proffset från amatören. Amatören känner skam, proffset ser en möjlighet. Jag tänkte att det skulle vara kul att skriva en bok där man hela tiden argumenterar emot sig själv”.
Så blev Ledarskapsparadoxen till, där varje kapitel argumenterar för ett påstående (”en ledare är hård”) som följs av ett kapitel som argumenterar för ett motsatt påstående (”en ledare är mjuk”). Resultatet blir vad man i Finland kallar för armollinen – nådegivande. En slags frist från överförenklande pekpinnar, glättiga övergeneraliseringar och optimeringsmodeller utan verklighetsförankring. Kanske ett mänskligare grepp om ledarskapsteori. Det som gör Ledarskapsparadoxen så unik är att den ger dig förmågan att hålla två motsägande tankar i huvudet samtidigt, samt ger dig verktygen nyttja dem. Alf Rehn lär dig att dikotomin i ledarskapet inte är fienden, den är en tillgång.
Alfs bästa tips
Vad som är Alfs bästa ledarskapstips? Jo, att göra som Bill Gates. En vecka om året åker han upp till en stuga (nåja, världens näst rikaste person lär ju ha något annat än ett litet timrat hus i skogen att resa till) med en trave böcker och utan kontakt med omvärlden. Sedan läser och tänker han ostört i flera dagar. När han kommer tillbaka så är det med nya ögon på sin organisation och han har fler idéer än någonsin – han har fått syn på nyanser och perspektiv som hjälper honom navigera en motsägelsefull samtid. Kanske någonting som är värt att ta fasta på för er ledare därute. Och om ni gör det, varför inte lägga till Ledarskapsparadoxen i er läshög?
