Vem älskar en feminist?
- 2 min
- 11 kommentarer
Förra veckan lyssnade jag på Tendens serie Vem älskar en feminist? Där intervjuas svenska män, från den nyktre alkoholisten Jurek till ”alfahannen” Tom till P.O. Enquist (som för övrigt nog är så nära en celebrity crush jag kommer. ÄLSKAR honom) om sin syn på feminism och vad den gör med deras relationer.
Först och främst blev jag imponerad över hur kloka synpunkter de flesta kom med. Tror inte att jag hade varit så sammanhängande om jag blev påhoppad på gatan av en radiojournalist som började sjunga Åh åh åh tjejer. Men det blev också tydligt hur de allra flesta, oavsett sin inställning, gick som på ett minfält när de pratade. Det var uppenbart att de var rädda för att säga fel och bli missuppfattade.
Det här är ju verkligen ett aber. Jag tror att de flesta människor som inte vill kalla sig feminist helt enkelt inte vet vad feminism är. Enda sättet att komma tillrätta med det är ju att prata om saken och förklara vad man menar, från båda håll. Om många känner att det är farligt att prata om feminism kommer det samtalet aldrig att föras. Då blir det feminister på ena sidan och jämställdister på den andra som skriker sig hesa på varandra, och det är ju helt ointressant.
Samtidigt är det så himla lätt att bli frustrerad. När jag lyssnade på programmet väste jag flera gånger ”jävla idiot” för mig själv när ännu en snubbe säger att bilder på nakna tjejer på väggen inte har något med kvinnors låga löner att göra, eller att man ju ”måste få uppskatta en kvinnas skönhet”. Samtidigt inser jag att han aldrig kommer att fatta vad jag menar så länge jag kallar honom öknamn.
Ibland önskar jag att fler manliga feminister skulle ta plats i debatten, för att understryka att det inte handlar om könskamp utan om rättvisa. Precis som en vit svensk kunde kämpa mot apartheid (utan att för den sakens skull bli ”mindre vit” eller förlora sig själv eller hata alla vita) kan män vara feminister. Eftersom jag, av en ren slump, fick upp ögonen för feminismen genom manliga vänner och framför allt Kalle, är det så himla självklart för mig. Men det sitter tydligen långt inne, trots att män också har så mycket att vinna på jämställdhet.
Att det ska vara så himla svårt.