Shit förebilder do.
- 3 min
- 15 kommentarer
Gud vad besviken jag blir nu, tänker du inte på att du är en förebild? Den typen av kommetarer har blivit allt vanligare på min blogg och insta på senaste tiden. Efter lite research har jag noterat att detta inte bara gäller mig, utan de flesta andra bloggare också. Vad har hänt? Har vi börjat publicera barnpornografi, detaljerade planer på skattebrott eller skrivit om vårt intresse för att tortera smådjur? Inte vad jag kan se. Snarare består listan på förebildskränkande beteenden av vuxna människor som:
– äter kött
– äter räkor
– äter ost
– äter nyttigt
– gör en spellista utan genusanalys
– gillar en film där en karaktär framställs sexistiskt
– köper kläder från vissa varumärken
– köper kläder över huvud taget
– åker på semester
– inte hinner umgås så mycket som hen skulle vilja med sina vänner
– gifter sig
– är smala
– är tjocka
– låter bli att gå på en fest
– blir fulla
– längtar tillbaka till en stad de tidigare har bott i
– tar en cigarett
– tränar mycket
– tränar lite
Denna på inget sätt uttömmande lista är hämtad från mig och andra på senaste tiden. Den som undrar vari problemen med de här aktiviteterna består (det är inte alltid helt tydligt för den som inte kritiseras för det dagligen) kan prova att spela förebildsbingo. Skriv upp alla ord i rutor, turas sedan om att skrika HÄLSA! HETERONORMATIVITET! STORSTADSPERSPEKTIV! ALLA HAR DET INTE SÅ BRA SOM DU! och se vad som går att kryssa. Ibland är det inte supertydligt, men jag lovar, vill man verkligen trycka till sin förebild går det utmärkt.
Skämt åsido. Det säger sig ju självt att det är mycket svårt att undvika alla de där sakerna. Inte omöjligt, men svårt. Framför allt om det som gjorde ens blogg stor till att börja med inte var att man var så himla bra på att inte äta räkor, utan på något annat. Att skriva texter, ta fina bilder, ha en intressant stil eller intressanta åsikter.
För det tycker jag är det stora problemet med just förebildskortet: det är inget man har blivit vald till, som styrelsen i en bostadsrättsförening eller USAs president. Man har inte ens ställt upp i nåt val. Det enda man har gjort är att göra något man gillar, göra det bra, och bli uppskattad för det. Självklart är det fantastiskt om folk därmed ser en som en förebild, men det kan inte innebära att man måste följa alla mallar samtidigt. Det är omänskligt.
Det som gör mig mest ledsen är att den här kravlistan riktas nästan uteslutande mot kvinnor. Är Gustav Fridolin vegetarian? Åker Soran Ismail på semester med flyg? Hur mycket tränar Jason Diakté? Jag vet inte, och ärligt talat verkar inte jag (eller någon annan) behöva veta. De är duktiga på det de utger sig för att vara duktiga på, och det räcker. De gör något bra. Ingen påstår att Stefan Löfvén är en dålig förebild för att han äger en bil, vilket jag tycker är helt rimligt.
Jag är övertygad om att mina läsare, i alla åldrar, är intelligenta nog för att kunna se mig som en förebild i vissa avseenden, och inte i andra. Man kan gilla mina texter om jämställdhet utan att ha mig som facit när det gäller vad som är en bra alkoholkonsumtion. Vad jag vet har inte ens Barack Obama lyckats vända den nedåtgående rökningskurvan i USA. Och om hela USAs befolkning är så pass smart, är jag inte det minsta orolig för mina läsare.