Stone Barns Farm
- 2 min
I söndags hoppade några MP-kompisar in i bilen för att dra till Stone Barns Farm någon timme norr om stan. Det var så oerhört fantastiskt att komma ut och se lite himmel, träd och gräs.
På Stone Barns finns en tjusig restaurang, ett café och en butik, men vi hade siktet inställt på en tur runt gården med genomgång av djur, växter och ideologi.
Stone Barns är nämligen inte en ekologisk gård, och den frågan dök upp ganska snart. Varför är de inte det? De uppfyller ju alla krav, och mer därtill. Vi snackar liksom inte att grisarna får ekologiskt foder och gott om plats, de bor i en helt egen skog fixad för att vara helt idealisk för just grisar, men små hus, lerbad, stockar och stenar.
Svaret var intressant. Vår guide menade att det handlar om ifrågasättande. Den ekologiska stämpeln är bra, tyckte hon, men den är bara en ersättning. Den fyller ett behov när bonden och konsumenten inte kan ha kontakt med varandra. Men den kommer aldrig vara lika bra som att dra på sig gummistövlarna och åka ut till gården och kolla själv. Till skillnad från industrigårdarna, som inte ens släpper in dokumentärfilmare, vill Stone Barns att man ska komma dit. Och när man väl står där måste man tänka till kring vad vi egentligen vill för djuren, växterna och oss själva.
En annan grej var att den ekologiska märkningen liksom bara funkar retroaktivt, inte för experiment. Den tar inte jordbruket framåt. Nu håller de på Stone Barns exempelvis på och försöker få fram etiskt okej gåslever genom att lära gässen att komma i kontakt med sina naturliga instinkter (då käkar de nämligen väldigt mycket mer av fri vilja under vissa perioder, eftersom deras instinkter säger att de snart ska flytta). Sånt kan aldrig få en märkning. Man måste stå där och kolla på djuren och se om det funkar.
Min största insikt var att det är så sjukt billigt med mat. Alltså på riktigt. Nar man såg hur salladen, äggen och baconet producerades kände man att det borde kosta som guld. Så många mantimmar, så mycket kunskap, så mycket som kan gå fel på vägen. Och ändå kunde jag gå in i fiket och köpa en muffin för tre dollar. Kommer aldrig mer tveka kring om jag ska ta mat med sämre kvalitet för att det kostar lite mindre. Hellre äta gröt från ett ställer som Stone Barns än industriproducerad oxfilé.