Hur skvallrig är Veronica Palms nya bok?
Äntligen är Veronica Palms Systerskap – en feministisk idébok här! Vi frågade henne om skrivandet, skvallret och systerskapet.
Jag har alltid velat få saker gjort
Vad var det som fick dig att vilja skriva boken?
– Ju mer jag tänkte på det ju mer stod det klart för mig att jag har ett ansvar att visa på de strukturer som håller kvinnor tillbaka. Att bara gnälla har aldrig legat för mig. Jag har alltid velat få saker gjort. Men jag var på riktigt rädd för att bli gnällig och då var skrivandet ett sätt att strukturera tankar och upplevelser så att mina erfarenheter kan vara till nytta för andra. Att göra nåt konstruktivt av att jag började tappa tålamodet med manssamhället helt enkelt.
Vad blev det för bok, skulle du säga?
– Någon skulle kanske säga en bok om mig och min feministiska kamp, men jag ser bara mig själv som verktyg för att få berätta något viktigare. Jag tycker att det blev en bok som avmystifierar begreppet systerskap och som gör upp med den duktiga flickan. En bok som fördjupar för den som är nyfiken, förklarar för den som inte förstår och speglar den som behöver bli sedd – och det är det många kvinnor som behöver.
Systerskap. Omslag: Eva Wilsson, Ulmaja/Wilsson.
Vad är systerskap och varför är det så viktigt?
– Vi lever i ett samhälle där man som gupp värderas högre än kvinnor som grupp. Jag vill både bryta den maktordningen och samtidigt hitta vägar för kvinnor att stärkas i den när den nu finns. Systerskap är ett bra sånt verktyg. Vad det är? Det har jag ju skrivit en hel bok om.Men jo, att se varandra, backa när det är tufft, se strukturer och spegla kvinnor i det. Kort sagt, synliggöra kön i syfte att kön inte ska spela roll. Systerskap kan vara fint och mysigt, men framför allt ör det ett genialt verktyg till makt.
en enorm styrka
När blev systerskapet så viktigt i ditt liv?
– För sent. Det handlar boken om, hur jag inte han med systerskapet för att jag hade så fullt upp med att vara duktig och göra rätt. Jag hoppas att kunna bidra till att yngre kvinnor vågar ta till sig systerskapet tidigare. Det är en enorm styrka när livet är tufft och ger kraft och energi som inget annat.
Fick du några nya insikter under skrivandet?
– Jag benade ut och naglade jag fast systerskapets styrka för mig själv lika mycket som för den som läser. Det har varit en resa som jag fortsätter.
Jag har nog tänkt min uppväxt som lite Svensson, som alla andra
Din arbetarklassbakgrund spelar en viktig roll, är det ett perspektiv som du tycker saknats i feministiska diskussioner?
– Kanske. Var och en tänker nog att dens uppväxt och bakgrund är det normala, så även jag. För mig var miljonprogrammens gårdar så som barndom var. Inget konstigt i det. Jag har nog tänkt min uppväxt som lite Svensson, som alla andra. Men när jag slår ihop min bakgrund med feministisk teori så blir det något som jag inser är ganska oskrivet och osynligt.
Veronica Palm.
Det är ju verkligen ingen klassisk politikerbiografi, men ändå väldigt personlig. Var den jobbig att skriva?
– Ja. Absolut. Men varje gång det skavde eller kändes obekvämt så kände jag samtidigt att jag berörde något viktigt. Redan från början bestämde jag mig för att vara ärlig, att berätta in sanna berättelse. Jag hade inte då tänkt att det skulle tvinga mig att brottas med så många saker hos mig själv som jag ogillar. Jag har lärt känna mig själv under resan, och faktist börjat förstå och acceptera mig som jag är.
Den som börjar känna att det skaver
Vem hoppas du ska läsa den?
– Alla[skratt]. Men om jag måste välja så tänker jag hon som är på väg att avancera på jobbet, har en schyst kille och kanske barn, men som börjar känna att det skaver, att något inte stämmer.
Hur skvallrig är den på en skala mellan ett och tio?
– Om jag säger tio, kommer fler köpa den då? Nja. Svårt att säga. Det är händelser sett utifrån mitt perspektiv med ett feministiskt raster. Offentliga händelser beskrivna inifrån. Kanske inte så som någon tidigare beskrivit Stefan Löfvens regeringsbildande, Håkan Juholts avgång, förhandlingarna kring decemberöverenskommelsen eller andra händelser jag berör.
Vad är pluskvamperfekt, Veronica?
Har du alltid skrivit?
– Nej. Verkligen inte. Jag har aldrig sett mig själv som skrivande. Stavar uselt och kan ingenting om meningsbyggnad. I högstadiet hade jag en svenskalärare som började varje lektion i flera veckor med att fråga inför hela klassen ”Vad är pluskvamperfekt, Veronica?” Vilket bara resulterade i att jag inte lärde mig det och dessutom vägrade lära mig någonting alls om språkets uppbyggnad. Men jag har alltid pratat och drivs av en vilja att få människor att förstå, att välja skrivande för mina systerskapsberättelser var ett stort steg och tog lång tid att komma fram till.
Vad har du haft för favoritförfattare i ditt liv?
– Majgull Axelsson. Slukar varje ny bok och längtar till nästa. Det är både språket och berättelserna som fångar mig.
Något av det svåraste jag gjort
Har du någon idé på en ny bok?
– Jag har verkligen trivts med att skriva och jag gillar det sansade samtalet som en bok blir. Samtidigt är det något av det svåraste jag gjort. Men jo, nog har det väckt tankar…