Giro d’Italia – Fredrik Kessiakoffs minnen från sitt första Giro d’Italia
I samband med starten av årets Tour de France ger vi ut cyklisten Fredrik Kessiakoffs biografi Mitt eget race. Vi bjuder nedan på ett utdrag ur boken, Fredriks minnen av sitt första Giro.
—
Jag har varit proffs i fyra månader och har kört 34 tävlingar när jag blev uttagen som kapten till Giro d’Italia. Egentligen skulle inte Servetto-Fuji få delta alls på grund av dopingdomarna men beslutet överklagades och Idrottens skiljedomstol, CAS, gav laget rätt att köra.
Klart jag var glad. Att få köra som kapten i en Grand Tour under mitt första proffsår på landsvägscykel överträffar känslan av surrealism från Malyasia fem månader tidigare.
Och det var klart att jag tänkte ta chansen att visa upp mig, precis som jag gjort i de tidigare racen. Och precis som det gjort tidigare under säsongen gick det bra. Efter tolv etapper låg jag på tionde plats totalt.
Men när jag startade den 14:e etappen började jag känna att jag var trött, tröttare än jag någonsin varit tidigare. Men så hade jag ju också hade tävlat och ansträngt mig på ett sätt som jag aldrig gjort förut. Tröttheten hade ackumulerats, nu började den sippra ut.
Etappen, som gick mellan Campi Bisenzio och Bologna, gick svagt uppför, jag lade mig i klungan och väntade på att den skulle börja sänka farten och organisera upp sig. Men det hann aldrig hända, för jag tappade klungan och är på väg att bryta. Det var varmt, benen kändes trötta. Men jag bestämde mig för att jag måste gå i mål, som jag brukar, det är en hederssak. 45 minuter efter segraren passerade jag mållinjen.
Där spräcktes drömmen om ett bra resultat i girot.
Ett mountainbikelopp är explosivt och relativt kort, det innebär att man kör skiten ur sig. Problemet var att jag hade samma inställning när jag började köra landsväg. Om du tror att du kan ha inställningen att du ska köra max så blir det som det blev för mig.
När girots 21 etapper var avklarade hade jag gjort 55 starter under hela säsongen. Det är mer än dubbelt så mycket som under ett år som mountainbikecyklist. Då körde jag max 25 race per år, tävlade på helgen och åkte hem och vilade i fem-sex dagar.
Jag hade nått en gräns för hur mycket min kropp tål. Och ungefär halva säsongen återstod.
*
Photo by Bilobicles Bag, CC BY-NC 2.0.
På bilden syns Gino Bartali och Fausto Coppi.