Tio år i ingen ordning alls
- 1 min
- Kommentera
Alltså förlåt, jag vet att det är SJUKT mycket 90-tal just nu. Du drunknar antagligen i britpop, magtröjor, färgglad ögonskugga (kanske även hårmascara?) och bootcut-jeans. Om du känner så kan du omedelbart gå vidare till nästa inlägg, jag kommer inte att hålla det emot dig.
Men för mig är 90-talet speciellt, för 1990 började jag ettan och 1999 gick jag ut nian. Decenniet omfattar därför hela min skoltid, från Benettontröja och bänkpapper till folköl och Champagne (butiken, inte drycken). Jag ska inte vara överdrivet nostalgisk, för det var ganska hemskt för det mesta. Då brukade jag stänga in mig i mitt rum (där allt var Tricia Guild-färgat) och lyssna på CD-skivor. Herregud, vad avlägset det känns. Man spelade HELA skivan massor av gånger tills man kunde alla låtar utantill.
Jag tänkte slänga ihop en liten lista med några av mina favvisar från den tiden, men upptäckte snart att de var väldigt många. Tydligen hinner man lyssna på en hel del skivor på tio år, även om man största delen av tiden är upptagen med att ligga på golvet och prata i sin hjärtformade telefon med Anna, Sabina, Maria eller någon annan man träffar varje dag i skolan.
Den börjar i alla fall såhär:
Och fortsätter i ungefär två timmar till. Jag säger inte att allt har åldrats med värdighet sedan seglarlägret i sjuan. Men just då, när man hade varit uppe hela natten och exempelvis hissat upp en fläskfilé i flaggstången, var Republica det bästa bandet jag visst alla kategorier.
ettan till nian