Ssssssssssch

För några månader sedan skrev jag ett inlägg om att lyssna. Jag är ju nämligen rätt säker på att det är en genväg till ett behagligt, enkelt och produktivt liv. Om man lyssnar på folk, från dem som gör utrop på flygplatser till gamla damer och sina kollegor minimerar man risken för misstag och blir dessutom uppfattad som rätt smart.

Det är sant i Sverige och det är desto mer sant i USA. För är det något folk inte gör här, så är det just det. Ett möte kan pågå i timmar, det pratas och pratas, men allt måste upprepas 20 gånger för ingen hör vad de andra säger. Vi håller på att bli galna på det. Alltså galna på ett riktigt skrika-rakt-ut-och-springa-smälla-i-dörren-sätt. Jag vill lägga mig ner på golvet och sparka med fötterna tills alla bara håller tyst. Det gör jag inte så klart, det vore ju väldigt knäppt. Men jag tänker tanken, i varenda möte. 

Vår taktik hittills är att inte säga ett ord om vi inte har allas fulla uppmärksamhet. Innan mötena strukturerar vi våra idéer väldigt noga, så att vi förhoppningsvis hinner förmedla i alla fall en av dem innan kaoset bryter ut. Det går sådär. Någon som vet fler/andra/bättre sätt?