Mattias Beijmo: ”En ny form av vapenindustri som Sverige är med och leder.”
Vem är du – och vad har du gjort tidigare?
– Jag heter Mattias Beijmo och blev kär i internet 1995, och har arbetat med det sedan dess. Sedan 1999 har jag arbetat på strategisk nivå med digitaliseringen av samhället: först många år med uppdrag från de stora bankerna, därefter med mediehus som Schibstedt, och sedan sedan ca åtta år med särskilt fokus på aktörer med ett demokrati och/eller idéburet fokus. Under dessa snart 20 år har jag föreläst om hur det digitala revolutionerar men också måste hitta rätt ramverk för att det inte ska bli riktigt fel.
Boken, De kan inte stoppa oss, handlar om paret Bassel och Noura – varför kändes de så intressanta att skriva om?
– Vet inte om det är svar på frågan, men Bassel och Noura är för mig en episk historia om digital revolutionsromantik, hur internetmediet gör det omöjliga möjligt, gör murar och gränser till historiska parenteser. Men också hur det ändå alltid är människors mod som krävs oavsett verktygen.
Hur hörde du först om dem?
– Under 2015/2016 arbetade jag med flyktingarnas situation på och kring Medelhavet. Jag upptäckte då hur viktig teknologin var för att de överhuvudtaget skulle överleva resan, och också hur avgörande den var för deras uppror mot Assad eller andra diktatorer. Jag följde det där från mitt håll, och när min flickvän skickade en länk till en artikel om Bassel så började jag nysta i en enormt lång tråd från det andra, syriska, hållet. Den tråden krockade med min egen värld, den svenska tech-världen, och jag fattade att Bassel och Noura inte bara hade Assads säkerhetstjänst emot sig – europeiska och svenska IT-företag som jag själv känt till i många år var deras mest dödliga fiende.
Jag fattade att Bassel och Noura inte bara hade Assads säkerhetstjänst emot sig – europeiska och svenska IT-företag var deras mest dödliga fiende.
Ur ett större perspektiv: vad handlar De kan inte stoppa oss om?
– För mig handlar boken om vår tids viktigaste fråga – hur kan vi se till att säkra digitaliseringens möjligheter att skapa en bättre värld, men samtidigt hindra att stater och privata aktörer använder förändringen till syften som slår ut mänskliga rättigheter och bidrar till ofrihet och ojämlikhet. ”Bättre värld” innebär såklart en strävan mot den utopiska tanken att ingen styr och reglerar dina åsikter och tankar, men också en värld som allt bättre hindrar terror och våld att komma in i våra liv. Där finns en balans att diskutera. Och även påverka. Jag tycker det är intressant hur några unga killar kan rädda liv i Syrien med hjälp av sina datavetenskapliga kunskaper, men hur Carl Bildt och andra makthavare kan se till att övervakningsteknologin de kämpar emot undantas från exportförbud.
Dessutom handlar den om en ny form av vapenindustri som Sverige är en av ledarna i. Det är en sektor där företag nu hamnat i domstol för medhjälp till tortyr, företag vars teknologier finns bakom stora delar av all telefoni och datatrafik i Europa.
Varför behövs boken?
– Vi har just börjat upptäcka hur jättar som Facebook och Google utnyttjar data om oss för kommersiella syften. Det är dags att vi går vidare och börjar fundera på hur stater och en ny vapenindustri använder samma data för att kontrollera vad vi ser och för att hålla koll på oss. Detta är inte Orwell – det händer nu, hela tiden och överallt. Graden av övervakning i till exempel Sverige styrs delvis av lagstiftning, delvis av vad som är tekniskt möjligt, men också av hur mycket/lite insyn vi har i underrättelseorganisationers arbete. Jag ställde mig själv frågan: Om jag stått där på Drottninggatan när Akilov kom farande med lastbilen, skulle jag då inte tyckt det hade varit bra om elektronisk övervakning hade hindrat honom långt innan den där fredagen i april? Det finns alltid en iskall, oskön, pragmatik i kontrast till de ideal som inte minst jag själv proklamerat under alla års arbete.
– Eftersom våra tankar och intentioner numera finns på till exempel sociala medier, är rätten till våra åsikter inte längre låst till vad vi explicit säger. Genom att ett företag som Facebook kan förutse vad vi tycker och vet om vi besökt en partilokal, är den implicita, outtalade, digitala dimensionen av vårt medvetande något som måste skyddas i deklarationer och lagstiftning. Om vi vill skydda vår fria tanke, så måste vi reglera det digitala rummet.
– Det här är ingen lätt fråga, därför måste vi förstå de olika aspekterna. Ingenstans blev den ena aspekten tydligare än i Syrien 2011-2012, och som boken visar har Sverige spelat en stor roll på båda sidor i den digitala konflikten. Att förstå att neutrala Sverige öppnar upp ännu en vapenindustri är viktigt i sammanhanget. Och sällan har den andra aspekten, säkerheten, terror, et cetera blivit så tydlig i samband med den internationella terrorismens utveckling under 2000-talet fram till nu med Breivik och Akilov.
Att förstå att neutrala Sverige öppnar upp ännu en vapenindustri är viktigt i sammanhanget.
Vad har varit det svåraste?
– Jag har arbetat med boken i princip heltid i ett års tid, och det svåraste har varit själva grävandet, att faktiskt få fram hur det egentligen var och är. Ingen i Europa vill ha insyn, källor är såklart livrädda och hackers är paranoida by default. Jag har också fått lära mig en hel del nya, tekniska, grejer av hackers som är minst dubbelt så smarta som jag, och samtidigt mer än hälften så unga. Det har varit utmanande, också för dem inbillar jag mig.
Vem tänker du dig ska läsa den?
– Alla som gillar yttrandefrihet men är rädd för terror och ser en kamera på sin dator eller telefon när de tittar upp från den här texten, och undrar: borde jag tejpa över den? Hjälper det?
