EMMA FRANS: ”Man skulle kunna kalla mig vetenskapsaktivist.”
Sveriges roligaste forskare bokdebuterar i höst på Volante förlag.
I Larmrapporten – att skilja vetenskap från trams ger Emma Frans läsaren en grundläggande och underhållande vetenskapskoll.
Vem är du?
– Jag är 35 år, tvåbarnsmor, forskar inom epidemiologi vid Karolinska Institutet och har under en längre tid jobbat med vetenskapskommunikation. Jag skriver bland annat Vetenskapskollen i Svenska Dagbladet där jag granskar mer eller mindre vetenskapliga påståenden. Man kanske också skulle kunna kalla mig ”vetenskapsaktivist” eftersom jag på olika sätt försöker verka för en värld där vetenskapen har en starkare ställning i den allmänna debatten. Och i höst blir jag även författare!
Idag är det som att varje dag
är den första april.
Varför heter den Larmrapporten?
– När media rapporterar om vetenskap resulterar detta ofta i alarmistiska rubriker. Bokens syfte är att ge läsaren verktyg för att förstå att ”larmrapporterna” oftast är betydligt mer harmlösa än vad rubrikerna ger sken av. Jag vill göra läsaren mer motståndskraftig till alarmistiska budskap eftersom jag tror att rädsla är farligt för både individen och samhället. Och verktygen kan användas på alla typer av påståenden – inte bara de som handlar om att din favoritmat kan ge dig cancer.
Varför behövs just din bok? Och varför ska just du skriva den?
– Idag är det som att varje dag är den första april. Vi måste lära oss att leva med att allt vi läser och hör kan vara aprilskämt. Dagens stora flöde på information innebär ger vissa negativa bieffekter. Falska nyheter och vinklad statistik sprids snabbt och etablerade medier jagar klick med hjälp av sensationella rubriker. Nu är det plötsligt upp till mediekonsumenten att bedöma sanningshalten i olika påståenden. När man, som jag, studerat och forskat hela sitt liv är det vetenskapliga förhållningssättet en ”arbetsskada”. Det innebär att jag ofta är tveksam till nya påståenden, jag försöker hitta alternativa förklaringar och jag försöker utmana mina förutfattade meningar. Jag har insett att det är en väldigt användbar arbetsskada i dagens medielandskap och det är den jag nu vill lära ut till andra.
Jag har insett att det är
en väldigt användbar arbetsskada
Hur fick du idén?
– Jag har hållit på med vetenskapskommunikation ett tag och insett att det inte räcker att bidra med faktakoll. Mycket forskning visar att när någon väl bildat sig en felaktig uppfattning är det i princip omöjligt att få vederbörande att ändra sig genom att konfrontera denna person med korrekta fakta. Det kan till och med ha motsatt effekt. Syftet med boken är att förebygga felaktiga uppfattningar genom lära människor hur de själva kan granska ett påstående.
Varför är vetenskap viktigt?
– Mänskligheten behöver vetenskapen för att komma framåt. Vetenskap handlar om metoder för att nå objektiva sanningar. Det fungerar därför som ett ”motgift” till falska påståenden. Jag tycker nog att det finns ett självändamål i att inte tro på osanningar. Men det handlar också om att motverka rädsla samt att se till att vi fokuserar på de verkliga problemen istället för att slösa resurser på att släcka bränder som inte existerar.
Jag tycker nog att det finns ett
självändamål i att inte tro på osanningar.
Vad var det som fick dig att börja brinna för just de här frågorna?
– Jag är lite besatt av människan tror jag. Väldigt tidigt började jag intressera mig för hur kroppen och psyket fungerade. Mina föräldrar är äldre generationens psykologer, den lite ”flummigare” skolan, men jag har alltid haft en förkärlek för hårda variabler – sådant som går att kvantifiera och beräkna – det kanske är mitt sätt att revoltera. Därför blev jag intresserad av vetenskapsmetod och har under flera år undervisar i detta – bland annat för läkarstudenter vid Karolinska institutet.
Vem vill du ska läsa boken?
– Det eviga problemet för oss vetenskapskommunikatörer är att vi ”predikar för kören”. Alla som redan är övertygade om vetenskapens förträfflighet hyllar oss men vi lyckas aldrig nå ut till de som inte redan är frälsta. Min förhoppning är att boken uppskattas av de som redan är övertygade om hur viktig det är med vetenskap, men att den också är tillräckligt underhållande och smart för att tilltala de som inte brukar intressera sig för vetenskap.
Hur har det varit att arbeta med boken, tycker du?
– I mitt yrke som forskare skriver jag avskalade och faktatunga texter. All överflödig text måste strykas. Att skriva en populärvetenskaplig bok innebär på många sätt att jag måste lära mig att skriva på ett sätt som är precis tvärt emot det jag är van vid. När jag kommunicerar i tal eller på twitter har det alltid varit lätt för mig att överge den torra akademiska tonen. Men det har varit en utmaning att även göra detta i längre textformat.
Det är värre att ha tråkigt
än att ha för mycket att göra.
Du forskar, har familj, twittrar från två konton och skriver en bok – HUR hinner du?
– Jag har börjat äta kiwi med skalet på – och sparar därför jättemycket tid. Nej, jag vet inte. Jag tycker att det är svårt att hitta en rimlig balans. Jag börjar nästan tvivla på att det finns ett tillstånd mellan att vara uttråkad och att vara överstimulerad. Egentligen tycker jag nog att det är värre att ha tråkigt än att ha för mycket att göra. Så jag kör på. Vi får se hur länge det håller.
> Klicka här för förköp av signerat ex.
(Skickas minst en vecka före ordinarie släpp 7 oktober.)