Why do you write strong women characters? Because you’re still asking me that question.
- 1 min
- 8 kommentarer
Det här talet av manusförfattaren Joss Whedon, där han förklarar varför många av hans huvudpersoner är kvinnor, har delats flitigt på senaste tiden. Om du inte har sett det redan, gör det. Det är jätteroligt.
Häromveckan fick jag en kommentar som undrade om jag inte tycker att jag låter som en upphakad skiva. Och det är ju sant. Det tycker jag absolut. Skulle man sammanfatta det mesta jag skriver skulle det antagligen bli ungefär så här: Kvinnor och män är lika mycket värda. Kvinnor och män är lika mycket värda. Kvinnor och män är lika mycket värda. Och så borde vi inte ta sönder planeten vi är helt beroende av.
Jag vill inte skriva så. Jag vill att alla teman på den här bloggen ska vara helt ointressanta, ge noll delningar och kunna inledas med orden Idag tänkte jag att vi skulle ägna oss åt att slå in öppna dörrar. Men så är det inte. För dörren är inte öppen. Kommentaren om den upphakade skivan följdes av en annan som menade att jag har helt fel i det jag önskar och ber om (att kvinnor och män ska vara lika mycket värda). Det är fortfarande en åsikt som kan anses vara kontroversiell. Och den som är arg över sakernas tillstånd kan fortfarande anses besvärlig.
Så jag är ledsen, men ni som är uttråkade får helt enkelt hjälpa till så att saker går lite fortare. För tills det är lika självklart med jämställdhet som att jorden är rund. Tills det är lika kontroversiellt att komma ut som feminist som att komma ut med att man är för demokrati. Tills Joss aldrig mer får frågan om varför han skriver om kvinnliga huvudpersoner. Tills dess måste vi fortsätta.