KLAS EKMAN: ”Struktur och stränghet”
Klas Ekman är ny redaktionsansvarig på Volante. Han har en bakgrund som välkänd journalist och har också skrivit flera böcker. Senast har han dessutom varit producent för Bildningspodden.
Berätta mer om vad du har gjort tidigare?
Framförallt jobbat som frilansjournalist med någon sorts fokus på personporträtt och kulturreportage. Jag har skrivit för Café, Sonic, Icon och Svenska Dagbladet och en massa andra tidningar och har varit redaktör på Café, redaktionschef på magasinet RES och kulturreporter på Stockholm City under dess sista reinkarnation. Senast hoppade jag in som chefredaktör för magasinet Arena. Och så drog Magnus Bremmer och jag igång Bildningspodden för Stockholms universitet för två år sen. Utöver det har jag skrivit ett gäng böcker, som ”Byt namn! – och andra sätt att lyckas som journalist” där Anders Rydell och jag bland annat föreslog ett karriärbyte till förlagsbranschen efter ett antal år. Så jag försöker leva som jag lärde.
Vad kan förlagsbranschen lära sig av podcastens ökade popularitet?
För Volantes del tror främst på en synergieffekt. En hel del böcker kan ju ge fristående avknoppningar som presenterar innehållet men på ett sätt där podden får ett helt eget värde. Det är också intressant att titta på topplistan och se vilka ämnen som intresserar folk. Det kan ju vara svårt att tävla med exempelvis Alex & Sigge, men populärvetenskapligt innehåll och ren allmänbildning är ju glädjande nog väldigt gångbart.
Vad ska du göra på Volante?
Jag ska vara redaktionsansvarig vilket framförallt betyder att jag ska se till att det kommer ut färdiga böcker, men det blir förstås även en hel del arbete med innehåll. Kanske inte på detaljnivå, men när det kommer till struktur och dramaturgi. Det är dessutom de allra roligaste bitarna, tycker jag. Jag har också en mängd idéer som både hänger ihop med nya böcker och andra sätt att nå ut.
Du har ju skrivit flera böcker själv. Vilket kommer vara ditt standardtips till Volantes författare?
Vikten av struktur och stränghet. Det krävs ju en viss masochistisk läggning för att skriva en bok, men jag har alltid varit noga med kapiteluppdelning och strukturerat upp innehållet ordentligt innan jag dragit igång. Då vet man vilken information man ska ha med och var den ska placeras. Därefter har jag satt upp dagsmål på exempelvis 10 000 hyfsat publicerbara tecken och dagsmålen följer man slaviskt. Då känns det inte riktigt lika oöverskådligt och ogörbart. Och så tänker jag också slå ett slag för de extremt tidiga morgnarna. Min erfarenhet är att den förlamande självkritiken brukar vakna till först vid halv elva, elva på dagarna så det gäller att använda tiden dessförinnan så gott det går. Och det där med att vänta på inspiration är ju ungefär som att hoppas på en trisslottsvinst; det är bara att kötta på.
Varför ville du jobba på förlaget?
Om jag blev ekonomiskt oberoende så skulle jag plugga grundkurser på universitetet resten av livet. Det lär jag ju aldrig bli, men att få jobba med Volantes utgivning är ju lika bra och nästan samma sak. Innan jag började jobba här kunde jag knappt något om astrofysik, nu skulle jag åtminstone klara mig hjälpligt i ett vanligt middagssamtal. Dessutom är själva jobbet enormt utvecklande för min del; att få arbeta med berättande på en mer avancerad nivå – och slippa skriva böckerna själv.