Välkommen till den mörka sidan
- 2 min
Jag är alltid lite kluven till att skriva om svåra, mörka saker. Eller, rättelse: jag är kluven till att skriva om svåra, mörka saker som rör mig själv. I för-skålen ligger naturligtvis att det är viktigt. Viktigt att prata om sånt som är jobbigt, inte bara på ett allmänt plan. Jag har själv blivit otroligt hjälpt av andra människor som skriver personligt, som Emelie när man får hjärtat krossat eller Clara när man är så jäkla arg på idioter eller förlorar någon som står en nära. För att man får lite nya perspektiv men också för att man känner lite mindre ensam och idiotisk om någon annan uppenbart inte helt tappad person känner ungefär samma sak.
I mot-skålen ligger min självbild. För när jag skriver om jobbiga grejer måste jag ju erkänna för mig själv att jag har varit med om dem. Och det gillar jag INTE. Jag ser på mig själv som en ganska glad prick. Pepp, liksom. Och engagerad. Det rimmar så himla illa, i alla fall i mitt eget huvud, men depressioner, ångest och stress.
Men. Kanske är det precis det som är poängen. Kanske är det därför ni ber mig skriva mer om sånt? För att ni vet att jag har haft min beskärda del av skit, och ändå inte är trasig. Livet är en förbaskad gråzon, helt enkelt. Och när man, som jag just nu, har fötterna lite mer på det vita kan det vara bra att tänka på det svartare, om inte annat för att det kanske blir lite lättare nästa gång det händer då.
Därför kickar vi nu igång en temavecka. De närmsta dagarna kan man här låta sig inspireras av läsning inom så uppmuntrande områden som:
1. Ätstörningar
2. Att gå in i väggen
3. Vardagsångest
4. Terapi/KBT/ACT
Jag har ju skrivit om en del av det här och angränsande områden tidigare. Dom inläggen finns här för den som vill värma upp lite.
Om att äta anti-depressiva mediciner
Ett mail till mig själv som 17-åring
Om att nästan förlora den man är kär i
Om att gråta om man försöker prata