Varför blev du besatt av nudging, beslut och beteenden?
Ovan bild på Richard Thaler, Ekonomipristagare till Nobels minne 2017, och Alexander Norén.
Alexander Norén har skrivit boken Nudge: så funkar det.
Hur kom det sig att du blev besatt av hur vi fattar beslut och beter oss? För de flesta är du känd som en frågvis programledare och journalist i SVT. Plus att vi ofta ser dig i samband med Nobelpriset.
Min förra bok, Hög på hus, kom att handla mycket om bostadsaffärens psykologi och lämnade mig med en vilja att utforska vilka andra områden i det dagliga beslutsfattandet där vi riskerar trilla i de beslutsfällor som säljare lärt sig gillra så framgångsrikt.
Jag fördjupade mig i området beteendeekonomi som utforskar psykologin i ekonomin för att lära mig hur jag själv skulle kunna bli en bättre beslutsfattare i allt från att hantera pengar smartare till att motionera mera. I grund och botten handlar det om att lära känna sina mänskliga svagheter bättre för att kunna fatta mer rationella beslut.
Vi är tyvärr ofta våra värsta fiender
Vem ska läsa boken? Är det här en bok om privatekonomi, eller?
Beteendeekonomi och konceptet ”nudging” är tillämpligt på alla nivåer — från individuella konsumtionsbeslut till övergripande vägval som omställningen till ett mer hållbart samhälle. Det handlar om att designa valsituationer på ett sätt som gör det lätt att göra rätt. Rätt, i bemärkelsen det som vi egentligen skulle vilja om vi bara hade viljestyrka och information nog för att välja klokt och rationellt.
Det kan handla om något så enkelt som att ställa den feta maten sist i buffén, så plockar vi på oss mer av det nyttiga på tallriken. Eller automatiskt flytta över pengar från lönekontot till sparkontot den 25:e istället för att spara det som blivit över den 24:e. Så kan vi knuffa oss till smartare vardagsbeslut utan att för den skull ta bort valfriheten att välja ”fel”.
Men även politiker är intresserade av nudging. Varför?
På samhällsnivå kan det handla om att ett elbolag låter kunderna få ”välja bort” grön el istället för att ”välja till” det, eller att man aktivt måste ange att man inte vill vara organdonator istället för, som idag, tvärtom. Då skulle betydligt fler köpa grön el och medge organdonation. För dem som inte vill, ska det var ett klick bort att säga nej. Nudging är en filosofi om hur man med små, enkla och billiga medel — baserat på beteendeinsikter — kan påverka individuella beslut i en mer rationell riktning.
Varför behövs nudging?
Klarar vi oss inte bra själva?
Varför behövs nudging? Klarar vi oss inte bra själva?
Vi är tyvärr ofta våra värsta fiender. I vissa lägen beter vi oss mer som Homer Simpson som fått syn på en donut än mister Spock som fattar helt rationella beslut. Situationer där vi brukar låta vårt nuvarande jag få ha lite roligt på vårt framtida jags stora bekostnad eller där det helt enkelt är för jobbigt att tänka klart, är lämpliga för nudging.
Det finns en paternalistisk utgångspunkt, men nudging får aldrig handla om förbud eller att ta till ekonomiska styrmedel. Individens frihet att falla för stundens frestelse istället för att välja det nyttiga måste vara intakt. Därför beskriver konceptets pappa Richard Thaler nudging som ”liberal paternalism”.
Du har träffat Richard Thaler flera gånger. Hur är han?
Han vet hur man berättar en bra historia. Och han är full av dem. Historier om människor, ekonomiprofessorer och andra som kan anses vara fullärda om hur man borde bete sig rationellt som en ”homo economicus”, som faller i beslutsfällorna han ägnat större delen av sitt liv åt att kartlägga.
Men vad är egentligen nytt med detta?
Länge arbetade han och andra beteendeekonomer i stark uppförsbacke. Dogmen inom ekonomisk vetenskap var att människor fattar rationella beslut. Deras ifrågasättande av den utgångspunkten togs inte emot med blida ögon av det rådande etablissemanget. Men på senare år har hans forskningsfält fått erkännande. Inte minst genom att hans vän och kollega, psykologiprofessor Daniel Kahneman, fick Ekonomipriset till Alfred Nobels minne 2002.
Jag träffade Thaler första gången när han var på besök i Sverige för att föreläsa för politiker i Riksdagen om hur man borde reformera PPM. Jag gjorde då en intervju för SVT som jag sparade ifall han skulle få ekonomipriset själv, eftersom jag brukar programleda tillkännagivandet. Jag tänkte att det snart skulle vara hans tur.
Det gick fortare än jag (och han själv?) anade: ett par månader senare läste de upp hans namn i direktsändning. En minut senare kunde vi sända en längre intervju med honom! Senare på hösten reste jag till Chicago för att porträttera hans gärning för SVT’s räkning. Då föddes också idén till att skriva den här boken.
***
Läs mer:
• Läs Alexanders på plats-intervju med Richard Thaler.
• Mer info om boken och köplänkar.
