Tigrar och ejdrar
- 3 min
Angående American Apparel de senaste dagarna finns det en kommentar som alltsomoftast dyker upp (bland annat i en särdeles förvirrad kommentar på mitt inlägg in måndags), som jag tycker förtjänar lite extra uppmärksamhet. Den brukar lyda något i still med:
Men hallå, modevärlden objektifierar män precis lika mycket som kvinnor! Kolla i vilken tidning som helst, där finns det en massa unga vältränade killar!
Jag skulle säga att det finns tre problem med det här.
Det första, och enklaste, är naturligtvis att två fel inte gör ett rätt. Lika lite som man säger Men hallå, tigrar är ju också utrotningshotade så det gör väl inget när man diskuterar situationen för sjöfåglar i Östersjön, är att män objektifieras ett rimligt argument för att inte problematisera när kvinnor gör det. Om du har stora problem med hur män framställs i reklam, ta tag i det då istället för att använda det som argument för att någon annan inte ska bry sig i en helt annat fråga.
Men, och här kommer vi in på problem två, det är väldigt sällan någon tar tag i den enorma objektifieringen av män i reklam, helt enkelt för att den inte är ett särskilt stort problem. Om man ens en sekund tror att situationen är lika för män och kvinnor på den här fronten har man förbaskat skeva glasögon på sig. Det slog mig under Hall of Femmes där man bland annat fick se en massa tidningsomslag som Ruth Ansel och Janet Froehlich hade gjort. Där fanns inte en enda man som enbart var dekorativ. Männen på omslagen var kändisar, personer. Kvinnorna var ibland det också, men lika ofta en namnlös modell som skulle symbolisera något. Således, ett objekt.
Jag tar det här exemplet för att det inte är så extremt. Det rör sig om välgjorda, intelligenta tidningar (typ New York Times Magazine) av kvinnliga formgivare, och till och med där är skillnaden tydlig. Vi behandlar män och kvinnor helt olika i media. Går man in på exempelvis Pressbyrån och börjar räkna i hyllan blir det naturligtvis ännu klarare. Och mängden spelar roll. En bild är inte värd lika mycket som hundra.
Men, säg att det faktiskt var så att man bläddrade igenom en modetidning och såg precis lika många dekorativa män som kvinnor. Då skulle vi väl vara framme ändå? Det för oss in på problem nummer tre, att man inte kan koppla bort saker från sitt sammanhang. Män är överordnade kvinnor. Män är det neutrala könet och subjektet i nästan alla sammanhang. När därför exempelvis Tom Ford i sina annonser fläker ut män så som man är van att se kvinnor, blir effekten inte alls samma. Det blir en lek med estetik och roller. Det blir homoerotiskt, eftersom blicken fortfarande antas vara en mans. Men det hotar ingen, eftersom mansrollen är bred. Den som inte vill eller kan identifiera sig med snubben i reklamen behöver bara bläddra till första redaktionella sidan i tidningen för att hitta en helt annan typ av man, som också får synas och höras. Den lyxen har sällan kvinnor.
Men som sagt, man behöver inte göra det så komplicerat om man inte vill. Det går alldeles utmärkt med att försöka komma ihåg det där med tigrar och ejdrar, och att det garanterat är bättre att ta tag i de problem man själv ser istället för att kritisera dem som försöker lösa något annat.