Ngugi wa Thiong’o på Bokmässan
Jag fick ett mejl igår. Det var från Ngugi wa Thiong’o med mer information om hur han ser på sitt deltagande på Bokmässan i Göteborg i slutet av september.
Dit är Ngugi, som ofta benämns som ”nobelpriskandidat”, inbjuden för att vara huvudgäst och prata kring sin kommande bok Se Afrika som Volante ger ut.
Vår skiss på omslaget ser ni nedan. Formgivare är Håkan Liljemärker som också gjorde omslaget till Adonis Våld och islam. Tanken är att spegla innehållet: Att vi behöver ”se Afrika” (boken diskuterar sedan hur detta bör ske).
Så hur kan vi se Afrika i högre grad?
Så hur kan vi se Afrika i högre grad? Formmässigt experimenterar vi kring ett självlysande omslag. Det ska lysa i mörker.
Samtalsmässigt hoppas vi på att Ngugis bok blir läst och diskuterad, förstås, och att hans besök på Bokmässan skulle leda till fantastiska samtal, både då men också med stor påverkan på vårt perspektiv på Afrika över huvud taget.
Det samtal som vi vill föra om Afrika behövs.
I sitt brev tackar Ngugi för ett ”fängslande omslag”, men säger också att han är frustrerad över situationen. Det är dubbla känslor. Vi har respekt för hans position, men svarat att inbjudan står kvar.
Det samtal som vi vill föra om Afrika behövs.
Många håller med om det. För att citera Lisa Irenius i Svenska Dagbladet så kan det knappast beskrivas som en seger om han inte skulle komma:
Ngugi wa Thiong’o är en av världens främsta afrikanska författare, och har tänkvärda perspektiv på bland annat kolonialism, språk och exil. Genom ett deltagande på bokmässan hade hans ord kunnat nå en ännu större svensk publik, dels på plats, dels genom intervjuer i medier med bred spridning.
Har ni för övrigt märkt att det verkar vara en vattendelare mellan journalister och tidningsredaktioner å ena sidan, och författare och till viss del förlag å andra sidan? Jag tror det beror på hur man ser på sig själv och vad man gör. Agerar man för ett större torg, med olika åsikter, eller vänder man sig till en läsekrets och ger ut ett snävare urval med en inriktning, med en tolkning av rollen ”utgivare” kopplat till att stå bakom något?
Volante är ju ett av få oberoende, mellanstora förlag. Flera andra är knutna till organisationer som har ideologiska eller politiska inriktningar. Vi har på så sätt givit ut böcker med olika politiska perspektiv och jag har sett det som en styrka. Argument behöver mötas av argument. Dessutom har jag alltid tyckt att det varit viktigt att nå ut bortom en homogen ekokammare.
Det är klart att det finns en gräns för vår utgivning och ibland har enstaka manus fallit utanför den. Det är ändå vi som tillhandahåller vårt torg, vår tid och energi. Vi måste också väga vad det sker på bekostnad av.
Det är lätt att skuldbelägga principfastheten hos olika aktörer idag, på alla håll. Men ingen bör i alla fall kalla Ngugis tvivel för en seger. Jag ser bara tomhet och på sikt ännu större klyftor.
// tobias.
(Förlagschef och grundare)