Magnus Lindkvist vill revolutionera ljudboksformatet: “Jag försöker reclaima 1300-talet”

Magnus Lindkvist är en svensk världsstjärna. Han de bara de senaste åren föreläst bokstavligt talat på sex kontinenter, från Kapstaden till Karachi och Kiev.

Han har skrivit sex böcker, alla utgivna på engelska. Nu revolutionerar han ljudboksformatet med Så börjar framtiden. Utan manus, enbart med en tydlig egen idé och några punkter med anekdoter som illustrerar den, har han gått in i en studio. 

Till berättelserna lägger han också egna ljudeffekter. Magnus Lindkvist nynnar exempelvis gitarriffet i Enjoy the silence då han berättar om hur kreativitet skapas, utifrån en anekdot om en Depeche Mode-inspelning.

Han kallar formatat för pok.
Inte en bok, inte en podcast, utan någonting däremellan.

Varför ”pok”?

Det var ju så allting berättades innan boktryckarkonsten blev universell och alla kunde sitta hemma och trycka upp en liten bok eller tidning, innan det så berättade man alltid saker för varandra. Så jag försöker att reclaima 1300-talet.

Jag tror folk har ett medium, en väldigt duktig författare är oftast en duktig författare för att han eller hon saknar andra uttrycksformer. Jag är en ganska bra talare och därför per definition en ganska dålig författare. Och efter att ha testat sex gånger så kände jag att nu är det dags att hitta ett nytt uttryckssätt.

Därför gjorde jag den här boken. På det här sättet.

Den utgår ifrån anekdoter jag samlat på mig under tjugo år. Så det är som en slags sagostund om innovation och uppfinningar och framtidsskapande.

Du pratar om att framtiden är ett verb, ”att framtida”. Varför ska vi lära oss om det?

Jag tycker att vi ser på framtiden helt fel idag. Framtiden presenteras ofta som någonting lite lätt hotfullt som gömmer sig bakom nästa hörn, ”här kommer den!”. Då handlar det om brinnande skogar och mat som är slut och robotar som ska ta våra jobb, politiskt kaos och troligtvis krig.

Jag tycker att vi ser på framtiden helt fel idag

Min bok handlar ju om motsatsen, att vi skapar framtiden underifrån, på individnivå. Den skapas i vrår och hörn och genom personliga missöden och genom experiment. Genom att prova och se, ibland genom slump och ibland genom planering men det är egen-skapat och personligt. Det är därför inte en plats eller en sak, framtiden, utan en aktivitet, att framtida.

Du måste få många frågor om framtiden ändå. Vad brukar du säga då folk undrar om vad som kommer hända?

Frågan ”vad ska jag lära mig för framtiden?” får jag väldigt ofta, då brukar jag alltid använda ett svar som Paul Saffo på Institute for the Future sa ”det spelar ingen roll, det kommer ändå vara utdaterat inom tio år efter att du tagit examen”, och man kanske till och med borde korta ner det till fem år.

Men jag tror att renässansbildningen, alltså förmågan att förstå hur olika fält hänger ihop, att bygga tunnlar mellan stuprören, kommer vara en väldigt viktig dimension. Det är jag inte ensam om att tänka. Att det är just mellan de här tunnlarna som affärsmöjligheter uppstår, entreprenör betyder ju mellan.

Renässansbildningen kommer vara en väldigt viktig dimension

Vi ser att det är där forskningen sker, bioteknik, kärnfysik, man slår ihop olika områden och ämnen för att förstå världen bättre, och inte minst i konst. I princip varje låt på Spotify idag som är något att ha kommer med videoprojektioner och förklaring om sångtexten. Det är inte bara en låt längre, det är en video och text och en låt i ett. Ett datorspel är ju både en film och en värld och en arena och en bok. Det är ju vad man kallar för ett gesamtkunstwerk, och gesamtkunstwerk tror jag är en väldigt användbar modell för att förstå framtidens konst, affärer, skapande. Så där någonstans tror jag vårt inlärningsbehov ligger.