Tidrapport
- 2 min
- 12 kommentarer
Jag är för sex timmars arbetsdag. Eller snarare: jag är för noll timmars arbetsdag. Om vi kunde få ihop samhället utan att någon behövde göra något de inte ville skulle det ju vara strålande. Men sex timmar låter som ett bra steg på vägen.
Jag vet faktiskt inte varför vi har fått för oss att 8 timmar är just det man ska jobba, oavsett vem man är och vad man gör. Den traditionen har ju bara typ 40 år på nacken. Innan dess jobbade de flesta mer och några lyxiga mindre. Men målet var under hela 1900-talet tydligt: vi vill att så många som möjligt ska jobba så lite som möjligt.
Om man ska vara lite biologisk är väl det egentligen hela mänsklighetens drivkraft: att hitta på smarta idéer så att vi med så små resurser som möjligt kan skaffa det vi behöver och vill ha för att kunna leva och fortplanta oss. Så tänker vi fortfarande. Alla går runt och skapar sina egna rutiner och effektiviserar vardagen. Ibland kommer stora uppfinningar som sparar en himla massa tid åt oss. Vi kan göra precis samma sak med mindre ansträngning, och då blir vi jätteglada.
Så. Fram till typ 70-talet användes de framstegen till se till att fler fick det bättre ställt materiellt, men också till generella arbetstidsförkortningar. Sen tog det plötsligt tvärstopp. Ingen människa i hela världen verkar vilja jobba mindre. De få partier som fortfarande har arbetstidsförkortning som fråga blir utskrattade.
Jag tycker att det är helt ologiskt. För det är ju inte så att de där effektiviserande uppfinningarna och idéerna har slutat komma. Snarare tror jag att vi sen 70-talet har fått grejer som effektiviserar oss mer än någonsin tidigare. Ett exempel från min egen bransch: En ateljéassistent som år 1992 fick uppgiften att hitta en bild på en hund i cirkuskläder fick börja med att bläddra i byråns bildböcker. Hittades inte bilden fick man gå vidare till bibliotek, bokaffärer, man fick ringa runt. Det kunde ta timmar, dagar. En ateljéassistent år 2012 skriver dog in circus costume på Google och har 0.36 sekunder senare ungefär två miljoner bilder att välja på. Valet av hund tar sedan kanske tar en kvart. Google har alltså gjort ateljéassistenten någonstans mellan 10 och 100 gånger så effektiv på 20 år.
Det här är ganska självklart. Men det intressanta är vad vi väljer att göra med den effektiviseringen. För i den politiska debatten är det självklart att ateljéassen då ska uträtta 10 till 100 till arbetsuppgifter. Men. Ateljéassistenten skulle också kunna gå hem. Hon skulle kunna hitta hundbilden och sen gå och spela TV-spel eller hänga med sin farmor eller hjälpa till i ett soppkök.
Jag förstår att många tycker att ekonomisk tillväxt är bättre än arbetstidsförkortning. Men att det är den enda rimliga konsekvensen av effektivisering och teknisk utveckling är fel. Vi kan jobba hur mycket eller hur lite vi vill, men det är ett val. Och med tanke på hur vår värld ser ut just nu, med överkonsumtion, klimatproblem och det förbaskade livspusslet osv, tycker jag inte att den som vill välja att jobba mindre ska skrattas ut.