SCUM osv

Nu ska jag försöka få ihop ett gäng osorterade tankar till ett inlägg. Vi får se hur det går.

Vi börjar med debatten kring Turteaterns uppsättning av SCUM-manifestet. Efter mycket om och men tycker jag att Jens Liljestrands text i DN sammanfattar det hela bäst. Ja, SCUM handlar om att män är värdelösa. Ja, som man blir man inte glad av att höra det. Ja, det är en medveten provokation. Men nej, det är inte farligt. Som Jens skriver:

“Jag lämnar teatern efter att artigt ha applåderat och småpratat vänligt med dem jag känner innan jag går till tunnelbanan. Köper en kaffe och en bit choklad på vägen, det gör jag aldrig annars, men jag känner mig liksom … lättad. Jag inser plötsligt att jag njuter av att ordningen är återställd, av vetskapen om att jag – 1,78 lång, medelålders akademiker klädd i grå överrock – är ett långt större hot mot kvinnorna omkring mig än de någonsin kommer att bli mot mig. Jag vet att det är mina steg de hör bakom sig i den mörka leriga parken, mitt ansikte de sneglar mot vid cykelstället halv tio på kvällen. Jag törs skriva det här eftersom jag vet att ingen kvinna kommer att bombardera mig med hotfulla mejl, för att inte tala om att ringa min mobil på natten och onanera mig i örat.”

Så länge samhället fungerar som det gör just nu kan man inte dra mäns och kvinnors beteende över samma kam. Om SCUM vore omvänt vore det hemskt, eftersom det då skulle vara en stark grupp som attackerade en svag. Nu är det tvärtom, som tur är. Eller vänta, hur var det nu igen? Är det inte så att

  • Män misshandlar kvinnor
  • Män mördar kvinnor
  • Män våldtar kvinnor
  • Män skriker och visslar efter kvinnor på gatan
  • Män tafsar på kvinnor i barer
  • Män förföljer kvinnor hem från tunnelbanan
  • Män plockar upp fulla tjejer i något som ser ut som en taxi och attackerar dem
  • Män sitter på 98% av världens resurser
  • Män ger kvinnor mindre lön än andra män
  • Män använder systematisk våldtäkt som vapen i krig

väldigt mycket mer än tvärtom?

Jo, så är det. Tyvärr är världen just nu, 2011, ett livs levande omvänt SCUM-manifest. Men patriakatet behöver inget manifest, för deras ordning är redan rådande. (Och innan vi blir osams i onödan, läs Lady Dahmers utmärkta beskrivning av vad patriarkat är och vems fel det är osv.)

Därför blir jag sa oerhört frustrerad när folk pratar om Valerie Solanas, eller feminsternas, “manshat”. Det är ju tvärtom! Jag våldtar ingen och skadar ingen och vill inte göra det heller. Jag vill bara att alla ska ha samma rättigheter och möjligheter, och för att komma dit måste jag påpeka vissa missförhållanden. Den här bilden (också från Lady Dahmer) sammanfattar det hela himla bra tycker jag:

Jag blir också mycket frustrerad över till synes tänkande människor som inte vill kalla sig feminister med invändningen att de uppskattar könens olikheter. Det kan man ju göra, men bara om man lever ett oerhört privilegierat liv där könsskillnader på sin höjd manifesteras i att en man håller upp en dörr och bjuder på en drink. Fråga en kvinna i Saudiarabien eller Kongo hur charmiga hon tycker att de här olikheterna är så blir nog svaret ett annat. Vi som har det bra har en skyldighet att anstränga oss, om inte för vår egen skull, så för de andras. För dem som misshandlas, som är rädda, som saknar rösträtt, som dör i barnsäng, som gör allt jobb hemma, som svälter sig själva, som ser resultatet från sina slitiga och underbetalda jobb gå till makens alkoholism. Det här är inte för mig. Det är för dem.

Maskinen – Krossa alla fönster – Original Version