HANS SJÖGREN: “Forskarnas bedömning var att familjeföretag som ägarform inte skulle överleva.”

I sin nya bok Familjedynastier: Så blev Sverige rikt tar sig professor Hans Sjögren an några av våra mest kända storföretag och familjerna som driver dem.

Vem är du och vad har du gjort?
– Professor i ekonomisk historia vid Linköpings universitet och vid Handelshögskolan i Stockholm. Har gett ut ett femtontal böcker inom finans- och företagshistoria. Utbildade mig först till musiker, och är fortfarande aktiv.

Vad är familjedynastier?
– Familjer som gjort banbrytande innovationer och sedan i många generationer förvaltat och utvecklat arvet, till att idag stå som långsiktiga ägare av världsledande företag.

Varför började du intressera dig för just de här familjedynastierna?
– När jag såg hur familjeföretagen överlevde trots ökad internationalisering och börsnotering. Forskarnas bedömning var att familjeföretag som ägarform inte skulle överleva framväxten av multinationella företag. Men de hade fel. Dessutom såg jag att den dominerande ägarformen i tillväxtekonomier, som i Asien, var familjeföretag.

De har varit med och byggt upp välfärdssamhället underifrån, och fått det politiska systemet att stödja dem i sitt arbete.

Hur menar du att Sverige blev rikt på grund av de här familjerna?
– Att de identifierat nya behov på varu- och tjänstemarknaderna. Att de med nyfikenhet och uthållighet kombinerat känslomässigt engagemang med kompetens och växande erfarenhet (av kunder, leverantörer etc). Att de utvecklat en familjär värdegrund som varit vägledande för deras bolagsstyrning och byggandet av ett starkt varumärke. Att de varit med och byggt upp välfärdssamhället underifrån, och fått det politiska systemet att stödja dem i sitt arbete.

Är inte de här historierna redan skrivna?
– De finns var för sig, men ingen har tidigare sammanställt historierna för att se vilka mönster de bildar – vad de har gemensamt och vad som skiljer dem åt. Boken är först med att förklara det generella i det som hittills varit var till synes specifika.

Ingen har tidigare sammanställt historierna för att se vilka mönster de bildar.

Vem ska läsa boken, tycker du?
– Den som vill roa sig med hisnande berättelser om svårigheterna att driva familjeföretag med allt vad det innebär av tyranniska ledare, syskonfejder och tragedier. Det är bildande läsning om hur en dynasti på kort tid lyckas generera tillväxt och välfärd, och ge vidare ännu större värden till nästa generation, om hur barn och barn-barn tidigt fostras in i sina roller. I dynastierna blandas dragen hos Machiavellis furste med Karl Marx tro på meritokratins möjligheter, men också bagaren hos Adam Smith som arbetar för familjens överlevnad. Allt detta i skön förening med Max Webers protestantiska etik. Lärdomarna är många, inte minst när det gäller successionen. Boken kräver inga akademiska poäng.

Vad som är bäst för företaget inte alltid är det som är bäst sett från familjemedlemmarnas synpunkt.

Vad är det som de flesta inte inser när det gäller de här familjerna? Är det något viktigt som kommit i skymundan eller brukar glömmas bort?
– Att blodsband är den viktigaste meriten om du vill styra ett familjeföretag, men att det underlättar betydligt om du samtidigt är professionell. Vad som utmärker de mest framgångsrika familjeföretagen är att de kommit till insikt om att vad som är bäst för företaget inte alltid är det som är bäst sett från familjemedlemmarnas synpunkt, och att de lärt sig hantera konsekvenserna av att det måste få vara så.

Fick du några egna aha-upplevelser under arbetet med boken?
– Ett; att Norden jämförelsevis har fler familjedynastier än de flesta andra länder i världen. Det gäller i synnerhet Danmark och Sverige. Två; att de absolut flesta levande dynastier i dag grundas utanför storstäderna, många av dem på landsbygden.